Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 26 juni 2009

Kärnkraft värre hot än klimatet

S

venska folket sa Nej till Kärnkraft i en dramatisk folkomröstning 1980. Vi sa nej till Kärnkraft som senare resulterade i en Lag den sk Avvecklingslagen eller Stopplagen! Inga fler kärnkraftverk skulle byggas utöver de tolv reaktorer som fanns, och de skulle avvecklas till 2010. Vi skulle satsa på alternativ; sol, vind, vatten och på effektivisering.

Svenska folket ansåg att kärnkraften var livshotande. Den kunde snabbt förvandlas till kärnvapen. Den kunde utplåna hela jorden. Göra jorden till ett inferno. Smitta ner och döda med radioaktivitet som det tar tusentals år att klinga av.

Det är snart 30 år sedan vi hade folkomröstningen. Det är inte så lång tid, men för människan är det en ansenlig tid. Många har åldrats, många har gått i graven och många nya människor har fötts och vuxit upp.

Vi har gått in i en ny tid nu, säger man, och nu har vi fått nya värderingar. De flesta i riksdagen var barn och tonåringar när kärnkraften debatterades. Och för er och alla andra ute i samhället är det väldigt längesen - och människan har ju så lätt att glömma. Att förtränga. Att vänja sig. "Dom står ju trots allt där dom där kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals - det har ju inte hänt nåt... dom ser ju så beskedliga ut... man får väl vänja sig. Ja, ja några incidenter - men det var väl inte så farligt, man kan väl inte vara rädd för allting nu heller! Tjernobyl? Ja men det var ju i Ukraina... det var ju så länge sen... det var 1986 - jaså ja stenåldern! Så säger en del yngre människor som har helt andra politiska problem idag.

Och ändå finns det många unga idag som också är djupt bekymrade över kärnkraftspridningen i världen... Jag träffade nyligen en grupp högstadieelever som förundrade sig över att de vuxna inte diskuterade mer kärnkraft idag." Det är ju så tyst! Det borde bli en ny folkomröstning. Vi har väl en demokrati!"

Efter ett personligt besök av Hans Blix och efter WMDC:s rapport om massförstörelsevapen antog Stockholms FN-förening i anslutning till sitt årsmöte den 22 februari 2007 ett uttalande i vilket man betonar att; kärnvapenhotet är en mer akut fara för mänsklighetens överlevnad än de kommande klimatförändringarna. Flera andra tunga rapporter talar i samma riktning.

Kärnkraft och kärnvapen - de siamesiska tvillingarna. Minsta mängden som behövs för en plutoniumbomb ryms i en cocacolaburk och "den kritiska massan" ligger mellan 4 och 7 kilo. Idag finns cirka 1900 ton plutonium i världen varav 90% i reaktorer och andra civila förråd. Detta kan ge hundratusentals atombomber. Man varnar för terrorister. "Utrustningen som behövs skulle inte bli särskilt mer komplicerad än den som redan används av kriminella grupper vid heroinframställning."

Förutom de stora ofattbara olycksriskerna och spridning av kärnvapen finns atomsoporna. Kärnbränsleavfallet som växer lavinartat! Dessa atomsopor som måste förvaras i kopparkapslar som inte håller måttet enligt oberoende forskare. Dessa kapslar är omslutna av bentonitlera och måste sänkas ner djupt i berggrunden och isoleras från omgivningen i tusentals år. Detta avfallsproblem är inte löst! Avfallsrådet varnar bla för den inte helt säkra bentonitleran. Risken finns att den skulle kunna spricka och det strålningsintensiva avfallet skulle kunna rinna ut i grundvattnet.

Nu år 2009 vill regeringen bryta upp Svenska Folkets Stopplag. Man vill riva upp den lag som i demokratisk ordning röstades fram. Nu är det snart möjligt att bygga 10 nya kärnkraftverk.

Kärnkraftsindustrin ligger i startgroparna. I Oskarshamn planerar E.ON att bygga världens största kärnkraftverk. "Vi är mycket intresserade och seriösa i våra planer", säger Per Lindell VD för E.ON Kärnkraft.

Det är en stor klyfta mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare. En gång under ett besök på Oskarshamns kärnkraftverk möttes vi och skulle försöka reda ut vari skillnaden bestod. Båda parter kom fram till att kärnkraftanhängarna byggde vidare på en lång spännande teknisk utveckling som man konsekvent måste följa. Riskerna fick man ta! (Lite strålning måste väl en karl tåla, som någon yttrade lite skämtsamt.)

Kärnkraftmotståndarna däremot inriktade sig på framtiden och barnen, barnbarnen och de kommande generationerna och kunde inte acceptera riskerna! Den ideologiska klyftan var bråddjup! Jag var kärnkraftmotståndare 1980. Jag är kärnkraftmotståndare 2009.