Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 27 mars 2009 Vändpunkten Industrins massiva tillväxt orsakar obalans i de ekosystem människan behöver för sin existens. Vi förväntar oss teknologiska lösningar av miljöproblemen, men tekniska uppfinningar tenderar istället att spä på störningarna i de ömtåliga ekosystem som bygger upp miljön. Naturens förmåga att ta hand om den omåttliga miljöförstöring, som vår överbefolkade värld alstrar, har nu nått en kritisk vändpunkt. Jordens förmåga att upprätthålla de nödvändiga förutsättningarna för människans liv började rubbas lätt när jordbruket utvecklades för 10 000 år sedan. Men eftersom naturens ekosystem trots allt klarar måttliga störningar, och eftersom migration till jungfruligt land ständigt har öppnat upp ökade resurser för försörjning av en växande befolkning, och även eftersom hämmande faktorer för tillväxt, såsom svält och farsoter, har hållits i schack, har befolkningstillväxtens miljöpåverkan undgått människans uppmärksamhet under i stort sett hela jordbrukartiden. Jordens förmåga att ta hand om det mänskliga samhällets påverkan har emellertid minskat stadigt. Ändå drar vi slutsatsen att civilisationen har gått framåt från seger till seger, och vi fortsätter att uppmuntra till fortsatta teknologiska framsteg utan att besinna att det finns en bortre gräns för vår expansion. Överskrider tillgångarna Romklubbens varningar 1972 genljuder nu hos the National Academy of Science (NAS) i USA. 2002 slog NAS larm om att vi pressar de ekologiska systemen för hårt, det vill säga att människans uttag av resurser börjar överskrida tillgångarna. Rapporten fastslår att "människans uttag har överskridit biosfärens återskapande kapacitet sedan 1980-talet". NAS har kommit fram till att människan 1999 belastade biosfären med 120 procent av dess återskapande kapacitet. Eftersom vi dessutom uttömmer de icke förnyelsebara resurserna, kan storleken på den nutida världsbefolkningen inte upprätthållas långsiktigt. För att förstå att jorden är överbefolkad i vår tid, kan man begrunda den befolkningssiffra på cirka 8.6 miljoner som naturens bärande kapacitet under äldre stenåldern har uppskattats till. Befolkningen förväntas nu uppnå 8-9 miljarder inom några få decennier. Människans belastning av biosfären kommer således snart att uppgå till 100 000 procent av dess naturligt bärande kapacitet. Om man jämför detta uttag från biosfären med uttag från ett bankkonto, förstår man att det inte är räntan vi förbrukar utan kapitalet. Ett sådant bankkonto kommer oundvikligen att tömmas. Det tragiska är att politikerna nonchalerar NAS' varningar, och om de fortsätter att nonchalera tillväxtens gränser i en ändlig värld, kommer världen att drivas in i kaos, då naturliga mekanismer som hunger, farsoter och social oro börjar decimera människornas antal nedåt mot jordens naturligt bärande kapacitet. Vi kan således inte fortsätta med ekonomiska system som kräver befolkningstillväxt för att tillhandahålla billig arbetskraft och främja marknaden. Permafrosten smälter En del av det solljus som når jorden absorberas av växterna, som tillverkar näringsämnen och syre till nytta för djuren. Det återstående ljuset antingen reflekteras ut i rymden eller omvandlas till termisk infraröd strålning (värme), som avges till rymden i form av lågvärdig energi. Men atmosfäriska gaser hindrar utstrålningen av en del av denna värme, och därigenom hålls jorden varm. Nuförtiden produceras olika gaser, till exempel koldioxid, i stora mängder, och dessa gaser samlas i atmosfären och hindrar den normala utstrålningen av värme till rymden. Detta kallas växthuseffekten. Efter hand som temperaturen stiger smälter permafrosten i Sibirien, och innefrusen metan, till och med från havsbottnen, släpps ut och stiger upp i atmosfären. Då verkan av en metanmolekyl kan jämföras med 23 koldioxidmolekyler, blir metan mycket skadligare. Ett tröskelvärde uppnås, varefter en krets av positiv återkoppling uppkommer: det varmare klimatet ökar utsläppet av metan, vilket ökar växthuseffekten, vilket ökar temperaturen i atmosfären. Sedan kretsloppet väl har kommit igång, förstärker det sig självt. Eftersom de gaser som nu hindrar utstrålningen av värme till rymden kommer att dröja kvar under lång tid, kommer värme att ackumuleras också fortsättningsvis, även om vi plötsligt skulle avbryta vår omåttliga energianvändning. Skilda energislag Många människor förväntar sig att energikrisen ska lösas genom tillgång till skilda energislag; kärnkraften lyfts ofta fram i diskussionen. Men uran är en icke förnyelsebar resurs, vilket innebär att tillgången till kärnkraft är begränsad. Dessutom utgör kärnkraftens radioaktiva avfall och värmeförorening allvarliga hot mot miljön. Idén att vi måste utveckla fusionsenergin finns också i omlopp, eftersom denna energi skulle förse oss med gränslös tillgång till ren energi. Men framgång på detta område skulle leda till ännu större exploatering av naturen och skulle till sist förstöra den naturliga biosfär, som vi är beroende av. Berg skulle jämnas med marken, väldiga mängder havsvatten skulle destilleras, kanaler för konstbevattning skulle grävas och öknar skulle odlas upp. Under arbetet med att anpassa planeten för ännu fler miljarder människor skulle mängder av energi omvandlas till värme. Obegränsad tillgång till energi erbjuder således inte någon långsiktig lösning av människans miljöbetingade dilemma, eftersom sådan energitillgång skulle alstra värme. Termodynamikens andra lag När energi användes för att uträtta arbete, gör termodynamikens andra lag att effektiviteten blir relativt låg, sällan mer än 50 procent. Så när vi använder högvärdig energi, såsom fossila bränslen, för att uträtta arbete, förloras ungefär hälften i form av lågvärdig värme. Uttryckt i termodynamiska termer innebär det att omvandlingen av högvärdig energi till värme leder till ökad entropi, vilket, vetenskapligt sett, innebär en ökning av slumpartad molekylär rörelse, och det uträttar intet arbete mer. I takt med vår ökade produktion och konsumtion gör termodynamikens andra lag därför att vi kontinuerligt ökar den värmeförorening som redan påverkar klimatet. Många människor förväntar sig att förnyelsebara energikällor, såsom sol- och vindkraft, ska lösa våra problem. Men alla kraftverk har begränsad livslängd och måste ersättas. Tillgång till sådana energikällor kommer dessutom att ge oss förmåga att öka världsbefolkningen till nya nivåer och därmed påskynda uttömningen av jordens naturtillgångar. Befolkningen fyrfaldigades Under 1900-talet fyrfaldigades världsbefolkningen och blev över sex miljarder, energikonsumtionen 16-faldigades, industriproduktionen 40-faldigades och luft- och vattenföroreningarna mångfaldigades med jämförbara multiplar. När behovet av mer mat ökade, flyttade jordbruket ut till områden som egentligen inte passade för uppodling. Jordar kom att erodera mycket snabbare än de bildades; hav kom att värmas upp och försuras, och många arter dog ut. Dessa problem kvarstår ännu, och människorna väntar på teknologiska lösningar. Men, som Garrett Hardin 1968 fastslog i sin nu klassiska artikel "The Tragedy of the Commons", kan problemen med miljön och överbefolkningen inte lösas teknologiskt. Överbefolkningen är naturligtvis världens mest kritiska problem, eftersom den förvärrar alla övriga problem. Ett omåttligt stort antal människor i en industrialiserad värld leder till resursuttömning, ackumulation av avfall, global uppvärmning, sociala konflikter och många andra kända problem. Så om vi ska finna en lösning för vår kritiska situation måste alla, och särskilt politikerna, förstå behovet av att begränsa tillväxten. Vi har kommit till en vändpunkt i människans historia och, trots kapitalismens och industrialismens behov av tillväxt, måste vi hitta tillvägagångssätt för kontroll av vårt antal. Om vi inte gör det, då kommer inom snar framtid en naturlig gallring börja genom svält, farsoter och militära konflikter. Resultatet kommer att bli en värld i kaos med en våldsam minskning av befolkningen. Vi har ännu möjlighet att välja. |