Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 7 augsti 2009 Minns Hiroshima och Nagasaki D
en 6 augusti och den 9 augusti i år har det gått 64 år sedan de första atombomberna förstörde Hiroshima och Nagasaki. När andra världskriget utbröt 1939, pågick i själva verket forskning om klyvning av atomkärnor i sex länder: Frankrike, Tyskland, Storbritannien, USA, Sovjetunionen och Japan. Denna forskning ledde ju så småningom fram till kärnvapen. USA hann som bekant först med framställningen av atombomber. Hur hade det gått, om även något av de andra länderna hade haft färdiga kärnvapen sommaren 1945? Det kan vi inte veta. Men nog hade risken för ett kärnvapenkrig varit stor. Flera storstäder hade kunnat bli totalt sönderbombade, och ett ofattbart stort mänskligt lidande hade blivit följden. Det hade väl varit rimligt, att man 1945 hade kommit överens internationellt om att sluta tillverka och använda kärnvapen.Men i stället blev det en kärnvapenupprustning. Antalet kärnvapenländer ökade, och vapnens styrka ökades successivt. Trots att olika organisationer och enskilda personer länge har försökt få beslutsfattarna att avskaffa kärnvapen, och trots att USA och Ryssland nu minskar antalet strategiska stridsspetsar, finns det många tusen kärnvapen kvar i världen. Kampen mot kärnvapnen fortsätter. I Sverige arbetar Läkare mot kärnvapen, Kvinnor för fred och flera andra organisationer hårt för att påverka beslutsfattare. Vår regering måste komma med en handlingsplan inför ett FN-möte nästa år, då ett beslut om icke-spridning av kärnvapen måste fattas. |