Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 26 juni 2009 Glädjefnatt mitt i allvaret E
gentligen borde jag kanske deppa över ekonomiska kriser, miljöhot och fabriksnedläggningar, trots fågelkvittret utanför mitt fönster. Men tvärtom är jag fylld av förväntningar, det är så här förändringen måste börja. Vi behöver skakas om rätt så ordentligt för att börja tänka nytt och våga välja väg! I Indien säger man att du inte kan utvecklas utan lidande, men också att du bara behöver stanna kvar i det tills du fattat meningen med situationen. Jag tror de har rätt. Därför är det inte en dag för tidigt att börja ifrågasätta kortsiktiga ekonomiska klipp och på allvar tänka efter vad som är viktigt i längden. Vad behöver kroppen, själen och min kära för att må bra och hur passar det ihop med vad jorden behöver? Och det är just den tanken som ger mig glädjefnatt mitt i allvaret. Jag tror nämligen att vi är på väg mot ett nytt samhällsbygge där vi värdesätter närmiljö, boende och hälsa mer än förut. Vi har helt enkelt inte råd i längden att låta bli. Det fina i kråksången är att det är skoj att engagera sig lokalt. Visst svär jag ibland när vägtrummorna till min enskilda väg frusit så att vi måste elda och tina upp dem. Men när arbetet väl är igång så står jag där och trivs tillsammans med andra människor i min närhet som också är beredda att ta ansvar. Och det är just vid sådana här tillfällen som historieberättandet brukar ta fart och det är också därför jag egentligen inte vill gå hem när arbetet är klart. Det är häftigt att känna riktig samhörighet. Tilliten blir nästan sexig. För där närhet finns får faktiskt muffinsmidjor och kala hjässor ingen betydelse alls. Det är naturligt att bry sig om, odla egna grönsaker och äta kött från djur som betat på de närmaste ängarna. Visst är det märkligt att vi under så lång tid agerat som om det vore tvärtom? I Kina köper rika mark i Afrika för att gardera sig när den "nya" marknadsekonomin förstör odlingsmarken. Eftersom de levt isolerade i så många år, vet de att allt som växer kommer från jorden. De har inga illusioner om något annat och kanske inte ens att någon annan ska ta ansvaret för det. Men de löser bara problemet kortsiktigt. Just nu lever vi i en värld där vi med hjälp av bredband och teknik kan ha hela världen som marknad, men bo och jobba hemma. Om det så är mitt i den glesaste glesbygd eller tätaste tätort. Utmaningen ligger nu istället i att skapa hållbara bygder. För att lyckas måste vi först och främst sluta missbruka människor, mark och makt. Det behövs verkligen ingen professur för att förstå det. Första steget blir att avskaffa nånannannismen! Det jag gör i Latikberg är viktigt. Vad vi sysslar med - du och jag - har betydelse. Läget inför framtiden är med andra ord maxat! |