Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 24 juli 2009
Forskare är fågeldöden på spåren
Genom mångåriga studier av fåglar med förlamningssymptom har forskare kunnat fastställa ett samband med vitaminbrist. Förutom att förlamningen leder till döden, påverkar det fåglarnas beteende, immunförsvar och fortplantning.
Under många år har eldsjälar som Le Carlsson försökt uppmärksamma samhället på att sjöfåglar dör i stora antal i en okänd förlamningssjukdom och från forskare i hela Europa kommer det rapporter om att vilda fåglar har minskat dramatiskt de senaste decennierna. Undersökningar av förlamade individer från ett stort antal fågelarter har visat att det inte beror på någon känd sjukdomsalstrande bakterie eller virus eller de klassiska organiska miljögifterna. En forskargrupp vid Stockholms universitet har sedan fem år tillbaka studerat drabbade fåglar och funnit att förlamningssjukdomen beror på brist på vitamin B1, också kallat tiamin.
Död gråtrut som inte kunde hålla vingarna ihopvikta längs med kroppen när den dog. Individen är fotograferad i det tillstånd som den hittades i.
Från 2004 till 2007 samlade forskarna in ägg, ungar och fullvuxna fåglar från tio olika områden runt Östersjön och på Island. Proverna hämtades från lokaler som åtminstone tidigare varit kända för sitt rika fågelliv, ofta fågelreservat, och inte från lokaler som är särskilt drabbade av förlamningssjukdomen. Forskarna undersökte i detalj tre drabbade arter, gråtrut, ejder och stare, men de beskriver också individer med förlamningssymptom av andra arter som brushane, kråka och sädesärla. Bara i Skåne har det insamlats över 800 sjuka, döende eller döda fåglar och av dessa var minst 54 procent drabbade av förlamningssjukdomen. Av 36 observerade arter var 28 drabbade. Forskarna gjorde också försök med att ge förlamade individer en injektion med tiamin och så gott som alla återhämtade sig. Östersjöområdet jämfördes med Island eftersom man inte har sett några förlamningssymptom hos isländska fåglar ännu, men det visade sig att de isländska fåglarna ändå var påverkade och har lägre halter av tiamin än normalt.
Smygande problem
Tomas Hansson är en av de forskare på Institutionen för tillämpad miljövetenskap på Stockholms universitet, som har jobbat med projektet.
- Problemet har kommit smygande. Svensk miljöövervakning visar att många populationer av fåglar i Sverige har minskat med 30 till 80 procent sedan 1980. Jag häpnar, säger han. Hur har det kunnat pågå så länge utan att någon ringt i larmklockan?
Den första rapporten om en okänd sjukdom som orsakade förlamning bland fåglar i Östersjön kom redan 1982.
- Man kan förstå om en motsvarande dödlighet hos fisk, som sjunker till botten när den dör, inte är så lätt att upptäcka, säger han. Människor klagar visserligen över att de inte får någon fisk, men ofta stannar det vid det. Men att fåglarna inte uppmärksammats mer är svårare att förstå. Kanske har det generella förbudet att gå iland på öar med häckningsplatser för att skydda fåglarna bidragit till att problemen inte upptäckts.
Livsviktigt vitamin
Tiamin är ett livsviktigt ämne för alla ryggradsdjur eftersom det ingår i flera olika processer i kroppen. Det ingår i minst fem grundläggande enzymer och måste också finnas för att nerverna ska fungera. Forskarna har därför mätt både koncentrationen av tiamin och aktiviteten hos enzymer som är beroende av vitaminet. Tomas Hansson tror att en av orsakerna till problemet inte har uppmärksammats är att tiaminbrist är svårare att mäta än klassiska miljögifter. Sambandet mellan orsak och verkan är mer komplicerat än för ett miljögift som till exempel DDT och därför innebär den observerade tiaminbristen en ny typ av miljöproblem.
- Det finns många saker som påverkar tiaminstatus hos en organism. Det kan vara att upptaget av tiamin är hämmat eller att utsöndringen har ökat. Tiaminets funktion i ämnesomsättningen kan också påverkas. Vi vet inte exakt vad det är, säger han.
De första tecknen på förlamningsjukdomen är att fågeln inte kan fälla ihop vingarna ordentligt utmed kroppen. Sedan försvinner styrkan i vingar och ben. Förlamningen leder till slut till döden men har även flera effekter som inte är direkt dödliga. Fågeln tappar aptiten och får störningar på minne och inlärning och immunförsvaret försämras. Det gör att den lättare drabbas av andra sjukdomar. Att tiaminbrist gör att djuret tappar vikt på grund av förlorad aptit har tidigare också setts i försök på råttor och möss. Däremot finns det gott om bevis på att svält inte ger brist på tiamin varken hos vuxna djur, ungar eller i ägg.
Död gråtrut med typiska tecken på förlamningssjukdomen. Individen är fotograferad i det tillstånd som den hittades i.
Gråtruten reagerar på tiaminbristen genom att lägga färre ägg medan ejdern lägger ägg trots tiaminbrist. Följden blir att ejderns ungar dör i väldigt stor utsträckning redan i ägget eller strax efter kläckning. I Södermanlands län har därför antalet levande ejderungar några dagar efter kläckning under senare år varit i storleksordningen en unge på 100 ejderhonor. Forskarna har också sett störningar i fåglarnas beteende som minskad aggressivitet och problem med att bygga bon.
Misstänkta ämnen
En hypotes som forskarna lägger fram i rapporten är att det kan vara naturliga svavel- och kväveinnehållande ämnen i Östersjön som ligger bakom tiaminbristen. Det är ämnen som är giftiga men som normalt finns i låga koncentrationer i miljön. På grund av att Östersjöns naturliga balans har rubbats genom bland annat övergödning har sådana ämnen ökat.
- Det kan finnas en koppling, säger Tomas Hansson. Vi är väldigt angelägna att ta reda på orsaken och vi har några kandidater när det gäller misstänkta ämnen, men det är för tidigt att namnge något av dem innan vi har undersökt dem närmare, säger han.
Forskarna undersökte flera olika arter av fåglar som har olika storlek, äter olika mat, bor i olika områden och förökar sig och flyttar på olika sätt och såg tiaminbristen i samtliga fall. Forskarna tror därför att även andra djurgrupper kan vara drabbade. Det krävs därför omgående mer forskning om orsakerna. Man måste dock vara medveten om att djur som äter andra organismer både kan vara påverkade direkt av det orsakande ämnet eller lida brist på tiamin på grund av för lite tiamin i födan. Forskningsgruppen har sökt finansiering för fortsatta studier av problemet.