Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 18, 16 maj 2008

Fördomsfri religionsfobi

å det nu talas om islamofobi tycks många ha förväxlat fruktan och hat. Enligt ett uppslagsverk är fobi en "intensiv och till synes oförklarlig ångest eller fruktan inför vissa föremål eller situationer". Hit hör cellskräckens klaustrofobi, torgskräckens agorafobi och främlingsrädslans xenofobi. I lindrigare form yttrar sig den här rädslan i en känsla av obehag inför vissa saker, förhållanden eller personer. Fobier kan ganska effektivt mildras genom behandling eller träning, även om de kanske inte helt kan botas.

För egen del har jag inga särskilda problem med islamofobi, för jag har ända sedan barndomen lidit av en fobi som utan diskriminering riktar sig mot alla religioner. Kanske grundlades den då vi som smågrabbar smög runt utanför olika tältmöten och hörde hur annars normala och förnuftiga människor gav sig hän i tungomålstalande och andra märkligheter. Under kristendomslektioner och konfirmationsundervisning förstärktes känslan av att ställas inför ett okritiskt oförnuft. Då Jesus i Getsemane tre gånger gick undan för att be somnade lärjungarna. Ändå berättar evangelisten Matteus vad Jesus sa i sin förtvivlade bön. Vem var vittnet? Det frågade jag vår normalt mycket fridsamma konfirmationslärare som blev högröd i ansiktet och hade svårt att behärska sin vrede. Men något begripligt svar fick jag inte.

Kanske för att lära mig hantera min fobi har jag under åren läst åtminstone utdrag ur alla skriftreligioners heliga urkunder. Bibeln och Koranen har jag läst i sin helhet. Av sådana studier kan man lära sig en hel del om mänskliga svagheter och om texternas beroende av den tid och den miljö där de kom till. Om vi antar att en allvetande högre makt lite då och då har funnit det lämpligt att genom ett mänskligt språkrör försöka höja människors kunskaper och moral, så inser man lätt att mottagarna av budskapet inte var mogna för hela sanningen om hur många miljoner år som skapelsen hade tagit, eller hur arvet överfördes genom DNA, eller hur man borde bete sig mot vänner och fiender. Gick man längre än till gradvisa reformer och insikter skulle den allsmäktiges språkrör ha betraktats som galna och knappast vunnit några anhängare. Faktum är att alla skriftreligioner har inneburit förbättringar jämfört med tidigare trosföreställningar och sedvänjor. Problemen uppstår när man i hundratals eller tusentals år försöker hålla fast vid det ursprungliga budskapet med alla dess begränsningar.

Jag insåg ganska tidigt att min religionsfobi gällde just bokstavstro, eller vad som numera kallas fundamentalism. Den insikten gjorde det också möjligt att umgås och samarbeta med troende människor inom områden där deras tro inte gjorde dem alldeles oberäkneliga och irrationella - sett ur en otrogen människas perspektiv. De som föreställer sig att islam är speciellt avvikande borde försöka sätta sig in i grunderna för Jehovas vittnen eller mormonerna, eller helt enkelt läsa hela Gamla Testamentet. Det går också bra att studera den katolska kyrkans dogmer, trossatser och gärningar under de senaste tusen åren, eller protestanternas teori och praktik under de senaste 500 åren. Ändå kan vi i dagens samhälle utan svårighet samarbeta med människor som mer eller mindre helhjärtat har anslutit sig till dessa läror.

Trots min grundläggande fobi har jag i många år haft goda vänner som är aktiva och utövande protestanter, katoliker, buddhister, muslimer och mosaiska trosbekännare. Vi har kunnat samverka inom de många områden där vi faktiskt är överens, eller nästan överens. Jag har till och med som lärare haft ett framgångsrikt samarbete med föräldrar som var Jehovas vittnen, även om det var ganska knepigt och krävde en hel del överläggningar. Ett bra sätt att hantera sin fobi är att bedöma en människa i taget och utifrån vad var och en faktiskt gör och säger. Bokstavstro eller fundamentalism finns inom alla skriftreligioner, och ibland grundar den sig på direkta och uppenbara vantolkningar av det ursprungliga budskapet. Om man sätter sig in i de trosföreställningar som förekommer inom den kristna högern i USA blir man lätt lika mörkrädd som om man studerar den samhällssyn som präglar de ledande mullorna i Iran.

För att hantera sin religionsfobi gör man klokt i att ta fasta på de positiva sidor som finns inom alla de stora religionerna, och som i varierande grad präglar det stora flertalet utövare. Barmhärtighet, rättvisa, sannfärdighet, försoning, skydd och stöd till de sjuka och svaga är begrepp som återkommer i alla de urkunder som människor betraktar som heliga. Sedan förekommer det också en massa annat, men där är det upp till varje bekännare att avgöra vad som tillhör trons kärna. Och vi otrogna får lära oss att inte i tid och otid drabbas av falska generaliseringar, där vi inbillar oss att alla judar eller alla kristna eller alla muslimer tycker och tror och handlar likadant. För den som lider av torgskräck är det viktigt att inse att det inte är torget det är fel på.

Bo Lindblom