Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 25 juli 2008 Överenskommelsen på Bali om klimatet Carl E Lundborg
Dalarö Klimatöverenskommelsen på Bali var bara en lös överenskommelse om kommande fortsatta förhandlingar och om ett nästa möte om avtal i Köpenhamn år 2009, vilket tvingar de seriösa klimatforskarna att skärpa tonen i ett globalt upprop inför det årliga klimatmötet i Tällberg. Enligt en av grundarna till FN:s klimatpanel framlidne meteorologiprofessorn Bert Bolin så borde en klimatöverenskommelse ägt rum för minst tio år sedan. Växthuseffekten har varit känd i minst tjugo år och världens politiker har medvetet hela tiden sopat problemet under mattan. Inte förrän glaciärernas smältvatten börjat rinna ner i byxorna på de politiska ledarna har dessa behagat börja tala om problemet som om de vistats två decennier på en främmande planet. I Sverige gäller det aktade namn som Ingvar Karlsson, Göran Persson, Mona Sahlin, Carl Bildt m fl. Hade vi och värden startat anpassningen för en tio till tjugo år sedan så hade det varit en seger för människans och politikens klokhet. Nu är vi med största sannolikhet tvungna att anpassa oss till en situation som överrumplar oss. Ledarskribenter och maktens representanter försöker övertyga oss om att vi bara ska se positivt på den annalkande katastrofen och vidta en del tekniska justeringar så kommer vi i lugn och ro att kunna leva vidare i högönsklig välmåga utan några nämnvärda inskränkningar i vår livsstil. Sanningen är nog snarare den att vårt samhälle är felkonstruerat från grunden, av inskränkta uppfinnarjockar, egoistiska penningjägare och ärelystna maktmänniskor, och att vi måste tänka om och lära om och göra betydande för-ändringar i våra liv. Uppenbarligen finns en stor risk för att klimatproblemet är underskattat, enligt forskarna bakom det globala uppropet. Hur mycket ytterligare tid ska förspillas innan samhällets företrädare börjar tala klarspråk? |