Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 18 juni 2009
Den som har stort begär, saknar mycket
esökte Bilprovningen Sysslebäck häromdagen med min något begagnade Nissan Micra från 89. Köpte den för ett par år sedan på nätet för tusen kronor, rullar fortfarande trots skröpligheter. I konkurrens med Malungs Bilprovning har även Sysslebäck börjat med gratis kaffe plus samhällstillvänt glatt bemötande. Dessutom delas en folder ut som visar Paluglaciären i Schweiz från 1905 och motsvarande foto från 2005. Isen är så gott som borta.
Bilprovningen vill att man ska fundera framåt, en lovvärd tanke. Min Nissan hade något för höga avgasvärden vilket inte är nyttigt för klimatet (är nu justerat).
Svårare är att reparera människan bakom ratten. Då jag är årsmodell trettital, bär även jag skavanker. Flintskallig, försämrad syn och hörsel, dock doftsinnet finns och något som kallas lyhördhet. Instinktens känslospröt tror jag är det sista som lämnar människan. Även om man blir gaggig på äldre dar, finns något kvar av djurens vädrande i vind.
Vad tänker den vanlige medelsvensson? Borde nog ta cykeln lite oftare! Inget fordon är så tyst, återger myckenhet av doftminnen längs landsvägskanterna, alla dessa gula maskrosor samt alla röda bofinkar som hojtar sin sommarsång. Avstånd förskräcker dock. En mil går an om man åker till fest på Idrottsparken i Likenäs en lördagskväll, eller tvärs över skogen till Älgsjövallen. Värre är vid längre avstånd med dåligt väder. Sällan tänker vi på att Långflon växtzon 7 ligger norr om Mora och att Värmlandsnäs södra udde nästan ligger i Skåne. I vart fall långt söder om Södertälje. Som Selma sa: Värmland är ett mindre Sverige.
Irene Khan, Bangladesh, chef för Amnesty International, har sammanställt en årsrapport på 350 sidor om tillståndet i världen. Bangladesh är tre gånger mindre än Sverige till ytan, med en befolkning på 125 miljoner. När isarna vid klotets poler smälter och havsytan stiger är det ett av de länder som drabbas hårdast av klimatförändringar. Det låglänta Bangladesh dränks, men det struntar vi i, vi har så få släktingar där. Khan skriver om en global kris som kräver globala lösningar. Brist på mat, arbete, mark, rent vatten, bostäder, ökade klyftor, rasism, våld. Dock, de rika och mäktiga länderna vill inte dela med sig, istället satsas stora summor på de redan förmögnas företag. Miljarder av skattemedel pumpas in i tynande bilindustri, företag som smutsar ner i stället för att rena.
FN:s officiella tema är i år klimatförändringar. Naturens år kretsar kring biologisk mångfald. Världsmiljödagen instiftades 1972 i Stockholm och firas årligen över hela världen. Nyss firade vi kanelbullens dag för oss som har råd med vetebullar. Går det att hitta någon regering som samarbetar solidariskt över gränser och klasskillnader, bland EU-länder, kanske? Knappast. Vi rovfiskar kring Afrika och Indien. När deras hungriga befolkning riskerar livet för att söka arbete hos oss, slänger vi ut dem som kriminella.
Tidigare saknades pengar att leva upp till FN:s millenniemål för att bekämpa fattigdomen i världen. I krisens spår frigörs plötsligt massor av kapital för att göda finansgenier som misslyckats att föra en vettig finanspolitik.
Världen består av ett fåtal enormt rika människor som frossar i overkligheter. Under tiden ökar den stora mängden av utblottade dramatiskt, skriver Khan. Den globala finanskrisen är de rikas spekulation, dock, de fattiga får betala priset. De västerländska staternas regeringar är ansvariga tillsammans med profithungriga storföretag och vinstberusade bankirer som totalt struntar i mänsklig heder och rättvisa.
I takt med att Arktis isar smälter börjar nu Rysslands, USA:s och Kanadas storbolag att intressera sig för denna del av jordens resterande olja/naturgas som tidigare gömt sig under permafrostens tjäle och i det frusna Ishavet. Hur hanteras miljöförstöring i dessa ytterst känsliga områden? Tjutgerhavet som ligger norr om Berings sund är tillhåll för val, valross och säl.
Vem var Horatius? Han dog 8 år före vår tideräkning, son till en frigiven slav som livnärde sig på att sälja fisk och oliver på torget, strax utanför Rom. Horatius prisar lantlivet, han säger rent ut att:
"Jag hatar staden, den är ohälsosam både fysiskt och moraliskt, jag älskar den leende landsbygden med bäckar, mossiga klippor och skogar. Vad begär vi? Jag lever enkelt, rår mig själv så snart jag lämnat bakom mig allt som hänför er stadsbor. Trött är jag på sötsaker, bröd är det jag behöver. Den som har stort begär, saknar mycket."
Horatius utgår från det självupplevda, skriver om sin vardag: "Vare sig jag ligger på soffan eller sitter på kaféet är jag aldrig frånvarande från mig själv. Överväger inom mig, är det rätt att handla så, lever jag då på ett bättre sätt?"
I valet till EU-parlamentet röstade jag för övrigt på det parti som krävde utträde ur EU och Nato. EUs jordbrukspolitik är svindyr, vinnare är EUs storbönder, förlorare är småbrukare i tredje världen. Friherre Gabriel Gyllenkrok på Björntorps gods i Skåne kammade hem 6,8 miljoner i stöd förra året. Jordbrukspolitiken ska styras nationellt, ekologisk produktion gynnas.
Om jag blir vuxen nån gång
ska jag bygga mig ett utedass
Högt ska det ligga med utsikt
över floden och de blå bergen
Jag ska bygga det av rivningsvirke
skura det med såpa
En katalog från Clas Ohlsons, Insjön
ska ligga till vänster om toarullen
tillsammans med tre andra böcker
en är Svenska Psalmboken
I dörren ska finnas ett vindöga
så jag ser de blå bergen
och älven som sträcker ut sig i solen
Länge ska jag sitta där
ända till skymningen
Innan jag lättar på haspen
innan det blir mörkt
tar jag fram morakniven, ristar in
HASTA LA VICTORIA SIEMPRE*
Sedan tar jag fram psalmboken
sjunger: Morgon mellan fjällen
för älgarna
*Spanska: "Kämpa till den slutliga segern", det sista Ché Guevara skrev till Fidel Castro dagen innan han sköts av CIA-agenten Rodriguez.