Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 4, 23 januari 2009 Naturvårdsverkets rapport Havet 2008: Svenska hav i förändring Enbart ett av alla de miljöproblem som drabbar Östersjön hade varit nog. Men nu påverkar vi vårt hav på flera olika sätt samtidigt. Det är övergödning, många olika miljögifter, oljespill, överfiske och försurning. På några områden är utvecklingen positiv men på andra krävs det kraftiga åtgärder för att vända den negativa trenden. Östersjön är ett unikt hav med blandningen av salt och sött vatten och det gör ekosystemet extra känsligt. Naturvårdsverket ger varje år ut en sammanfattande rapport om utvecklingen i de svenska haven tillsammans med de tre marina forskningscentrum som finns vid universiteten i Umeå, Stockholm och Göteborg. Ett av de långsiktigt allvarligare hoten som presenteras i årets rapport är dessutom ganska dåligt känt och har blivit uppmärksammat först på senare år; försurningen av haven till följd av den ökande halten av koldioxid i atmosfären. Det är ett globalt problem men kommer även att få stora effekter i våra svenska vatten. Försurningen är i dag till och med tydligare vid våra kuster. Sedan den industriella revolutionen för 150 år sedan har pH-värdet generellt sjunkit med 0,1 enheter. Det låter kanske inte så farligt men eftersom pH-skalan är logaritmisk innebär det en ökad surhet med 25 procent. Haven försuras nu i en takt som i slutet av århundradet kommer ge de lägsta pH-värdena på 55 miljoner år. Som i så många andra fall när det gäller klimatförändringarna så ligger ett av de stora problemen i att förändringen går så snabbt. Forskarna har till och med trott att försurning av haven var omöjligt eftersom havsvatten har en naturlig förmåga att neutralisera försurande ämnen. Det som nu ändå gör det möjligt är trögheten i systemen. Havsvattnet som nu löser upp koldioxiden och bildar kolsyra är ytvatten som genom temperatur och salthalt är relativt åtskiljt från djupvattnet i haven. De olika skikten sammanblandas genom de stora globala havsströmmarna, men det tar ungefär tusen år. Den tiden har vi inte. Koraller slutar växa Redan nu har halterna av kalk (aragonit) i vissa havsområden nått en så låg nivå att koraller inte längre kan växa. Vissa forskare förutspår att de befintliga korallreven kommer brytas ned och kanske även utplånas inom så kort tid som 40-50 år. Enligt en prognos kommer det år 2100 vara så försurat på många områden att skelett, som musselskal, löses upp. En annan effekt av ökad koldioxidhalt är att det blir ökad tillgång på bikarbonatjoner i haven vilket gynnar tillväxten av växtplankton. Det finns stora kunskapsluckor i hur det marina livet kommer påverkas av en så enorm förändring i havens kemi. Forskning pågår nu på de allra känsligaste länkarna i kedjan; förökningen och larvstadiet hos olika arter. Troligtvis kommer ekosystemen i haven att genomgå stora förändringar i den nära framtiden. Ökande oljetransporter En annan oroande utveckling i Östersjön är den ökande transporten av olja. Om det skriver Sverker Evans på Naturvårdsverket. Visserligen har oljespillen i Östersjön minskat sedan mitten av 90-talet, tack vare en satsning på ökad övervakning med flyg och satellit, men sjötrafiken ökar. Även de små oljeutsläpp som sker avsiktligt när fartygen pumpar ut spill från maskinrum och ballastutrymmen har en negativ inverkan på miljön. Det som sjunker förgiftar bottnarna och det som flyter på ytan eller kommer in till stranden kan ge stor skada på fågelkolonier. Vårt kalla klimat gör också att det tar längre tid för oljan att brytas ned. Ryssland bygger nu ut sin kapacitet för oljetransport från oljeterminalen Primorsk genom Östersjön. Från exporten under 2006 på 75 miljoner ton olja planeras en utökning till 150 miljoner ton per år. Den ryska regeringen vill styra om transporterna genom Ukraina och Vitryssland till Östersjön och totalt förväntas transporten ut från Finska viken öka till 250 miljoner ton olja till 2015. Krav på dubbla skrov En ökad trafik ökar förstås också risken för en olycka. Dessutom blir tankfartygen större. Hittills har det begränsade djupet i de danska sunden begränsat lastfartygen till 110 tusen ton olja, men nu har nya bredare fartyg tagits fram för att kunna öka lasten. Bland annat har Stena Line investerat i sex skräddarsydda östersjöfartyg som kan lasta 267 tusen ton olja. För att skydda haven infördes 1992 en internationell konvention om att oljefartyg måste ha dubbla skrov (efter den allvarliga olyckan med Exxon Valdez 1989). Gamla fartyg med enkelskrov ska nu ha pensionerats eller byggts om med extra skrov till 2010. I Östersjön har Helcom och FN:s sjöfartsorganisation IMO ställt större krav på ledsystem, trafikinformation, lotsning och användning av moderna navigationsinstrument för att minska risken för olyckor. Flamskyddsmedel i äggen En grupp gifter som ökar i havsmiljön är de perflourerade ämnena. Det är kemiska föreningar som används till bland annat impregnering av textilier och de är giftiga för vattenlevande djur och stör deras fortplantning. Sedan 1960-talet har forskarna analyserat innehållet av PFOS (perflouroktansulfonat) i ägg från sillgrissla och de senaste åren har halterna varit de högsta som någonsin har uppmätts i fågelägg. Detta trots att ämnena fasades ur produktion 2002. Populationen av sillgrisslor i Östersjön verkar dock inte tagit någon skada ännu. Sedan två år forskarna även tagit prover på sill och strömming. Utifrån spridningen och halterna av olika perflourerade ämnen kan forskarna komma fram till att ursprunget till föroreningen i Östersjön är olika diffusa källor som floder, reningsverk och atmosfäriskt nedfall. På västkusten kan man däremot se en högre koncentration av PFOSA som tyder på en eller flera punktkällor. I södra Bottenhavet har forskarna noterat att havsörnen under de senaste åren får färre kullar och fler döda ägg. Det pågår nu ett detektivarbete för att hitta orsaken. Analyser har visat att det inte är DDT- eller PCB-substanser och nu ska man titta på flamskyddsmedel som PFOS eftersom en pilotstudie har visat att det finns i äggen. Kväve och fosfor Övergödningen är komplex och jordbrukets roll för läckage av näringsämnen är omdebatterad. Det är både kväve och fosfor som inverkar på havens ekosystem och i Europa står jordbruket för en stor del av tillförseln. Barbro Ulén, forskare vid SLU, skriver att det inte går att ge några generella riktlinjer för hur jordbruket ska minska sitt läckage av kväve och fosfor. Det beror på vad marken brukas till, vilka egenskaper som jorden har och vilken väg vattnet tar genom marken. Dessutom kräver kvävet och fosforn olika åtgärder. Att plantera en fånggröda tillsammans med den vanliga grödan är en sådan åtgärd som gett goda resultat för att minska kväveläckaget. Det kan till exempel vara ett snabbväxande gräs som får stå kvar på hösten när skörden tas in och gräset fortsätter att växa och tar upp överskottet av kväve i marken. I vissa fall har det dock visat sig att användandet av fånggröda istället ökar läckaget av fosfor. Regn ger ökad belastning Lars Sonesten vid SLU skriver att trots många åtgärder har inte heller belastningen av näringsämnen minskat i Östersjön. Istället ser forskarna en tydlig variation som följer mängden nederbörd. Regnar det mycket ett år blir läckaget av kväve och fosfor större än under ett torrt år. Under de senaste åren har nederbörden ökat. En annan orsak kan vara att det finns en tröghet i mark och vatten som gör att det tar lång tid för effekterna av förändringar att få genomslag. Lars Sonesten påpekar dock att det märks förbättringar lokalt i inlandet och vid kusterna och att situationen troligen skulle vara mycket värre i Östersjön om inte åtgärderna för minskad övergödning hade genomförts. De stora områdena med syrefria bottnar i egentliga Östersjön är ett stort problem som orsakas av övergödningen och som förstärker den genom att syrebristen på bottnen gör så att bundet fosfor i sedimenten frigörs i vattnet. Båten är boven En positiv utveckling är minskningen av tributyltenn (TBT) i den lilla nätsnäckan på västkusten. TBT användes länge i båtbottenfärger, men sedan det konstaterades att det möjligen är ett av de farligaste ämnen som människan släppt ut i miljön så förbjöds det på 1980-talet. Fortfarande orsakar det skador på ekosystemet men totalt sett så minskar halterna i de snäckor som har samlats in för provtagning sedan 2003. Provtagningarna visar dock att giftet fortfarande sprids och forskarna tror att det kan bero på att gamla färglager på båtar läcker eller att färger med TBT fortfarande används. Nätsnäckan drabbas genom att honorna utvecklar mer eller mindre hanliga könsorgan. I värsta fall i så hög grad att de blir sterila. Forskarna såg den här missbildningen hos snäckor även i naturhamnar som förväntades vara opåverkade, men värst förorenade är industri- och småbåtshamnar. Under 2007 startades även ett pilotprojekt för provtagning i Östersjön, på den lilla slamsnäckan, och även här fanns så påverkade snäckor att de är sterila. En annan ljusning kan vi se i att tången har återhämtat sig något i södra Östersjön. Under 90-talet minskade tångens utbredning här och ersattes av fintrådiga alger på grund av försämrad vattenkvalitet. Nu har tången börjat komma tillbaka, men det är långt kvar till den utbredning den hade fram till 1994. På Blekingekusten var det fyra av 20 provtagningsplatser som helt saknade tång. Istället är det rödalger som dominerar. Generellt är det dock gott ställt med växtligheten på bottnarna. Samarbete är lösningen Naturvårdsverket betonar vikten av att länderna runt Östersjön samarbetar. Ett exempel på arbetet för ett friskare hav är en ny aktionsplan, Baltic sea action plan, som har antagits av Östersjöländerna. Fokus ligger i första hand på övergödningen och till sin hjälp har forskare och politiker ett nytt beslutstödssystem som kallas Nest. Med Nest kan de bland annat beräkna hur stora utsläppsminskningar som behöver göras för att nå ett visst miljömål. Beräkningar har visat att belastningen till havet måste minska med över 40 procent för fosfor och nästan 20 procent för kväve. Ett första steg är att alla länder runt Östersjön ska uppfylla EU:s avloppsvattendirektiv, vilket skulle ge stor effekt i Ryssland, Polen och Baltikum som ligger efter övriga länder på det området. Aktionsplanen ger också utrymme för handel med utsläppsrätter för näringsämnena. Sverige och Finland har också börjat arbeta med en motsvarande Stern-rapport för Östersjön. Sir Nicholas Stern var den brittiske ekonomen som höjde politikernas intresse för klimatfrågan genom att presentera hur mycket det skulle kosta för samhället och näringslivet om vi inte gjorde något år problemet. Troligtvis kommer det dröja 30-50 år innan vi ser tydliga effekter av insatserna i egentliga Östersjön. Det beror på att utbytet av vattnet där tar ungefär trettio år medan det i Kattegatt byts ut på några månader. Där kommer vi därför se snabbare resultat. |