Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 17 april 2009

Folkhälsoinstitutet förnekar hälsofara med 3G

tatens folkhälsoinstitut har släppt rapporten Hälsokonsekvensbedömning av infrastruktur för mobiltelefonsystem, och skriver i ett pressmeddelande att vid utbyggnaden av mobilnätet för 3 G kan masterna upplevas som estetiskt störande, men att de ger positiva hälsoeffekter.

Detta sista förklaras i skriften med att användningsområdet för mobiltelefoni kan utökas och att strålningsöverkänsliga inte använder mobiltelefon och därför inte kan få ökade besvär av en utbyggnad.

Det har tagit nästan fem år innan publicering. Att det sker nu kan kanske förklaras av att 3 G behövs för att få mobilt bredband och för att Telia skall kunna riva telefonledningar på landet. Riksdagens beslut i år om hur hela Sverige skall få bredband torde bli ett mobilt nät eftersom det blir billigare än att bygga ut med fiberkabel.

Delar av yttrandet från Elöverkänsligas Riksförbund är bortcensurerat från rapporten: Inte heller tillgodosågs deras önskemål om att referenslistan skulle kompletteras med Salford-rapporten och holländska TNO-rapporten som behandlar biologisk påverkan av mobilstrålning, eller Bioinitiativrapporten som sammanställt 1500 vetenskapliga avhandlingar om negativa hälsoeffekter av mobilstrålning.

De rader som inte fick komma med av yttrandet på en sida för Folkhälsoinstitutet gällde att enligt forskare kan långtidsexponering för låga doser påverka levande celler genom öppnande av blod/hjärnbarriären och leda till nervcellsdöd, dubbelsträngsbrott på DNA, sömnstörningar etc.

Studien har gått till så att mobilstrålningen mättes 2004 i Ekerö och Solna. Den var bara 300 miljondelar av referensvärdet. Om det gjorde Ericsson en skärmutställning i dessa kommuner. Sedan har Ericsson också fått räkna fram vad strålningen blir 2010 med utbyggd 3 G. Det skulle bara öka exponeringen två till åtta gånger till att bli 0,24 procent av referensvärdet. Folkhälsoinstitutet har haft en referensgrupp knuten till studien. Det var där de elöverkänsliga var med.

Referensvärdet som åberopas mäter den uppvärmning som blir av mobilstrålning. Idag anges mobilmasternas energiförbrukning, mest för kylning, som motsvarande från ett halvt eller helt kärnkraftverk. Utbyggnad av mobilnätet kräver alltså ytterligare energi, och en ofantlig mängd energi för att uppfylla Folkhälsoinstitutets definition av säkerhetsvärde, att värma upp hela kroppen en grad och inte bara örat.

Det är inte uppvärmningen som är den stora hälsofaran med mobilstrålningen, utan att kroppen styrs av ström, och att det räcker med mycket låg mobilstrålning för att störa, om den har en frekvens som interfererar med kroppens egen.

Enligt Leif Salfords forskning är vi alla påverkade på cellnivå av mobilstrålning. Dock är det få som upplever besvär. Kanske en tiondedel. Officiellt anges de elöverkänsliga till tre procent. Fyra gånger fler civilingenjörer i elektroteknik är det enligt Arbetslivsinstitutet.

På baksidan av studien står det: Syftet med denna rapport är att ge ökade kunskaper, och att Statens folkhälsoinstituts uppdrag är att främja hälsa, samt förebygga sjukdomar och skador. Institutets verksamhet bedrivs på vetenskaplig grund. Det låter som rena hånet med tanke på hur rapporten är gjord.

Det är dock inte bara Folkhälsoinstitutet som dogmatiskt förkastar motstridig forskning och mer tycks arbeta som storföretagens förlängda arm än i medborgarnas tjänst. Det gäller också Strålskyddsmyndigheten, Socialstyrelsen, Skogsstyrelsen, Läkemedelsverket och Livsmedelsverket, fast här är deras felaktiga kostråd ifrågasatta av en målmedveten opinion och media är på väg att haka på. Det gäller dock inte strålning. Tilltron till myndigheterna är stor och kunskapen liten, utom bland kretsen runt de drabbade och den grupp forskare som inte låtit sig anslagskorrumperas. Man kan hoppas att Folkhälsoinstitutets otroliga rapport fungerar som en väckarklocka.

Hans Sternlycke