|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 19 juni 2008 "Det behövs en global matpolicy" Världsmedborgarnas organisation välkomnar det särskilda sammanträdet med Rådet för mänskliga rättigheter som tagit sig an rätten till mat och den rådande matkrisen i världen. I dagsläget behövs det samarbete mellan FN:s olika agenturer, nationella regeringar, icke-statliga organisationer och matproducenter för att bemöta matkrisen. Det finns ett behov av snabba, kortsiktiga lösningar för att hjälpa människor som just nu lider av mat- och näringsbrist på grund av höga matpriser, dålig distribution och våldsamma situationer. Sådant kortsiktigt handlande kräver extra finansiering till UN World Food Programme (FN:s globala matprogram) och frisläppandet av nationella livsmedelslager. Det är emellertid de långsiktiga och strukturella angelägenheterna som vi måste fokusera vår uppmärksamhet på. Världen behöver en global matpolicy och en tydlig handlingsplan. Vid World Food Conference som hölls i Rom i November 1974, meddelade den dåvarande amerikanska statssekreteraren Henry Kissinger att konferensens djärva mål var att "inom ett decennium kommer inget barn svälta, ingen familj oroa sig för nästa måltid, och ingen människas framtid eller kapacitet kommer att hindras av undernäring". Ingen stor framgång 1996 kunde generalsekreteraren för FN, Boutros Boutros-Ghali skriva: "Det har inte varit någon stor framgång i minskandet av undernäring. I södra Afrika och södra Asien ökar faktiskt antalet undernärda barn. Nästan en tredjedel av alla barn under fem år i u-länderna är undernärda, och undernäring bidrar fortfarande till mer än hälften av alla dödsfall bland små barn i dessa länder." Inte heller det mer blygsamma millenniemålet att halvera hungern till 2015 kommer att uppnås. Vi måste sålunda hålla med Världsbankens utvärdering att "Utvecklingsländerna, och världen i sin helhet, har genomgående misslyckats med att få bukt med undernäringen under de gångna decennierna." Mer än summan En fråga som Världsmedborgarnas organisation länge har fört är behovet av en global matpolicy, och att en sådan policy är mer än summan av nationella program för att skydda livsmedelsproduktionen. Matbeskydd har allt för ofta behandlats som en samling nationella problem. Ett typexempel på denna infallsvinkel är Generell Kommentar 12 ang. Rätten till tillräcklig mat från FNs Kommitté för Ekonomi, Sociala och Kulturella Rättigheter: "Avtalet kräver tydligt att varje lands regering gör vad som behövs för att försäkra att alla är fria från hunger och så fort som möjligt kan njuta rätten till mat. Detta kommer att kräva att man antar en nationell strategi som försäkrar mat, näring och säkerhet för alla, baserat på principer om mänskliga rättigheter som definierar målen, och hur man formulerar policys och korresponderande riktlinjer." Fokuset på hur nationella planer ska formuleras är dock uppenbart otillräckligt. Det finns ett behov av en global handlingsplan med fokus på den roll FN och regionala institutioner måste spela om hungern ska minskas. Det står klart att vissa regionala grupper, så som Europeiska Unionen, redan spelar en viktig roll när det gäller lantbrukspolitik både i fråga om produktion och exportpolicy. Det kan komma en tid då den Afrikanska Unionen kommer att spela en viktig roll i beslutsfattandet, övervakningen och koordineringen av jordbruket. Rikta uppmärksamhet Det är givet att uppmärksamhet måste riktas mot den lokala och nationella matproduktionen, distributionen och matsäkerheten. Uppmärksamhet måste riktas mot kulturella faktorer, uppdelningen av arbetsbördan mellan kvinnor och män i jordbruk och lantlig utveckling, mot marknadsföringen av lokala matprodukter, mot småfarmares roll, mot marklöst jordbruksarbete och lantbrukstraditioner. För att formulera en dynamisk global matpolicy behöver man analysera globala ekonomiska trender och strukturer, och policyns mål måste klarläggas. Det finns minst fem områden som Världsmedborgarnas organisation föreslår som fokus för Specialsessionen: Klimatförändringar, energikostnader, etanol, matproduktionen och exportpolicyn för större jordbruksproducerande länder, och rollen som varuspekulation spelar. Klimatförändringen är ett ämne som kommer att kräva stark uppmärksamhet. Det här året (2007-2008) har vädret varit dåligt i stora områden. Australien, normalt världens andra största veteexportör, har drabbats av en rekordsvår torka. Detta kan vara ett resultat av specifika väderlekstillstånd eller ett tecken på förändringar i klimatet. Det är nödvändigt att analysera effekten av klimatförändringar på långsiktig matproduktion och se alternativa strategier. Konsekvens av oljepriser Högre priser för mat är delvis en konsekvens av högre priser för olja och energikostnader. Mycket av energin i modernt lantbruk används till produktion av gödsel, traktorunderhåll och transport av produkter till konsumenterna, ofta långa distanser. Oljepriserna påverkas av våldet och den sociala nedbrytningen i Irak och tung spekulation på oljemarknaden. Det finns behov både för kortsiktiga lösningar för att reducera oljepriserna till acceptabla nivåer, baserade på produktionskostnader och transport så väl som långsiktiga energipolicys att frigöra världen från oljeberoendet. Högre priser för olja har uppmuntrat ett större användande av etanol och andra biobränslen, ofta utan att man tagit hänsyn till effekten som produktionen av dessa har på bruket av mark och matproduktion. Medan biobränslen troligtvis kommer att vara till nytta, så bör man för närvarande begränsa bruket så att konsekvenserna kan studeras och utveckla bränslen från ämnen som inte inkräktar på livsmedelsodlingen. Behöver analyser Regeringars mat- och jordbrukspolicy behöver analyseras och granskas noggrant. Europeiska Unionens och de större mat-exportstaternas jordbrukspolicys - USA, Kanada, Brasilien, Australien - behöver ses över parallellt med effekten av jordbruksbidrag och uppmuntran till export. Det är nödvändigt att det finns en detaljerad analys av den roll som spekulation spelar när det gäller ökningen av priset på varor. Banker och hedgefonder, som förlorat pengar i fastighetsinteckningspaket, investerar nu på bred front i handelsvaror. För tillfället finns inte mycket reglering när det gäller den här typen av spekulation. Det är nödvändigt med en analys av dessa finansiella flöden och hur de påverkar priset på spannmål. En global matpolicy för allas välfärd kräver att vi ser närmare på globala institutioner och produktionsmönster och handel. Som Stringfellow Barr skrev i sin bok Världens Medborgare från 1952: "Eftersom den hungrande miljarden människor som finns i världssamhället tror att alla kan få mat om vi städar vårt gemensamma hus, så tycker dom även att det är orättvist att somliga dör för att det är allt för krävande att se till att dom får leva." |