Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 10 juli 2009
Mötesplatsen som borde söka sina rötter
et är få gotlänningar i Visby under Almedalsveckan. Den charmiga medeltidsstaden förvandlas i stället till en tummelplats för makteliten från fastlandet. Lobbyister och pr-byråer är med och sätter agendan. Ett jippo utan verkligt innehåll? Kanske till och med något så otillbörligt som festivalfirande på betald arbetstid, för näringsliv men också kommunalt och statligt avlönad personal?
Eller kanske en fin folkrörelsetradition av demokratiskt värde, om än med några sidospår?
Miljömagasinet bestämde sig för att närvara och skapa en uppfattning av politikerveckan i Almedalen. Och kanske också göra avtryck i bruset.
Olof Palmes sommartal i Visby blev en uppskattad tradition. (Foto: Hans Hemlin)
Startskottet för Almedalsveckan gick 1968 när sommargotlänningen Olof Palme bjöds in att tala i parken Almedalen i Visby. Han var utbildningsminister och höll sitt tal från ett enkelt lastbilsflak, med blicken mot världen. Han talade om Vietnam, de svartas frigörelse i USA och om student- och arbetarrevolten i Frankrike. Nyhetstorkan bidrog till oväntat genomslag i medierna och Almedalsveckan var född. När Olof Palme dog höll det hela på att gå om intet men med påtryckningar från Lisbet Palme tog det fart igen.Intresset för Almedalsveckan har exploderat under 2000-talet. Från ett femtiotal registrerade arrangemang 2001 till 1037 i år.
"Vem som helst kan åka till Almedalen och delta i det politiska samtalet, möta en makthavare i verkliga livet och fortbilda sig på seminarier." Man hör det upprepas under veckan och det andas demokrati och rättvisa. Men varför är då inte vem som helst här? Besökarna är en homogen skara.
Ett problem med Almedalsveckan är av praktisk karaktär. Vem som helst kan inte åka hit, ty det är dyrt och rum och vandrarhemsplatser är uppbokade långt i förväg. Miljömagasinets almedalstrupp tältar, bor i lada och hos generösa föreningar.
Mer pengar ger mer inflytande. Föreningar hamnar lätt i skymundan. I den mörka silon i hamnen är stämningen god och seminarierna intressanta, för de som hittar dit. De som har råd kan däremot trumpeta ut sitt budskap mitt i stan och med hjälp av kostsamma arrangemang.
För den som är kreativ och brinner finns som alltid möjligheter. Cykelfrämjandets riviga cykeltåg drar genom Visby varje dag klockan 13. Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen är synliga med sina tysta effektfulla manifestationer. Och ingen missar Greenpeaces oslagbara kreationer.
Sedan 2003 kämpar motrörelsen Alternativa Politikerveckan för att återföra Almedalsveckan till något mer demokratiskt och gräsrotsnära. De bjuder på arrangemang som viker från mängden samt billig kost och logi. I år höll de till i en skola inne i stan, tidigare har de hamnat utanför av ekonomiska skäl. De anser sig väl bemötta men önskar att kommunen skulle underlätta i stället för att tjäna pengar på dem. De 45 kronorna en madrassplats i gymnastiksalen kostar går till exempel till kommunen. Projektet stöds hedervärt av ABF.
Komik i Efterfrågat. Lars Adaktusson, imitatören Göran Gabrielsson, här som Jerry Williams, i samspråk med Lars Ohly. (Foto: Sofia Härén)
Kritiska röster höjs i bland mot vimlande politiker, journalister, pr-folk och näringsliv. Men om vem som helst kunde delta skulle problemet vara mindre. Almedalsveckans många spontana möten inspirerar och ger nya kontaktytor. Oliktänkare kan skapa mer konstruktiva motsättningar. Möten i vimlet blandas också med formella möten, i debatter och seminarier.
En annan vanlig kritik rör banalisering och personifiering av samhällsdebatten. Lars Ohly skojar loss i Efterfrågat och bjuder på Jerry Williams-show, Mona Sahlin pratar om rädslor i Domkyrkan. Men visst kan väl politiker få vara personliga och lekfulla? Så länge det också finns ett djup i det politiska samtalet, ett verkligt sökande efter de bästa lösningarna.
Är politikerveckan bra för demokratin? För intresset för politik? De flesta på plats skulle svara Ja. Men man skulle kunna hävda att Almedalsveckan, som den fungerar i dag, fördjupar klyftan mellan vanliga människor och de som redan har makt och inflytande i samhället.
Oppositionen almedalstalade om tilltro till politiken, möjligheten att påverka och inte lämna över till marknaden och den enskilde. Säkert kan också en sprudlande mötesplats som Almedalen styras upp och öppnas för fler grupper och som bonus bli ännu mer spännande.
Lovvärda initiativ togs bland annat av; Debattingen, samverkande förskolor, som erbjöd gratis pedagogledd barnpassning så att föräldrarna kunde gå på seminarier. Och av Miljöpartiet, som under sin dag öppnade upp Almedalsscenen för idéburna organisationer som Miljöförbundet Jordens Vänner och Roks.