|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 17, 24 april 2008 Kärnkraftens återkomst Från en urangruva i Australien till Tjernobyl, med mellanlandning på Forsmark i Sverige. Vilka argument har kärnkraftsindustrin och vilka är motargumenten? Sofia Härén har sett en dokumentär om kärnkraftens återkomst. - Kärnkraftsindustrin var tynande och till och med döende och klimatfrågan kom som en räddare i nöden. Det blev ett sätt att göra kärnkraften miljövänlig, vilket den aldrig har varit, säger Rob Edwards, kärnkraftsskribent på New Scientist. Ett nyazeeländskt filmteam har i "Kärnkraftens återkomst" åkt världen runt för att försöka kartlägga hur kärnkraften gör nya landvinningar tack vare den allt mer brådskande situationen med klimatförändringarna. I dokumentären får vi följa med till Rangers urangruva i Australien. Urangruvan blomstrar tack vare den ökande efterfrågan och de producerade 6000 ton uran förra året. Men Australien har själv inget kärnkraftverk utan nästan all elproduktion kommer från fossila bränslen. På grund av landets stora utsläpp av koldioxid funderar man allvarligt på att bygga några. Brian Smith på Australiens organisation för kärnvetenskap och -teknik säger att man kanske kan tänka sig att bygga mellan 6 och 14 reaktorer. Men han medger att även om man skulle bygga 14 så skulle landet ändå bara tillgodose mindre än 20 procent av sitt elbehov. Vi följer också med till kärnkraftens vagga på Calder Hall i Sellafield. Det var världens första kommersiella kärnkraftverk och det invigdes av drottningen 1956. Efter 47 års drift stängdes verket 2003 och nu arbetar man med att montera ned det. De brittiska myndigheternas tidsplan för saneringsarbetet är 120 år och man uppskattar kostnaden till cirka en miljard pund. Svensk lönsamhet Sedan bär det av till Sverige. Martina Krüger på Greenpeace påpekar att de svenska kärnkraftverken byggdes för att användas i 25 år, så när de nu är avskrivna är de rena rama sedelpressarna. För varje år som de fortsätter att gå ökar vinsten. Men en del av reaktorerna visar ålderstecken. Nils Andersson är chef för affärsutvecklingen på Vattenfall: - Säkerheten är det viktigaste. Men det är möjligt att driva kraftverken i 40-50 år. Vårt mål är att driva dem så länge vi kan, säger han. Men är det verkligen säkert att delvis uppgradera reaktorerna som man gör nu, frågar reportern. Nils Andersson menar att ur säkerhetssynpunkt är det inga problem men Lars-Olov Höglund, svensk kärnkraftsingenjör, håller inte med. Incidenten i Forsmark 2006 berodde på en ombyggnad som gjordes i början av 90-talet. Två av de fyra batterisäkrade näten slogs ut tillsammans med reservaggregaten. Fortfarande vet man inte varför de två sista klarade sig, egentligen borde alla slagits ut. - Det är svårt att säga hur nära en härdsmälta vi var. Jag brukar säga att vi var för nära, säger Lars-Olov Höglund. Den här teknologin är för farlig för att vi ska vara så nära. Guidning i Tjernobyl I Tjernobyl kan man anlita en guide för att se kärnkraftverket och den övergivna spökstaden Pripyat drygt tre kilometer från reaktorn. På vägarna är det ny asfalt så det är relativt säkert. Strålningen är "bara" 20 gånger högre än normalt. Men så fort man går ut i diket skjuter geigermätaren i höjden. - Skogen här drabbades av det radioaktiva nedfallet. Först blev den alldeles röd och så dog den året därpå, berättar guiden Jurij Tatartjuk. Staden hade 50000 invånare. De evakuerades två dagar efter olyckan och kom aldrig tillbaka. Sergej Usachov är skiftförman på Tjernobylverket. Det är inte i drift men ändå bemannat så att man kan kontrollera att vissa förutsättningar bevaras. - Nu är säkerheten viktigast, men då 1986 var det viktigast att producera så mycket el som möjligt. Samhället var ju sovjetiskt, säger han. Extra svetsning Vid explosionen lyfte den 2000 ton tunga reaktorn och hamnade på sidan. Julia Marusych vid avdelningen för internationellt samarbete, visar på en skalenlig modell. Fortfarande är det koncentrerat högaktivt material inuti reaktorn. - För några månader sedan var det ett kritiskt läge där det var risk för en delvis kollaps av det skyddande höljet. Det motverkades genom extra svetsning och betonggjutning, berättar hon. Man arbetade bara 20-30 minuter i taget och avlöste varandra. Sergej Usachov står och röker i kontrollrummet i sina vita skyddskläder. - Jag säger inte att allt är ofarligt. Före detta medarbetare dör och det är en liten stad. Ett dödsfall har inte alltid koppling till Tjernobyl. Någon kanske dör i cancer, men slutade här för flera år sedan. För att få fram ett samband måste man bevisa orsaken, säger han. "Folkets hälsa - Landets rikedom" står det på en byggnad i det öde Pripyat. Terrorism Dokumentären ställer också frågan om förvaring av avfallet och hotet från terrorism mot kärnkraftverk. - En del menar att nya reaktorer kan klara en direkt träff från en jumbojet, men en del experter hävdar att de inte kan det. Men terroristerna kanske inte använder flygplan. Jag är mest orolig för vad någon kan göra inne på kraftverket. Tänk vilken skada några "insiders" skulle kunna göra, säger Rob Edwards. Rob Edwards tror i stället på den förnyelsebara energin. Problemet är att den inte har fått lika mycket resurser i fråga om forskning och utveckling som kärnkraften. - Om du frågar vilken industri som jag har mest tilltro till - när det gäller att ge mej och mina barn en trygg framtid - så är det den förnybara! Det finns en enorm mängd energi i vågorna, tidvattnet, vinden och solen och det överstiger inte vår förmåga att ta tillvara på den på rätt sätt, säger han. Dokumentären kan ses på Sveriges televisions hemsida: www.svt.se under "Samhälle och dokumentär" och "Dokumentärer - aktuella filmer" |