Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 30 maj 2008

Mot alla lyckor i Småland

nabbt som en blixt i evigheten förbrukar vi människor nu den andra halvan av gammal solenergi i form av olja, kol och gas. Denna korta epok har drastiskt ändrat betingelserna för många av oss. Hälften av jordens befolkning bor nu i städer och konsumtion, avfall, resande och varutransporter har ökat dramatiskt. Samtidigt har vi blivit mer eller mindre avskurna från vår delaktighet i naturen. Men vi jordebor är mer än någonsin länkade till jordbrukets produkter för att hållas vid liv. Inget annat är möjligt. Vi är alldeles för många för att kunna livnära oss som jägare och samlare. För att uttrycka det som Sten Ebbersten professor emeritus i ekologiskt lantbruk: "människans lycka är jordbruk, ja hela mänsklighetens lycka är jordbruk".

Framförallt i västvärlden är jordbruket numera ett system som i huvudsak uppehålls av olja. Om dessa oljedrivna insatser räknas om i samma enhet till exempel mängden av människan insatta solenergienheter som förbrukats visar det sig att det åtgår betydligt mer energi än vi får ut i form av livsmedel med mera. Användning av energiskog och vanlig skog som bränsle till värmeverk förbrukar lika mycket som det ger. Det innebär också att framtagning av etanol och rapsolja till fordonsbränsle förbrukar mer fossil olja än att använda denna olja direkt till fordonsbränsle. Många energislukande moment på vägen till färdig produkt gör att det blir så.

Tidigare nyttjades i huvudsak lokala resurser i matproduktionen. Strax före industrijordbrukets genombrott åstadkoms hög produktion med baljväxtrika vallar i växtföljden.

Arbetshästar stod för draghjälpen och mjölkproduktion dominerade i många jordbruksbygder. I vårt industrijordbruk är brukningsenheterna få och ytan betad mark är förhållandevis liten. Svin och fjäderfäproduktionen är nu också betydligt större. Därmed har det oljedrivna och subventionerade jordbruket inneburit att stora delar av landskapet blivit frånkopplat, fått vila från mule och lie med följd att skogen ersatt vår kulturs öppna landskap. I skogsbruket är också de flesta skogsarbetare bortrationaliserade. Billig olja har medfört att maskiner är mer lönsamma. De senaste åren har dock lönsamheten minskat i skogsbruket.

Om två år finns få nya oljekällor att exploatera och utanför Opec avtar nu utvinningen. Ett gediget arbete av oljeanalytikern Matthew Simmons visar också att Opecs största oljeexportör Saudiarabien har en mycket besvärlig situation framför sig. Man har stora svårigheter att hålla dagens produktion och andelen tung, mer svårraffinerad olja ökar. Man har inte heller på många år hittat några nya oljekällor trots idogt letande. Det ser alltså inte alls bra ut. Än mer markant än ökningen av oljepriset är också ökningen av priset på naturgas från en tiondel av oljan till en och en halv gång högre än olja för samma energiinnehåll.

Inom två år kan priset på råolja vara 200 dollar per fat. Det innebär att vi blir tvungna till den snabbaste och största omställningen i människans historia. Att driva våra fordon med gengas från vedkubb är möjligt men inte genomförbart till vår nuvarande fordonspark. Skogens årliga tillväxt som stamved i Sverige är motsvarande 97 terawatttimmar fast som blöt ved. Detta är samma nivå som förbrukas av hela Sveriges fordonspark. Det åtgår en hel del möda innan veden är framtagen, torkad och finfördelad. Gengasdriften medför också stora energiförluster och en bensinmotor omgjord till ren gengasdrift får bara halva verkningsgraden. För arbetande dieselfordon ger detta för dålig effekt. Därför är partiell gengasdrift med 20 procent diesel mer lämplig. Då förloras ungefär 20 procent av effekten. Men om oljepriset skenar blir detta snart också en för dyr lösning. Högt oljepris medför också att det blir extremt dyrt att tillverka maskiner. Fossilbränslen behövs i alla led, från gruva till försäljning. Dyr olja försvårar också framtagningen av kol.

Återstår cykel, segelbåt, tåg, extremt bränslesnåla fordon, dragare och förstås våra fötter. Att idag använda hästar som dragare innebär i många fall att vi förbrukar mer olja än väl avpassade maskiner. Det beror på att vi som handhar djuren lever ett bekvämt liv med många oljeanvändande moment. Skall vi klara omställningen blir det också frågan om att radikalt ändra vår levnadsstandard. Men hjälpdrift, redskapsbärare med mera mildrar ändå övergången. På 1990-talet klarade man på Kuba att ersätta 40 000 traktorer med 300 000 oxar. I Sverige har vi nu få arbetshästar att tillgå. Men vid behov av snabb omställning är resursbasen större i nötkreaturen. Ganska snabbt kan vi få fram många oxar och även dragkor.

Att övergå från ett liv med stort tillskott av gammal (fossil) solenergi till i huvudsak utnyttjande av direkt flödande solenergi innebär att vi igen måste leva på vårt landskaps producerande förmåga, att utnyttja markerna som solfångande yta via de gröna växterna, väcka landskapet ur industriepokens oljedrivna törnrosasömn. Per person har vi i Sverige idag ca 0,3 ha åker och 2,5 ha skog. Snart skall detta räcka till i stort sett allt vi behöver. Produktionen på åker kan vi hålla hög genom att ha baljväxter i växtföljden. Baljväxter kan i symbios med Rhizobiumbakterier binda luftkväve och omvandla detta till växtprotein. Mykorrhiza framförallt i vallodlingen hjälper också till med övrig näringsupptagning. Mycket åkermark har gått förlorad till bebyggelse, vägar med mera.

Globalt närmar sig åkerarealen 0,1 ha per person och skogsarealen 0,6 ha per person. I Sverige är vi alltså lyckligt lottade i dessa avsenden. Men dessa ytor skall räcka både till oss själva och de djur vi behöver (vi är nu många fler än när det tidigare begav sig). Vi kan dock ta tillbaka en del av den mark vi låtit beskoga. Här i Småland är lycka något väldigt konkret, enligt Nationalencyklopedins definition: "inhägnad åker eller äng, enskilt ägd och nyttjad". Jämfört med många lerjordar har lyckorna en mycket lättbrukad jord. Åtminstone om de inte är alltför steniga och när stubbar och rötter har blivit mull. Det behövs också stimulans bl a för spritt ägande och hjälp med insatsmedel som till exempel kalkning.

Som ett litet hack i historien kan då vår tid suddas ut med ett nytt liv ute i bygderna där inte bara nöden och döden härjar utan livet spelar upp till dans bland björkar och nattviol i hagar, ängar och logar, över skogar, sjöar, stenmurar och lyckor.

Bo Falk