Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 4, 23 januari 2009

Åkrarnas kadmium kan ge cancer

Tre olika studier från 2008 visar ett samband mellan intag av kadmium i livsmedel och två av de vanligaste cancerformerna hos industrisamhällets människa. Tungmetallen kadmium och kadmiumföreningar är klassade som cancerframkallande i Sverige.

Kadmium kommer in i kroppen med vegetabiliska livsmedel, främst spannmål och potatis eftersom vi äter så mycket av dessa produkter. Dessa två livsmedel står för cirka 80 procent av vårt kadmiumintag. Animaliska livsmedel innehåller lägre halter, då djuren försöker avbörda sitt kadmium via lever och njurar. Denna inälvsmat bör i sin tur undvikas. Det är exempelvis förbjudet att saluföra älgnjure på grund av de höga kadmiumhalterna. Vissa livsmedel kan innehålla särskilt mycket kadmium - vissa potatissorter, blåa vallmofrön på franskbröd, solroskärnor med mera.

Intaget varierar

Intaget varierar mellan olika människor beroende på kosten och vilka olika livsmedelsfabrikat man väljer. I en undersökning som gjordes på pasta, kunde ett fabrikat ligga vid cirka 130 mikrogram per kilo, medan att annat låg vid cirka 20 mikrogram per kilo. Morötter kunde variera från 62 till det otroliga 873 mikrogram per kilo.

Medelintaget för en svensk ligger vid cirka 15 mikrogram per person och dag, men man räknar med att 10 procent av befolkningen har ett fördubblat intag, medan 3 procent har ett tredubblat intag. Vegetarianer är en särskild riskgrupp, då de beräknas ha ett 50 procent större intag av kadmium än de som äter blandkost - vegetabilier har generellt högre kadmiumhalter än animaliska livsmedel.

Kvinnor en riskgrupp

En annan riskgrupp är kvinnor i fertil ålder, som förlorar järn under menstruationen och tar upp extra mycket järn med födan. Då slinker det också med extra mycket kadmium.

Kemikalieinspektionen har beräknat att medelintaget på 15 mikrogram per dag ändå väntas leda till att 10000 svenska kvinnor (av dem som är i fertil ålder) i dag har begynnande njurstörningar. Av dem som har ökad känslighet (diabetiker och andra utsatta) beräknas 0,2 procent av denna grupp ha begynnande njurstörningar. Storleken på denna grupp är dock okänd.

Undersökningar av arkiverad spannmål från Uppsala visar att halten kadmium fördubblades under 50 år under 1900-talet. Samtidigt har halter i njurar hos människan ökat.

Kadmium i livsmedlen beror på flera faktorer, bland annat hur mycket kadmium som finns i odlingsjorden, dels hur lågt pH är (försurad mark), samt dels vilken sort av gröda man använder.

Det mest allvarliga i kadmiumfrågan är således att kadmiumhalten oavbrutet ökar i åkermarken - men kadmiumfrågan är tyvärr mycket litet känd.

Kadmiumhalten ökar i åkerjorden eftersom all fosforgödsel är förorenad med detta ämne - utom om man bara använder naturlig och ren fosfor från stallgödsel samt urin/avföring från människan. Då bildas ett kretslopp och åkern hålls i balans.

I dag kan så stor mängd som 1,2 gram kadmium tillföras en hektar per år med slammet och luftnedfallet, medan bortförseln med vete ligger vid 0,2 gram per hektar och år. Tillförseln av kadmium med slam är långt större än bortförseln - i detta fall sex gånger större. Att detta får förekomma är oacceptabelt och slamspridningen måste avbrytas.

Kadmiumhalten i slam ökar

Kadmiumhalten i fosfor mäts som milligram kadmium per kilo fosfor (mgCd/kgP).

Källseparerad urin ligger vid cirka 1 mg Cd/kgP, den vanligaste konstgödseln (NPK) ligger vid cirka 6 mg Cd/kgP. Men den kraftigast förorenade gödseln är avloppsslam, där halten kan ligga upp mot 40-50 mg Cd/kgP. Dessvärre tycks kadmiumhalten dessutom öka i svenskt slam.

Detta är inte så konstigt, då mängden kadmium i samhället oavbrutet ökar genom nybyggnation och fler produkter. Man har uppskattat att det redan finns cirka 5000 ton kadmium installerad i samhällskroppen och utspridd på mark eller på avfallsupplag. I synnerhet zink är alltid förorenad med kadmium och alla förzinkade delar släpper ifrån sig denna metall, till exempel spikar, skruvar, beslag, broräcken, lyktstolpar, takplåt, antennmaster, bilar och fordon etcetera. Trafikflygplan är rostskyddade med ren kadmium och från flygplatser sprids betydande mängder kadmium till avloppet.

Detta eroderar oavbrutet, samlas upp i avloppsnätet och hamnar i slammet. Enligt SCB ökade medelvärdet för kadmium i svenskt slam från cirka 35 mg Cd/kgP år 2004 till 37 mg Cd/kgP år 2006.

Kraftig ökning

Nu har jordbruket, bland annat på grund av de höga kadmiumhalterna, i många år avrått odlarna från att sprida slam. Men samtidigt som fynden av samband med livmodercancer och prostatacancer kommit, håller jordbruket tyvärr på att i stor skala introducera slammet igen - det vill säga fosforgödsel med kraftigt förhöjda kadmiumhalter.

Det är mindre nogräknade spannmålsodlare som tar emot slam för att få gratis men förorenad fosfor, ofta också gratis utspridd - medan livsmedelskonsumenter och i synnerhet cancersjuka riskerar sin hälsa.

Så länge det är tillåtet att sprida stora mängder kadmium på en åker, samt att kadmiuminnehållet inte deklareras för livsmedel, kan vi inte vänta någon förbättring.

Ringar runt tätorterna

En särskilt allvarlig aspekt måste beaktas. I den nyutkomna boken "Svart jord" visar Gunnar Lindstedt, journalist vid Veckans Affärer, hur vi inom något decennium tvingas hämta vår föda från närbelägna odlingar genom den kommande bristen på drivmedel. Vi kan inte längre lita på avlägset belägna odlingar med låg kadmiumhalt.

Men runt våra tätorter förstörs odlingsmarken snabbt genom den kraftiga tillförseln av slamkadmium. Av transportekonomiska skäl sprider man slammet på odlingsmarken närmast tätorterna, och därmed ökar kadmiumhalterna snabbast på den mark som vi strategiskt sett skulle skydda med högsta ambition, för att tätortsbefolkningen inte ska råka illa ut.

En rad forskare har varnat för slamspridningen, till exempel professorerna Lennart Hardell och Göran Petersson, det gäller både slammets innehåll av kadmium, organiska miljögifter och läkemedelsrester.

Det är hög tid att vi sätter press på jordbruket och myndigheterna.

Gunnar Lindgren

Källor:

"Long-term Dietary Cadmium Intake and Postmenopausal Endometrial Cancer Incidence ...", (Agneta Åkesson et al 2008)

"Transcriptome Analyses in Normal Prostate Epithelial Cells Exposed to Low-Dose Cadmium ...", (Shlomo Bakshi et al 2008)

"Effects of Metal Ions, Catechins, and their Interactions on Prostate Cancer", (Hai-ning Yu et al 2008)

Fakta: kadmium

Kadmium (Cd) är en mycket giftig metall som finns naturligt i låga halter i naturen (huvudsakligen i zinkmalm). Det kan tas upp av växter i jorden och upptaget ökar vid försurning. Jordar tillförs också kadmium genom gödningsmedel och rötslam.

Kadmium har spridits i naturen genom direkt användning i batterier, som stabilisator och pigment i plast och som rostskyddsmedel av järn. Sedan1970-talet är det förbjudet att använda kadmium för ytbehandling med undantag för PVC-plast för utomhusbruk, ytbehandling i flygindustrin och i konstnärsfärg. Det är också tillåtet i batterier och metallegeringar.

Den största spridningen beror på indirekta utsläpp, där kadmium ingår som komponent i andra metaller eller från metallsmältverk. Det sprids också som luftförorening vid sopförbränning och vid förbränning av kol som innehåller kadmium och sprids exempelvis av vindar från Europa till Skandinavien.

Människor exponeras huvudsakligen genom födan. Rökare får också i sig kadmium genom tobaksplantan.

Källa: Socialstyrelsen.