Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 21 augusti 2009 Sluta subventionera dem som redan har det bra M
oderaternas ekonomiska politik innebär ökade konjunjunktursvängningar. När det är lågkonjunktur, och människor blir arbetslösa, sparar man och ökar därmed arbetslösheten, och statsskulden växer genom att skatteintäkterna minskar. När ekonomin går bra sänker man skatterna och ökar subventionerna för dem som redan har det bra. Nu börjar ekonomin vända. Då vill moderaterna göra ett fjärde jobbskatteavdrag i januari. De tre omgångar med jobbskatteavdrag som genomförts har redan sänkt skatteinkomsterna med 65 miljarder kronor om året. De har motiverats med att det ska öka arbetsviljan. Men enligt LO har de redan sysselsatta bara ökat sitt arbete med 0,1 procent. De ökar inkomsterna för dem som redan har det bra. För låginkomsttagare äts jobbskatteavdraget upp av dyrare arbetslöshetskassa. Pensionärer och andra med minimala inkomster får inget. Moderaterna kan också tänka sig att ge något till kommunerna. Men knappast så att det räcker för att rädda de hotade jobben där. Enligt Sveriges kommuner och landsting behövs en inkomstförstärkning på 13 miljarder kronor för att behålla kommunernas och landstingens servicenivå oförändrad. Förra året sänktes arbetsgivaravgiften med en procentenhet. Det kostade staten sju miljarder kronor i minskade skatteintäkter. Men det sänkte kommunernas kostnader med tre miljarder kronor. Detta eftersom deras verksamhet är så arbetsintensiv. Två tredjedelar av kostnaderna är lönekostnader. Det som kommunerna köper in innehåller också en stor andel arbete. Arbetsgivaravgiften är 31,4 procent på lönesumman. Av det är den allmänna arbetsgivaravgiften på 7,5 procent en ren skatt till staten. Men även de arbetsgivaravgifter som går till särskilda ändamål är överfinansierade så att en stor del egentligen är statsskatt. Sänkning av arbetsgivaravgifter skulle göra mycket för att sänka kostnadsläget i Sverige till gagn för turism, småskaligt företagande och sysselsättning i glesbygd. Priset på arbete skulle sänkas. Med fler i arbete skulle skatteintäkterna öka och de sociala kostnaderna minska. Det vore nog ett effektivare sätt att minska arbetslösheten än att ge dem med ett välbetalt arbete favörer som motsvarar en sänkning av den totala arbetsgivaravgiften med en tredjedel. Andra skattereformer som gynnar dem som redan har det bra, är bidragen för att renovera egna hus, men inte hyreshus, och avdraget för hushållsnära tjänster. De är numera samordnade i vad som kallas för husavdraget. Enligt regeringen är kostnaden för det 3,5 miljarder kronor om året. Det ska täcka hälften av arbetskostnaden och är maximerat till 50000 kronor per myndig person och år, förutsatt att skatteinbetalningen är så stor att det räcker till för avdraget. Två makar kan alltså få 100000 kronor om året i bidrag. På omvandlingen av fastighetskatten till en fastighetsavgift kunde en villaägare i Djursholm tjäna 50000 kronor om året. Till sådant finns det samhällsresurser, men inte till att ge dem med lägst inkomster sänkt skatt. I Sverige betalar man kommunalskatt redan från en inkomst av 18200 kronor om året. Ute i Europa är grundavdraget innan man blir skattskyldig många gånger högre. Löneskillnaderna har ökat, och av välfärdssamhället finns inte mycket kvar. Partier söker sina väljare från mitten. Det finns inget parti som kraftfullt försvarar dem med knappa omständigheter, pensionärer, sjuka, arbetslösa och de med låg lön, trots att dessa kanske utgör majoriteten av svenska folket. Det är märkligt att de förfördelade inte reser sig och kräver att något parti ska gå ut med appellen: Sluta subventionera dem som redan har det bra. |