Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 16 maj 2008

Nyliberalismen som grundlag

höst vill de stora partierna att Sverige godkänner EU:s förslag till grundlag utan folkomröstning. Därmed bestäms hur det framtida samhället skall se ut utan möjlighet att ändra sig efteråt, bara utträde återstår, över medborgarnas huvuden. EU-grundlagen föreskriver inte bara som vanliga grundlagar styresformerna, utan också politiken: nyliberalismen. De fackliga och demokratiska rättigheter som vunnits raderas ut.

För nyliberal ideologi skapas det goda samhället av strävan efter högsta möjliga vinst. Statliga och kommunala bolag får inte ha någon annan målsättning. Det är ett brott mot den fria konkurrensen om allmännyttiga bostadsbolag inte strävar efter maximal vinst. Bakom det synsättet ligger näringslivets anmälan till EU att samhället subventionerar dem med miljarder därför att de inte tar ut högsta möjliga hyra och därmed avstår vinst.

All offentlig verksamhet som kan konkurrensutsättas ska upphandlas och lämnas till marknaden. Politikerna får inte bestämma vad som är lämpligt att bedriva i egen regi. Därför måste allt från post till sopor utsättas för konkurrens.

Naturligtvis har EU, som ju ursprungligen var ett storföretagsinitiativ, haft dessa nyliberala regler i sina författningar även innan. Men blir de grundlag kan de inte ändras genom majoritetsbeslut av politikerna, när de framstår som orimliga. Då måste alla länder vara överens om att ändra grundlagen.

Vi kan också vänta oss att tillämpningen av reglerna blir mer doktrinär i takt med att fler beslut flyttas över från enskilda länder till EU och alltmer av besluten där i realiteten flyttas bort från politikerna till tjänstemännen. De ingående länderna har alla varit demokratier med starka folkrörelser. Det har hittills hindrat allt för stora avsteg från demokratiska spelregler, men i framtiden kan vi vänta ett hårdare fasthållande av principer, oavsett konsekvenser och opinioner.

Med en EU-grundlag blir det än mer naivt att tro att man kan påverka EU inifrån, vare sig i röd eller grön riktning. De socialister som propagerade för att vi skulle med i EU för att driva välfärdsfrågor inifrån kan se sig som narrar. I stället har vi fått se offentlig nedrustning och domar som i Vaxholmsmålet, som i princip omöjliggör facklig kamp mot lönedumpning.

Kapitalismen har ingen inbyggd funktion för att klara miljö- eller klimatfrågor. Även om EU uttryckt en del klimatmål är det inte troligt att man kommer att vara långsiktigt drivande, eftersom EU främst är konstruerat för att tillgodose storföretagens önskemål om vinst. Det är bara människor som kan gå utanför mallarna för att motverka systemens felfunktion. Och EU är på väg att ta bort den säkerhetsventilen med sin alltmer institutionaliserade nyliberalism.

De EU-kritiska partierna gjorde ett stort misstag när man inte drev frågan om EU:s grundlag i riksdagsvalet. Det var enda chansen att i valkamp göra känt för allmänheten vad EU:s grundlag kommer att betyda för Sverige. Det var klart redan då att varken socialdemokrater eller moderater var intresserade att få upp frågan till folkomröstning. Nu hjälpte både vänstern och miljöpartiet till att göra den viktigaste politiska frågan till en icke-fråga.

Deras trovärdighet kräver nu att de gör folkomröstningskravet till en huvudfråga. Tas beslutet om grundlagen av riksdagen måste de driva utträdeskravet, om de vill att människorna själva skall få bestämma vilken politik samhället skall föra.

Sverige kan inte med det driva egen kärnkraftspolitik, euroatomfördraget ingår i grundlagen, inte förbli neutrala och försvarsanslagen fördubblas troligen, inte slippa undan euron.

Vill vi ha minskade löneskillnader, rimliga hyror, social trygghet för alla, småskalig, lokal och hållbar produktion och rätt att forma vårt kommunala självstyre måste vi inse att utträde då är enda möjligheten med nyliberalismen som grundlag. Vi måste säga basta. Vi har redan kommit allt för långt bort från det och ett solidariskt samhälle. Svenska folket måste få rätt att besluta om sin framtid genom att kunna folkomrösta om EU:s grundlag.

Hans Sternlycke