Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 21, 1 augusti 2008

Miljöpartiets EU-valplattform

et förslag till valplattform för EU-valet som miljöpartiet skickat ut på remiss till 10 augusti kan anses vara bludder. Visserligen är att-satserna på de fyra politikområdena angelägna och viktiga, men som EU ser ut kan det inte bli mer än välartade önskemål, som aldrig kan förverkligas, utan bara bli till en falsk bekräftelse av att allt är bra med EU. Det är ett ja till EU-plattform.

Visserligen innehåller texten en alternativ mening för om miljöpartiet behåller utträdeskravet kvar och en annan om medlemsomröstningen beslutar stryka det. Men texten är anpassad för det sista. Tänk hur mycket skarpare texten kunde blivit om den skrivits som en Nej till EU-plattform.

Plattformen behandlar inte vad som verkligen är kritiskt med EU: att de styrande författningarna inte bara tar upp organisationsformerna, som de borde begränsas till, utan också vilken politik som skall föras, marknadsliberalismen. Det är anledningen till att Lissabonfördraget är så volyminöst. En grundlag skall skrivas kort och lättläst. Här är det fråga om många hundra sidor, så oöverskådligt och så obegripligt att nästan ingen orkar läsa det. Inte ens de som propagerade för ett ja inför den irländska folkomröstningen hade gjort det.

Därigenom kan politiken inte bestämmas av politikerna, och allmänheten inte påverka politikerna. Om så alla länder utom ett inser det odemokratiska häri och vill ändra denna "grundlag", så kan de inte det. EU:s inriktning är bestämd för all framtid. Den enda möjligheten att slippa föra denna politik är att gå ur EU. Annars är också demokratin i Sverige avskaffad, eftersom de flesta viktiga beslut fattas på EU-nivå. Det vi kan besluta över blir bara detaljfrågor.

Plattformen tar inte upp något om EU-domstolen, som steg för steg genomdriver denna marknadsliberala politik för privatiseringar och undergrävande av fackföreningar. Och den gör det med stöd i EU-författningen. Så har Vaxholmsmålet följts av en rad antifackliga domar mot andra länder.

Plattformen tar inte upp framtvingade privatiseringar. Vi får allt mindre frihet att organisera offentlig verksamhet som vi vill. Allt skall bolagiseras och konkurrensutsättas. Det vill säga ge vinster till storföretag. De statliga och kommunala företag som får finnas kvar måste eftersträva maximal vinst. Då blir det endast privata företag som kan nöja sig med att bara gå runt. Fastighetsägarnas anmälan till EU att de allmännyttiga bostadsföretagen bedriver illojal konkurrens, därför att de inte är vinstmaximerande, kan till slut få framgång.

Plattformen tar inte upp social och ekonomisk rättvisa. Det finns att-satser om homosexuella, jämställdhet, invandrare och ursprungsbefolkningar men inget om att klasskillnaderna ökar för oss alla på grund av den marknadsliberala politiken. Den tar inte upp hur skillnader i löner och livsvillkor kan minskas. Den tar inte upp hur vi i EU genom den antifackliga politiken alltmer får ett A-lag av välavlönade välutbildade, ett B-lag av lågavlönad servicepersonal och ett C-lag av en stor arbetslöshetsreserv, som får finna sig i vilka villkor som helst för att inte riskera att helt hamna utanför arbetsmarknaden. Att inte sådant tas upp visar att miljöpartiet utvecklats till ett medelklassparti utan känsla för de sämre ställda i samhället.

Med tanke på oomvändbarheten i EU:s politik framstår flera av valplattformens att-satser som naiva. Många går aldrig att förverkliga innanför EU, andra är tveksamma om de går, till exempel lokal hänsyn vid upphandling.

Att motsätta sig EU:s militarisering hjälper inte, med de stormaktsambitioner de ledande nationerna har och deras nära bindning till NATO, och att säga nej till varje steg i skapandet av en EU-armé, något än farligare, verkar hyckleri, när miljöpartiet själv bidragit till det. I EU har framförts önskemål om att länderna skall öka sina försvarsbudgetar till två procent av BNP. Det skulle innebära fördubblad försvarsbudget för Sverige. Detta är ironiskt när många röstade för medlemskap i EU därför att det skulle vara ett fredsprojekt.

Ledarredaktionen