Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 14, 3 april 2009 Tågkonkurrens lägger glesbygd öde T
illtron till att genom konkurrens skapa större effektivitet är stor. Det är en grund för EU:s politik. Men oövertänkt genomfört kan det bli tvärtom. Den tågkonkurrens som nu är på väg att genomföras riskerar att ödelägga stora delar av Sverige och innebära att allt färre kommuner får tågtrafik. Redan idag har kommuner med 1,5 miljoner invånare inte persontåg till huvudorten dagtid, nära en tredjedel av alla. En del norrlandsstäder har nattåg men det hotas om Rikstrafiken får sänkt anslag. För de orter som har tåg rör det sig ofta bara om något enda om dagen. Bortåt ett femtiotal har inte ens tillgång till järnväg. För att klara dessa kommuners transporter vid den oljebrist som kommer snart borde Sverige återjärnvägas. I stället har Banverket ytterligare 235 mil järnväg under övervägande för nedläggning. Propositionen Konkurrens på spåret föreslår stegvis avreglering från halvårsskiftet och fullt ut från oktober nästa år. Kapaciteten räcker inte till för fler tåg på de eftertraktade spåren utan SJ måste tvingas bort från en del tåglägen och räknar med att förlora en femtedel av sin omsättning. SJ:s vinst blev den största någonsin förra året, men man rekordsparar för att klara konkurrensen från stora statsägda tågföretag från länder utan konkurrens. Konkurrens på spåret är inte rimligt, om inte kapaciteten på de högtrafikerade linjerna höjs. Rikstrafiken förannonserar att deras anslag måste höjas med 200 miljoner kronor om året för att inte trafiken på det statsunderstödda nätet ytterligare skall minskas. SJ kan inte längre subventionera de mindre lönsamma banorna med överskott från de tre vinstgivande banorna, från Stockholm till respektive Malmö, Göteborg och Sundsvall. En annan utredning, från Ulf Lundin, kommer att föreslå konkurrens för kollektivtrafiken, och att länstrafikbolagen avskaffas. I stället skall alla som vill få etablera sig, och samhället ska bara få stödja den trafik som annars inte kommer att finnas. Det blir samma sak där att vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras. För pendeltågen blir det kanske än mer dramatiska effekter än för långväga tågtrafik, i synnerhet som länskommunerna med depression och arbetslöshet kommer att få underskott. Denna konkurrensutsättning ger inte ökad tågtrafik och kundnytta. Snarare oligopol som i andra privatiserade branscher, att få företag kan ta ut höga vinster. Vill man ha konkurrens vore det rimligare med ett auktionssystem för tåglägen, så att lönsamma sträckor får betala olönsamma, och så att inte samhället skall få orimliga kostnader för att garantera hela landets tågtrafik. |