Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 11 juli 2008

För att förändra krävs frigörelse av tanken

åra ideal bestämmer vilka regler vi sätter upp och de avgör i sin tur vilket samhälle vi får. För att ett annat samhälle skall vara möjligt, måste vi befria oss från det tankemönster som den förhärskande ideologin marknadsliberalismen gett oss. Det gäller också oss som vill se oss som alternativa. Vi måste komma till insikt om att samhällssynen varit annorlunda än nu och att samhället kan utformas annorlunda.

Marknadshushållning kräver moral och socialism för att fungera. Solidaritet, tolerans och rättvisa. Nu gäller marknadsdominans, vinstmaximering, tillväxt och kapitalackumulation. Marknaden med stort M, som i monopol, tar död på marknaden med litet m, som i mångfald. Världshandelsorganisationen, Världsbanken och EU skapar en ohämmad storkapitalism som leder till katastrof för den, för oss och för jorden.

För att människor fritt skall kunna forma sina liv och ta ansvar för sin miljö måste ansamlingen av makt och ägande brytas. Kapitalintressen får inte kunna styra politiska församlingar eller myndigheter till sin profit och medborgarna till ohälsa och armod. Samhällsregler får inte utformas för att hindra dem från att att bjuda motstånd. Envar måste kunna få allsidig information genom fria medier. Men så är det inte i vare sig Sverige eller fattiga länder. Därför kan röveriet fortsätta.

Stora företag kan kanske producera billigare, men vinsten äts upp av biverkningarna av deras övermakt. Stora företag måste styckas upp när marknadsdominansen blir för stor, vilket USA upptäckte på 1890-talet, men som vi nu tycks ha glömt. Multinationell företagsamhet undkommer samhällskontroll. Statliga företag kan ge konkurrens och innovation. Företag kan drivas effektivare av de anställda. Genom att underlätta bildandet av nya småföretag kan konkurrensen öka.

Dagens handelsregler hind-rar köpare att kräva annat än lägsta pris och ställa krav på miljö, närhet, rättvisa villkor och facklig frihet. Vi borde gå ur sådana organisationer som likt EU hindrar oss från det, och som därtill försöker tvinga oss att privatisera tidigare samhällsdriven verksamhet.

Det borde vara upp till de berörda människorna att bestämma hur de vill organisera sig, inte kapitalet. Politikens mål borde vara människornas välfärd, inte kapitalets vinst. Ständig tillväxt är ett omöjligt mål både logiskt och miljömässigt. Det gör oss inte lyckligare att konsumera mer utan tillfredsställer bara kapitalets vinstbegär.

Den förhärskande ekonomiska doktrinen gör beteenden, som vi annars skulle kalla för sjuka, som girighet och hänsynslöshet, till berömvärda egenskaper. Vi har lätt att beundra rika människor, trots att de för ett meningslöst penningsamlande långt över de rimliga behoven och är beredda att offra medmänniskor och jord.

Förmögenhetsskatt och arvsskatt har avskaffats. De borde återinföras och möjligheterna att placera pengar i skattesmitarländer täppas till. Sparande för att klara pension och ge ekonomisk frihet att starta nya verksamheter gynnar samhället men frågan är om förmögenheter därutöver skall premieras.

Ekonomen Joseph Stiglitz kal-?lar nyliberalismen för marknadsbolsjevism, en bokstavstro som är så blind att alla marknadsmisslyckanden förklaras med att marknaden inte varit nog ohämmad. Rysslands ekonomiska kollaps efter kommunismens fall berodde inte på att man följde marknadsliberalernas råd. Depressionen efter börskraschen 1929 berodde inte heller på att den ekonomiska teorin förbjöd staten att blanda sig i och skapa köpkraft.

Vi har gradvis blivit så indoktrinerade om den "fria" marknadens välsignelser och nödvändighet, att vi överser med orättvisorna och ofärden den ger, inte ser att den inte är fri men ger oss ofrihet, och inte tror att det finns andra sätt att organisera. Vi borde precis som i arbetarrörelsens barndom, men utan att glömma, genom studier lära oss att se verkligheten som den är och inte som den beskrivs.

Hans Sternlycke