Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 15, 11 april 2008

Debatten om växthusgaserna

Ingen kan ha undgått den allt mer tilltagande debatten om de negativa effekter på klimaten som utsläppen av växthusgaserna förorsakar. Alla partier är rörande eniga om att något måste göras, även om meningarna om typ av åtgärd kan vara något olika. Alla partier har blivit miljöpartier.

Den senaste debatten handlar om växthusgasutsläppen från nötkreatur, som enligt uppgift uppgår till 18 % av de totala utsläppen i världen. Vilket är jämförbart med vad alla personbilarna producerar.

Genom mer eller mindre bindande avtal, som inte alla länder undertecknat, har ett flertal länder kommit överens om att utsläppen måste minska med 30 till 50 % fram till 2050.

I den vardagliga debatten får vi uppfattningen att detta skulle vara lösningen på våra miljöproblem. Om inte hela lösningen i vart fall en bra bit på vägen.

Själv har jag haft känslan av att de föreslagna åtgärderna blir ikappsprungen av den ekonomiska- och befolkningstillväxten i världen. Jag har upplevt det ganska frustrerande att ingen av experterna eller debattörerna har försökt att klä denna problematik i ord och siffror.

För att inspirera något matematiskt snille att ta tag i detta problem, har jag som amatör gjort ett tappert försök. Jag har utgått från att varje individ påverkar miljön negativt. Även om vi skulle leva extremt miljövänligt så kan vi aldrig komma fram till ett nollresultat. Jag har försökt att påvisa detta på följande sätt:

Beräkning av miljöfaktor från 2005 till 2050 för världen.

Förutsättningar:

Nuvarande befolkning 6,5 milj.

Ökning av befolkningen enl. FN fram till 2050 2,8 miljoner.

Total befolkningsmängd 2050 9,3 miljoner. Varje individ är en miljöfaktor.

Räkna med en miljöfaktor 6,5 år 2005. Tillväxt 3 %/år fram till år 2050.

Snitt antal år 22,5.

30 % planerad utsläppsminskning fram till år 2050.

Beräkning utan hänsyn till 3 % tillväxt per år:

6,5 Milj. x 0,7 = 4,55

2,8 Milj. x 0,7 = 1,96

Total miljöfaktor 6,51

En utsläppsökning med 0,01. Inget har vunnits på en minskning med 30 % beroende på befolkningsökningen.

Beräkning med hänsyn till en tillväxt med 3 %/år.

Tillväxt 3 % x utsläppsminskning 0,7 = faktor 2,10 %

Snitt antal år fram till år 2050. 22,5 år x 2,1 = 47,25 %

Den totala ökningen av miljöfaktorn beroende på tillväxten, åren 2005 till 2050 blir + 47,25 %.

Den totala ökningen av utsläppen vid en befolkningsökning till 9,3 milj år 2050 och en tillväxt årligen med 3 % och en minskning av utsläppen med 30 %, blir: 6,51 + 47,25 % = 9,59.

Jämfört med en faktor 6,5 utan minskning av utsläppen och utan befolkningsökning.

Alltså en ökning med 9,59 - 6,5 = 3,09. motsvarande 47,54 %

Anmärkning. Ingen hänsyn har tagits till att 60 % av jordens 6,5 milj människor motsvarande 3,9 milj har en standard som ligger långt under den nivå vi accepterar idag.

Vi kan förvänta oss att dessa 3,9 milj kommer öka sin standard med 100 % fram till år 2050.

Detta innebär att vi får ytterligare en faktor 3,9 x 0.70 = 2,73 som borde läggas till faktorn 9,59 = 12,32. Vilket ger en utsläppsökning med 12,32 - 6,5 = 6,37, motsvarande en total ökning med 98 %.

Även om vi skulle minska utsläppen med ytterligare 50 % utöver de 30 % beräkningen bygger på fram till 2050 så kommer vi att gå back med 48 %.

Om vi skulle bortse från en standardökning för de 3,9 milj invånare så skulle vi, trots en utsläppsminskning med 80 %, hamna på + - 0 p g a en befolkningsökning och tillväxten.

Motsvarande beräkning kan genomföras för varje kommun eller stad, förutsatt att en befolkningsprognos föreligger.

Jag gör inga anspråk på att siffrorna varken är korrekta eller är en absolut sanning.

Men slutsatsen bör vara att vi inte löser problemen med enbart en utsläppsminskning.

Men vad siffrorna verkligen visar är att det finns ett otvetydigt samband mellan en ökad befolkning och ökad tillväxt och en negativ miljöfaktor.

Vad är det som driver oss mot denna avgrund? Är det girighet eller ett behov av självförverkligande som tvingar fram tillväxten med åtföljande befolkningsökning.

Rio, Kyoto, Bali och sedan Köpenhamn kommer inte att leda någon vart och är bara en fasad för att slippa ta tag i de verkliga problemen. Eller saknas möjligen insikten om vilka problemen är?