Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 31, 31 juli 2009

Lissabonfördraget

Tyskt godkännande skjuts upp

Den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe stoppar ratificeringen av Lissabonfördraget. Själva fördraget står visserligen inte i konflikt med den tyska grundlagen, men domstolen kräver en inhemsk lag som stärker det egna parlamentets medverkan. En sådan lag ska nu snabbehandlas i parlamentet.

Det tyska parlamentets två kamrar, förbundsdagen och förbundsrådet, röstade med överväldigande majoritet för Lissabonfördraget förra året, men det slutgiltiga steget i ratificeringen, en underskrift av förbundspresidenten Horst Koehler, har inte kunnat tas på grund av att parlamentets godkännande av Lissabonfördraget överklagades av vänsterpartiet Die Linke och två kristdemokratiska parlamentariker, CSU:s Peter Gauweiler och CDU:s Willy Wimmer. De menar att Lissabonfördraget på olika sätt strider mot landets författning, bland annat genom att för mycket makt förs över till EU och Bryssel.

Författningsdomstolen, Bundesverfassungsgericht, anser i sitt utslag den 30 juni att Lissabonfördraget i sig inte står i strid mot den tyska grundlagen (Grundgesetz). Däremot måste lagen, som föreskriver vilken delaktighet som det tyska parlamentet ska ha i EU-angelägenheter, skrivas om innan fördraget kan godkännas.

- Den tyska författningen säger ja till Lissabonfördraget, men på nationell nivå måste parlamentet ha ett starkare inflytande i EU-frågor, säger författningsdomstolens vice ordförande Andrew Vosskuhle, enligt nättidningen EUObserver.

"EU ingen superstat"

Författningsdomstolen konstaterar i det 147-sidor långa avgörandet att Lissabonfördraget inte ändrar EU:s karaktär som "statsförbund": EU blir inte någon superstat och dess befogenhet att inom ett antal avgränsade områden utöva makt härrör även i fortsättningen från medlemsstaterna. Samtidigt pekar domstolen på svårigheten att avgöra exakt vad dessa avgränsade områden omfattar eller med andra ord, vad EU fått till uppgift att göra. Det förtydligas också att Lissabonfördraget inför nya bestämmelser som ger upphov till sådana frågor.

Enligt författningsdomstolen är denna oklarhet acceptabel under förutsättning att EU:s institutioner inte missbrukar sitt ansvar och utnyttjar sin befogenhet till att göra mer än vad medlemsstaterna avsett. För att den fortsatta integrationen inte ska skena iväg utom kontroll för de demokratiska instanserna krävs att de ges förstärkta kontrollmöjligheter. Utan förbättrad parlamentarisk kontroll riskerar demokratin att urholkas, anser domarna i Karlsruhe.

Författningsdomstolen kräver detaljerade förbättringar av den nationella lagstiftning som reglerar Tysklands EU-medlemskap. På detta sätt säkerställer man att de "luckor" som Lissabonfördraget lämnar öppna, vad gäller nationella parlaments kontroll och inflytande, stängs igen. Av störst betydelse bland dessa luckor är Lissabonfördragets regler för framtida ändringar av EU:s fördrag.

Om Lissabonfördraget börjar gälla finns det två möjligheter att ändra fördragets regler för beslutsfattande i EU utan att sammankalla en ny regeringskonferens (så kallade passareller, övergångsbroar). När det gäller passarellerna kommer den tyska författningsdomstolen med samma invändningar som varit aktuella i Tjeckien att det nationella parlamentet ska få ta ställning innan regeringen eventuellt ändrar Lissabonfördragets regler kring vetorätten.

Plan B i verket

Uppenbarligen kom inte beslutet som någon överraskning för den tyska regeringen. En plan B sattes omedelbart i verket. Förbundskansler Angela Merkels ambition är att de förändringar som författningsdomstolen kräver i tysk lag ska kunna ske under innevarande mandatperiod, det vill säga före det tyska valet den 27 september.

Förbundsdagen ska extrainkallas till den 26 augusti för att ta del av ett nytt lagförslag som förstärker det parlamentariska inflytandet över de områden som rör EU. En omröstning om lagförslaget planeras till den 8 september och därefter ska den gå vidare för beslut i förbundsrådet, där delstaternas representanter sitter, den 18 september, rapporterar nätsajten Spiegel Online.

Enligt Andrew Vosskuhle kan besluten med den rådande tidspressen fattas i så pass högt takt att fördraget kan träda i kraft i början av 2010.

Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, som sedan den 1 juli är ordförande i EU, säger i ett pressmeddelande att "det är glädjande att den tyska författningsdomstolen i dag slagit fast att Lissabonfördraget är förenligt med den tyska grundlagen. Vi har nu tagit ytterligare ett steg på vägen mot ett ikraftträdande av fördraget".

Förutom Tyskland återstår tre länder som ännu inte har ratificerat Lissabonfördraget. I Polen och Tjeckien väntar de EU-skeptiska presidenterna Lech Kaczynski och Vaclav Klaus med sina påskrifter i hopp om att irländarna i höst i en andra folkomröstning ska säga nej. Med den tyska fördröjningen kommer Kaczynski och Klaus med all sannolikhet att skjuta på sina underskrifter ytterligare.

I ett öppet brev till den progressiva irländska nej-kampanjen uttrycker Diether Dehm och Alexander Ulrich, förbundsdagsledamöterna för det tyska vänsterpartiet Die Linke, sitt stöd för det irländska folkets suveräna beslut.

"Karlsruhe har varit likvakan, Dublin kommer att bli begravningen", hävdar Dehm och Ulrich. De menar att den tyska författningsdomstolens beslut beträffande Lissabonfördraget var en stor framgång för Die Linke och alla medborgare i EU:s medlemsländer. "Det tyska parlamentet behåller rätten att besluta om militära interventioner i motsats till vad som föreskrivs i fördraget. Välfärdsstaten och den tyska grundlagen kan inte undergrävas på basis av att fördraget inte har någonting att erbjuda i dessa avseenden."

Vänsterhållning tydlig

Den tyska vänsterns hållning förblir tydlig, betonar Dehm och Ulrich: "Lissabonfördraget har konstruerats under inflytande av exakt samma politik som bär ansvaret för den nuvarande ekonomiska krisen, undergrävandet av den stora folkmajoritetens levnadsstandard, den ökande militarisering av utrikespolitiken och det demokratiska underskottet i EU. Framför allt arbetare, kvinnor och ungdomar som var bekymrade över löntagarnas rättigheter och irländsk neutralitet röstade nej. Bland mycket som kan sägas om de så kallade garantierna till Irland, räcker det med att notera att löntagarnas rättigheter förblir utan några som helst förpliktelser."

Dehm och Ulrich avslutar med att konstatera att Die Linke liksom majoriteten av det tyska folket stödjer det irländska folkets kamp mot Lissabonfördraget.

Gösta Torstensson