|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 19 september 2008 Miljöpartiets svikare - O
m Miljöpartiet tar bort EU-utträdet finns det ingen anledning att rösta på dem. Så konstaterade en kvinna som hittills har röstat på Miljöpartiet. Klimat, bättre sociala förhållanden, skolan med flera frågor - allt detta har också de andra partierna på sin agenda som tror sig komma längst med det genom EU. EU som alltid sätter marknaden före människan och miljön. EU-utträdet har varit viktigt för Miljöpartiet - för att markera att världen är större än bara EU. Det finns Europarådet (med EG-domstolen), FN och OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), internationella samarbetsorgan som Sverige kan medverka i utan att förlora sin suveränitet som stat. Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand ändrade sin uppfattning om EU i våras trots att partiets kongress röstade fram att partiet skulle verka för bibehållen EU-negativ linje. Miljöpartiets kongress lägger fast partiets linje under året. Ett språkrör ska därmed inte driva egen politik. Allmän förvirring och ilska uppstod. Anledningen till varför Maria Wetterstrand inte sattes på plats kan man gissa sig till. Som person och representant för de gröna idéerna är hon omtyckt. Hon har stått på sig i offentliga debatter och stått rakryggad för sina åsikter, inte minst i kärnkraftsfrågor. En del av dem hon arbetar nära tillsammans med, riksdagsledamöter och partistyrelsen, har själva svängt i sin inställning till EU. Det måste inte vara "köttgrytorna" som lockar. Det har också brett ut sig inställningen "nu när vi är med ska vi arbeta med vår kritik inifrån - och göra allt för att påverka inifrån". Maria Wetterstrand och årets partikongress har gjort Sverige en björntjänst med sin medlemsomröstning. Hur den än utfaller - inget utträde längre, nej, eller fortsatt utträde, ja - tar denna självrannsakan kraft från utåtriktat politiskt arbete, att kritiskt upplysa om Lissabonfördraget. Med detta fördrag befästes EU som militär makt. Sverige blir i ännu större utsträckning en bricka i det europeiska maktspelet om marknad och naturresurser. Inom EU sitter landet fast i kärnkraften. Ett ja till Lissabonfördraget är också ett ja till Euratomfördraget. Om linjen "Ja till fortsatt EU-utträde" vinner vid Miljöpartiets omröstning borde de båda språkrören rimligtvis avgå. Senast då. Framför allt därför att de har svikit medlemmarna, partiet, och skakat partiet i sina grundvalar utan att ha mandat för det. |