|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 15, 11 april 2008 Höjda matpriser ingen katastrof Vad vi har bevittnat på världsmarknaden för livsmedel de senaste två åren är en återhämtning efter decennier av sjunkande priser. Vinnarna är världens bönder trots att protester antytt det motsatta. Den senaste tiden har vi sett många exempel på hur stigande priser på majs, ris och vete har lett till upploppsliknande protester i ett flertal länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Även Italien har bevittnat omfattande "pastaprotester". Men bilden av negativa konsekvenser av stigande matpriser borde kompletteras med en motbild: äntligen börjar världens bönder få anständigt betalt för sitt slit. Den period som föregick de senaste årens prisuppgång kännetecknades av extremt låga världsmarknadspriser på livsmedel. Som en följd av snabb produktivitetsökning i jordbruket, framför allt i Asien och i OECD-länderna, ökade matproduktionen mycket snab-bare än efterfrågan. 1980- och 90-talens jordbrukspolitiska debatt präglades i många länder av överskottsproblemet: vad göra med de enorma veteberg, köttberg, smörberg och så vidare som ständigt växte? Vräker ut överskott Svaret blev dumpning. De stora överskottsländerna med USA och EU i spetsen vräkte ut sina överskott på världsmarknaden och kom därigenom att dumpa priserna inte bara för jordbruksexportörer i syd, som till exempel Argentina, Brasilien och Thailand, utan även på fattiga länders hemmamarknader. Speciellt i Afrika söder om Sahara ökade livsmedelsimporten dramatiskt samtidigt som det inhemska jordbruket stagnerade och fattigdomen ökade på landsbygden. I början av 2000-talet var världsmarknadspriserna på flertalet jordbruksprodukter lägre än någonsin. Enligt FAO:s statistik såg prisutvecklingen i reala termer för några viktiga jordbruksprodukter ut på följande sätt mellan början av 60-talet och början av 2000-talet: 1961-63/1981-83/2001-02 Vete: 100/87/35 Statliga subventioner Bönderna i de rika industriländerna, som åtnjöt tullskydd, prisregleringar och statliga subventioner av olika slag, var normalt skyddade från den dramatiska nedgången på världsmarknaden. Men fattiga länders bönder drabbades hårt, oavsett om de producerade livsmedel eller exportgrödor som te eller bomull. De allra senaste åren har efterfrågan på mat hunnit ifatt utbudet. Bland annat har ökad efterfrågan på kött i Kina och andra snabbväxande länder i Asien, konkurrens om majs och vete från starkt subventionerade biodrivmedel i USA och EU samt väder- och klimatfaktorer gjort att världens livsmedelslager idag är rekordlåga, och marknaden extremt nervös. Men matpriserna har inte - hittills, i varje fall - stigit snabbare än övriga råvarupriser. Prisutvecklingen Tidskriften The Economists råvaruprisindex 2000-2008 har utvecklats på följande sätt sedan år 2000: 2000/2008 (4/3) Alla råvaror: 100/272 Vad vi har bevittnat på världsmarknaden för livsmedel de senaste två åren är endast en återhämtning efter decennier av sjunkande priser. De stora vinnarna är världens bönder, som faktiskt utgör den överväldigande majoriteten av jordens fattiga. Sant är att stadsbefolkningen, och inte minst det snabbt växande antalet fattiga i de fattiga ländernas storstäder, kommer i kläm. Den importerade maten har blivit mycket dyrare. Men höjda jordbrukspriser är, på sikt, en nödvändighet för att u-ländernas bönder ska kunna öka sin produktion och kunna konkurrera med mat från de högproduktiva, kemikalieintensiva länderna i nord. En minskning av fattigdomen måste gå hand i hand med en förbättrad lönsamhet i jordbruket och växande inkomster för de miljarder människor som är beroende av jordbruket för sin försörjning. Hälsosam avveckling I EU och USA kan de senaste årens prisuppgång på jordbruksprodukter medföra en hälsosam avveckling av dyra och ineffektiva stödformer som framför allt har gynnat de största bönderna och livsmedelsindustrin. Det är bättre att våra länders jordbrukare får rimliga priser på vad de producerar än att de får subventioner från Bryssel. Visst finns det, avslutningsvis, anledning att oroa sig för alla de fattiga människor som tvingas spendera en växande del av sina magra inkomster på mat. Prisuppgången har varit dramatisk, och många länder kommer säkerligen att få uppleva mer eller mindre våldsamma protester och demonstrationer mot stigande matpriser, åtföljda av populistiska krav på priskontroller och sänkta matpriser. Men för den majoritet av världens fattiga som försöker livnära sig på jordbruk kan de senaste årens utveckling innebära en välkommen ljusning. |