|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 27, 4 juli 2008 Frågan om vapen med rest-uran D
en 5 december 2007 antogs med stor majoritet i FNs generalförsamling en resolution angående vapen med "utarmat" uran, det vill säga rest-uran (depleted uranium=DU). I resolutionen uppmanas FN:s?generalsekreterare att från medlemsstaterna och relevanta internationella organisationer begära synpunkter på DU-vapnens effekter på människor och miljö. Han uppmanas också att inkomma med en rapport till generalförsamlingen om dessa effekter. Resolutionen innehåller även ett beslut att föra upp frågan om DU-vapen på agendan under generalförsamlingens nästa session. 136 länder röstade för detta förslag och 5 röstade mot. 36 länder, däribland Sverige, lade ned sin röst. DU-vapen är kemiskt giftiga och radioaktiva. Ammunition och bomber med rest-uran har använts av USA sedan 1991, framför allt i Irak men också i före detta Jugoslavien och i Afghanistan. Allt fler forskare anser att de innebär en stor fara för miljö och människor, för såväl civilbefolkning som soldater. Vapnen uppfyller kriterierna för förbjudna vapen såsom fastslagits i internationella konventioner och avtal enligt bland annat FN:s människorättskommission. EU-parlamentet har tre gånger röstat för ett moratorium och en gång (den senaste) för ett förbud mot DU-vapen. Belgien har nyligen antagit en lag som förbjuder produktion, innehav, export och användande av vapnen. FNs generalförsamling har alltså nu beslutat studera och diskutera frågan. Allt mer internationell uppmärksamhet riktas i dag mot DU-vapnen och deras skadliga effekter. Sverige har sedan gammalt ett gott anseende när det gäller nedrustningsfrågor och hade chansen att också i denna fråga ansluta sig till de länder som tar nedrustning på allvar. Men Sverige tog alltså inte denna chans. Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring (ARK) frågade i ett brev utrikesminister Carl Bildt om anledningen till Sveriges ställningstagande. I sitt svar till ARK skrev UD att många undersökningar om effekterna av DU redan gjorts och att "en inhämtning av åsikter hos länder och organisationer om effekterna av DU-vapen inte skulle ge mera än vad som kan inhämtas från vetenskaplig litteratur och internationella sammanställningar". Samtidigt anser UD, något motsägelsefullt, att det skulle kunna vara motiverat med "en opartisk, objektiv och vetenskaplig dokumentation och bedömning av resultatet av de undersökningar av mark, vatten och allmänhetens hälsa som hittills gjorts i berörda länder". UD framhåller också att ytterligare 18 EU-länder lade ner sin röst. I sitt svar till UD (maj 2008) påpekar ARK att det är just en sådan dokumentation och bedömning som efterlyses i resolutionen. FN-resolutionen syftar också till att frågan om DU-vapen ska finnas med på dagordningen och att medlemsländerna ska engagera sig i den. Jordskredssegern för resolutionen visar att den speglar en önskan hos en majoritet av medlemsländerna. Resolutionen går således ut på en undersökning av nämnda vapen. Att Sverige inte kan ställa sig bakom den är upprörande. Att hänvisa till att arton andra EU-länder agerade som Sverige (snygg formulering!)är ett svagt argument med tanke på EU-parlamentets ställningstagande som går betydligt längre än FN-resolutionen. Finlands utrikesminister har låtit förstå att de har för avsikt att i Generalförsamlingen rösta för ett förbud mot DU-vapen om en sådan resolution läggs. Nu frågar vi återigen utrikesminister Carl Bildt och Sveriges regering: Vad är skälet till att Sverige motsätter sig den undersökning av DU-vapen, vilket FNs generalförsamling bifallit? Vad gör regeringen för att skydda svenska soldater i Afghanistan och före detta Jugoslavien från strålningsskador? Vad krävs för att Sverige skall rösta för ett förbud mot DU-vapen? ARK:s hemsida: www.uraniumconference.org |