Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 17 april 2009 När kommer härdsmältan? R
egeringen har öppnat en kärnkraftsakut. Ett nyvaknat intresse som bland annat beror på att olika regeringar under flera årtionden inte gjort någon rejäl satsning på alternativa lösningar. Makten över elproduktionen har lämnats över till de stora energiproducenterna som satsat på det som gynnat dem mest: kärnkraft, naturgas och kolkraft. Statliga Vattenfall har mycket stor frihet. Av Världsnaturfonden utpekad som en av Europas värsta miljöbovar. På grund av de stora energiproducenternas dominans har övergången från olje- och kärnkraftssamhället blivit dyrare, försenad och försvårad. Klimatfrågan är en ödesfråga. Det är hög tid att den tas på allvar. Det har hela tiden funnits olika uppfattningar om kärnkraftens förtjänster och risker. Kärnkraften kräver både stora subventioner och omfattande säkerhetsåtgärder. Säkerhetsfrågorna är akuta, det visar bla de upprepade incidenterna i Forsmark. Men för många politiker och även den yngre generationen är såväl Tjernobyl som Harrisburg och dess konsekvenser redan glömda eller avdramatiserade. En del länder bygger nu ut sin kärnkraft, men det räcker inte för att motverka växthuseffekten. För att komma i närheten av att klara det måste man bygga oerhört många kärnkraftverk. Det kan inte vara rimligt. Kärnkraften bidrar för övrigt till växthuseffekten i hela kedjan från uranbrytning till förvaring. Klimathotet kräver en globalt sett rättvis lösning. Den industrialiserade världen måste därför förbinda sig till betydande utsläppsminskningar. Ett stort problem är var och hur avfallet ska förvaras någorlunda säkert under hundratusentals år. Terroristhot när det gäller kärnkraft och avfall kommer förr eller senare. Olof Ruin, professor emeritus i statsvetenskap och grundlagsexpert, anser att en så politiskt "infekterad" fråga som kärnkraften borde avgöras av en folkomröstning i samband med riksdagsvalet 2010. "Det här är inte reglerat i grundlagen. Men traditionen säger att om man har låtit en fråga gå till folkomröstning och rättat sig efter resultatet så får man nog ha en ny om man ska ändra det beslutet." Men att hålla någon ny folkomröstning om kärnkraften har inte ens diskuterats under de borgerliga partiledarnas överläggningar. Maud Olofsson har sagt att det finns ingen anledning att skapa mer konflikt i energifrågan. "Hur tänkte det gamla folkrörelsepartiets ledning när de bakom skål och vägg ändrade linje över huvudet på väljarna?" Frågan ställdes på Kommunalarbetarens ledarsida, nr 4/09. En bra fråga som det inte går att få något svar på den närmaste tiden. Kanske var det behovet av väljare som tog överhanden. Hur ska vi då få en acceptabel levnadsnivå utan kärnkraft? Svaret är att vi bör ge hög prioritet åt alternativa energikällor och hushållning. Men just det har eftersatts av regering efter regering. Det är därmed en av orsakerna till att man nu vill bygga ny kärnkraft. Den 1 juli 2009 blir Sverige ordförandeland i EU. FN:s viktiga klimatmöte hålls i Köpenhamn i december. Då ska avgörande beslut fattas om globalt och nationellt ansvar för klimatarbetet. Då får vi veta om regeringarna i världens länder verkligen tar ansvar för den globala klimatpolitiken. De regeringar som gör det kommer nog att vara lätt räknade. Många kommer att peka på kärnkraften som en "lösning". Men då är man inne på en farlig väg. Det finns inga säkra reaktorer. Ny kärnkraft kommer dessutom att kosta gigantiska summor i ett läge där vi borde satsa stora resurser på alternativen. Vi har inte råd med både och i ett så litet land som Sverige. Att fortsätta att bygga kärnkraft är att överlämna problemen från vår tid till kommande generationer. Men det blundar man för. Man lever i nuet. Men också nuet är farligt. Vi som lever nu måste ställa den obehagliga frågan till kärnkraftspolitikerna: När kommer nästa härdsmälta? Det krävs en ny energipolitik som också är en säkerhetspolitik. Vi borde vägra att spela roulett om våra barns, barnbarns och kommande generationers framtid. |