Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 10 juli 2009

Klimatet kräver omtänk

lmedalsveckan har utvecklats till stället där alla som vill påverka visar upp sig: politiker, företagsledare, vetenskapsmän. Mängden av föredrag påminner lite grand om mångfalden på internet. Det gäller att ha mycket sunt förnuft för att hitta guldkornen, och att inte lita för mycket på att de stora auktoriteterna sitter på sanningen. Deras helhetssyn och vilja till ärlighet kan brista.

De fyra SLU-professorerna Holger Kirschman, Lars Bergström, Thomas Kätterer och Rune Andersson fördömde under en timme ekologisk odling. De två första har skrivit en bok om det. Den halvmiljard som den ekologiska odlingen får i miljöstöd gör ingen miljönytta. Den utarmar markens näringsförråd. Den ger större näringsläckage. Skördarna blir lägre och binder mindre koldioxid. Det är vårt ansvar att berätta det vår forskning visar, sade de.

Deras forskning har tittat mycket närsynt, men Marit Paulsen har köpt den rakt av. Om man ser till helheten är det tvärtom. Bara målmedveten ekologisk odling kan ge u-länderna ökade skördar. Östersjön var inte övergödd innan dagens jordbruk infördes. Maten idag har bara halva mineralinnehållet. Den tillfälliga skördeökningen man fått med att gödsla med kväve, vars framställning ger stora koldioxidutsläpp, har förstört markens mikroliv. Skörderesterna blir inte till mull som kan binda den fångade koldioxiden. Mullen bränns istället bort, värst i varma länder, så att alltmer av jordens jordar blir obrukbara, och så att markens enorma mängder av bundet kol åter blir koldioxid. Det är en stor klimatskandal.

Fredrik Reinfeldt var den ende av partiledarna som gav klimatfrågan något större utrymme i sitt tal. Det blir en huvudpunkt under Sveriges ordförandehalvår för EU. Men han hade inga förslag. Inrikespolitiskt märks dock inte klimatoron. Det byggs vägar i stället för järnvägar. Skattesänkningar och subventioner har ökat klimatförstörande konsumtion hos redan köpstarka. Trots byggarbetslösheten utnyttjas inte lågkonjunkturen till att garantera lån till att energirenovera miljonprogrammets hus eller för att bygga nya energisnåla bostäder att möta en ökande bostadsbrist.

Jan Björklund sa inget i frågan. De 2,5 minuter Maud Olofsson talade om miljön använde hon för att angripa Mona Sahlin. Mona Sahlin och Lars Ohly var bleka. Peter Eriksson tog inte heller chansen att lyfta frågan.

Göran Hägglund citerade några meningar av miljöforskaren Johan Rockström, chef för Stockholm Environmental Institute. Men han kan inte ha förstått de skarpa krav denne ställer på total omläggning av politiken. Vi har tio år på oss och bör ta till kraftfulla åtgärder av Mar-shallplanens storlek och införa en global kolskatt på 100 euro per ton. Där det förr fanns fem procent kol i översta jordlagret finns det nu bara någon procent. Vi måste flytta tillbaka kol från luften till marken. Ett sätt är att inte plöja.

Framträdandet av Bill McKibben, som skrev de första populära böckerna om klimatkrisen, gav mycket mer att tänka på. Klimatkampanjen 350.org som han startat engagerar nu en miljon människor runt jorden i olika uppseendeväckande manifestationer.

350.org syftar på att forskarna nu har kommit fram till att uppvärmningen går mycket snabbare än man tidigare trott. Därför måste luftens koldioxidhalt ner till 350 ppm (miljondelar). Nu är den 385 ppm och före den industriella revolutionen var den 285 ppm. Enligt McKibben kommer avtalet som kan nås i Köpenhamn inte att räcka till. Det leder i bästa fall till 450 - 500 ppm i atmosfären.

Politikerna har gamla mål som inte längre fungerar. Vi måste samla hela världen för att få den att agera i samma riktning så att samtalen i Köpenhamn sammanfaller med forskningens nyvunna insikter. Det arbete vi kan göra sker utanför förhandlingarna. Det handlar inte om det politiska spelet i Köpenhamn. Politikerna vill ha förändring - men de kan inte driva igenom frågorna utan medborgarnas stöd. Det är där vi kommer in - för att ändra allmänhetens attityder, sade han.

Det är inte bara ett problem, klimathotet, vi skall lösa, utan också sådant som vattenbristen, slutet för den billiga energin, brist på råvaror, den ökande skillnaden mellan fattiga och rika, avskogningen, jordens minskade bördighet, försvinnandet av biologisk mångfald. Det finns djup insikt hos många engagerade människor, samtidigt som det finns djup okunskap parat med ovilja att se och förändra hos många andra. Skall homo sapiens, den visa människan, överleva fordras att hon tar till sig av varningsklockorna.

Hans Sternlycke