Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 5 juni 2008

The International Compact for Iraq

Irak från skilda håll

Inga terrorister, aggressiva utfall eller stökiga demonstrationer. Utrikesminister Carl Bildt log brett och de substanslösa konferenssmulor som föll bredde ut sig i medierna. En del kritiska röster tog sig dock igenom bruset och ett löfte gavs om att civilsamhället ska bjudas in nästa gång.

Ideella organisationer, kvinnorörelsen, kurderna, sunniterna. Det var många som inte kände sig representerade på förra veckans konferens, The International Compact for Iraq (ICI). Hela Iraks regering fanns däremot på plats liksom utrikesministrar från hela världen.

Konferensen anordnades av FN men är ursprungligen ett initiativ från den USA-tillsatta irakiska regeringen. Det officiella syftet är att bygga upp politiska och ekonomiska relationer med omvärlden. Planen togs fram i Egypten för ett år sedan och nu skulle första uppföljningen ske. Den irakiske premiärministern Nouri Al-Maliki redogjorde som en elev inför betygsättning hur väl målen uppfyllts.

- Av 262 punkter är 52 uppfyllda och 142 bemöts just nu.

En lång rad påfallande lika tal hamrade sedan in att Irak är på rätt väg och alla intygade sitt fulla stöd.


På Sergels torg i Stockholm protesterade cirka 1000 personer mot den uteslutande konferensen och USA:s närvaro i Irak.

Premiärministern lovade att hjälpande händer inte ska glömmas och han påminde om den ömma punkten.

- Världsekonomin behöver Iraks tillgångar, särskilt gasen och oljan.

Men oljepengarna ska framför allt gå till det irakiska folket. Det sade både Iraks minister för planering och utveckling Dr Ali Baban och premiärministerns talesman Ali Dabbagh när de senare fick frågan.

Stora behov

Behovet av kompetens och investeringar är stort och brådskande, det var alla överens om. Att uppbyggnaden ska ske ur irakiskt perspektiv och att USA bör ta ett särskilt ansvar lyftes däremot inte. Varken Condoleezza Rice eller någon annan nämnde heller att USA:s närvaro i Irak ifrågasätts från många håll.

På Nätverket mot krigs manifestation i Stockholm samma dag stod USA:s misslyckande i fokus. Flera av talarna belyste den "städuppgift" FN och världen nu står inför samt att Condoleezza Rice kan ses som en krigsförbrytare.

- USA:s ockupation är och förblir ett brott mot folkrätten, sade Ulla Andersson från Vänsterpartiet.

Hon sade också att det är osmakligt att svenska regeringen "kliar Condoleezza på ryggen" i stället för att kräva en process där USA drar sig tillbaka.

Ali Dabbagh, premiärministerns talesperson i centrum.Världspressen följde konferensen på TV i InfraCitys pressrum. Varje skärva av ytterligare information fick journalisterna att flockas.

USA ut ur Irak

Ungefär 1000 personer samlades på Sergels torg i Stockholm men de kraftfulla utropen "USA ut ur Irak", nådde förstås inte delegaterna i InfraCity i Upplands Väsby. Där demonstrerade Afghanistankommittén vid lunchtid och senare ett fåtal från Feilikurdernas demokratiska förbund men mestadels var det ödsligt tomt kring de omfattande avspärrningarna. Ett besök krävde både lång pendeltågsfärd och anslutande bussresa. Peter Knutas, ordförande i Upplands Väsbys uppfinnareförening, som spenderat eftermiddagen på plats kunde endast rapportera om två plakatförsedda demonstranter. På gott humör i den nyanlända sommarvärmen försökte han skymta någon av de celebra besökarna. Under förmiddagen hade han följt konferensen på TV och var besviken.

- De slår sig på bröstet men något konkret har de inte att komma med. Inte ett ord om hur infrastrukturen ska byggas upp, om mänskliga rättigheter eller kvinnornas situation.

Lamt utfall

Många bedömare i medierna uttryckte efter konferensen att utfallet var lamt. Små framgångar är en passus i ICI om skydd för kvinnors rättigheter och ett löfte att ideella organisationer och civilsamhället ska involveras i den fortsatta processen. Vid en presskonferens dagen efter gjorde Nouri Al-Maliki några uttalanden om jämlikhet där han förklarade dagens situation med hänvisning till det förflutna.

- Alla medborgare är jämställda i Irak, oavsett kön och religiös tillhörighet. Det finns ett negativt arv från tidigare regim men nu ska kvinnor bli en verklig part i politik och näringsliv. Kvinnor ska stå på samma nivå som män.

En trovärdig plan för hur detta negativa arv ska tacklas saknas dock i dagsläget.

Det är svårt att få en riktig bild av den politiska och ekonomiska verkligheten i Irak eftersom det mesta försiggår bortom allmänhetens insyn. Konferensdeltagarnas tal gav sken av ett rikt Irak på god väg mot normalisering men rapporteringen samma dag om 20 döda och 30 skadade i Bagdad uttryckte något annat.