|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 13 juni 2008 FAO-reflektioner F
AO-mötet i Rom 3-5 juni kommer troligen att bli föremål för många kommentarer och analyser framöver. Med vad nytta, kan man undra, med tanke på vilka som i slutänden ändå alltid tycks dra det längsta strået i sådana här sammanhang - de redan mätta och business - as usual! Drastiskt högre matpriser, vars avgörande orsaker det framfördes många motstridiga uppfattningar om under konferensen, har lett till en ökning av antalet svältande bland jordens allra fattigaste. Från 850 miljoner upp mot 1000 miljoner, var siffror som nämndes. Alltså är världen nu längre från målet halverad världssvält fram till 2015 än när målet sattes upp 1996. Bakslaget utnyttjas skickligt av business-intressen, som flyttar fram sina positioner, vilket satte sina spår under FAO-konferensen och i slutsatserna om vilken medicin som fordras. Svälten ska kortsiktigt trängas tillbaka (Till drygt 800 miljoner? Som det ganska konstant handlat om de senaste decennierna) med nödhjälp kanaliserad genom FN:s WFP (Världsmatprogram). Huvudsakligen finansierat med budgetmedel från olika regeringar, där till exempel Saudiarabien lämnat det största bidrag WFP vid ett enda tillfälle fått från ett enskilt land, cirka tre miljarder kronor. Vad hittills kommit in täcker i dag hälften av 2008 års behov, men det fattas fortfarande 15 miljarder kronor och för första halvåret 2009 fordras ytterligare ca 12 miljarder. Dessutom behövs omedelbart stöd på uppskattningsvis 10 miljarder till utsäde och andra insatsvaror för att kunna ta tillvara odlingspotentialen i fattiga länder. Och FN-organet IFAD (FN:s fond för jordbruksutveckling) vill ha cirka 7 miljarder för att satsa på produktivitetsutveckling i fattiga länders jordbruk. På längre sikt ställer man stora förhoppningar till Alliansen för en grön revolution i Afrika - vilken förre FN-chefen Kofi Annan tagit initiativet till och kommer att leda. Kanske var det den som rönte mest uppmärksamhet på konferensen. I stora drag handlar det om ökad intensitet i jordbruksproduktionen, forskning för att få fram mer högavkastande grödor och husdjur, mer konstgödsel, mer bevattning och förbättrat växtskydd. Initiativet stöttas av Rockefeller foundation, Bill & Melinda Gates foundation, Clinton foundation med flera, vilka redan etablerat utbildnings- och forskningsinstitutioner i till exempel Kenya. Eftersom denna gröna revolution huvudsakligen tycks handla om ökad intensitet och mer konstgödsel blir naturligtvis stora internationella växtförädlingsföretag och världens största konstgödseltillverkare, det norska Yara (före detta Norsk Hydro), stora vinnare på detta initiativ. Märkligt nog påstås revolution vara riktad till Afrikas småbönder för att förbättra deras villkor, öka deras inkomster. Ett annat koncept, som man menar ska hjälpa upp situationen, är ökad frihandel. Ta bort alla handelshinder och förverkliga Doha-rundans intentioner i WTO, ett avreglerat jordbruk på global nivå. Den idén är vår egen jordbruksminister stark förespråkare för - den engelsk/svenska linjen inom EU - som han sa. Det nationella svenska avregleringsbeslutet från 9 juni 1990 uppdaterat till global nivå. Argentina, Ukraina mfl kritiserades hårt för att de gått motsatt väg och infört exporttullar för att säkra livsmedelstillgång till rimliga priser åt det egna landets invånare. Vad man än må tycka om det, så är dessa länders regeringar de facto valda just för att tillvarata de egna folkens intressen och inte de multinationella handelsföretagens och börsspekulanternas. Min tanke faller på Naomi Kleins senaste bok Chockdoktrinen där hon talar om hur de transnationella bolagen finner nya affärsmöjligheter i de stora katastrofer som drabbar världen, till synes allt tätare, orkaner, jordbävningar, översvämningar, svält, pandemier. Det gäller, som det sägs, att se positivt på utvecklingen och ta vara på de affärsmöjligheter som kan ge ökad tillväxt. |