Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 28 mars 2008

Utglesningens ödesdigra följder

Den andra och sista delen av serien om utglesning handlar om hur ursprungliga ekosystem förändras när städer växer. Infödda arter försvinner, rovdjur drivs bort, föroreningar dödar åtskilliga organismer och luft och vatten kontamineras. Nackdelarna med en okontrollerad utbredning av städer är många och långtgående.

De ursprungliga ekosystemen omvandlas till tätortsspecifika ekosystem, där färre arter gynnas, till exempel spindlar, råttor och vissa fågelarter. Gemensamt för tätorterna är att temperaturen blir högre och luftfuktigheten lägre än på landsbygden omkring. I staden är vindarna svagare, det är mindre sol och mer moln och nederbörd. Detta beror på att bebyggelsen alstrar värme och bildar så kallade värmeöar.

I en rapport som Svenska Naturskyddsföreningen gett ut, Den glesa staden, (2006) tas en rad effekter av stadsutglesningen upp. Först och främst ökar transporterna och bilberoendet genom ökade avstånd. Energiförbrukningen för uppvärmning ökar, och det krävs också mycket energi för byggmaterial och konstruktionen av ny infrastruktur.

Större utsläpp

De ökade transporterna orsakar allt större utsläpp av kväveoxider, ozon, flyktiga kolväten, kolmonoxid, svaveldioxid och hälsofarliga partiklar. Växtligheten skadas, smog bildas och övergödning av vattnet sker. Utsläppen bidrar starkt till växthuseffekten.

Utglesningen innebär att allt mer mark blir "hårdgjord", kompakt. I en genomsnittlig svensk stad tas 10-20 procent av markytan upp av infrastruktur för olika transporter. Skogsområden exploateras, våtmarker torrläggs, åkermark bebyggs. Högvärdig jordbruksmark försvinner kontinuerligt. Då vägar skär genom naturområden påverkas djurens rörelsemönster. Avgränsade mindre naturområden får problem med pollination, fröspridning och arters möjligheter till fortplantning. Hotade djurarter kan försvinna.

Hårdgjorda ytor hindrar också naturlig infiltration av regnvatten. Mängden förorenat vatten ökar och mycket av detta rinner ut i grundvattnet och i olika vattendrag. Petroleumprodukter, vägsalt, gatubeläggning och däckrester sprids. Vid permanentning av fritidshus ökar vattenuttaget. Saltvatteninträngning kan göra vattnet otjänligt.

Ekonomiskt sett ger längre avstånd ökade kostnader för infrastruktur. Med vägar följer belysning, ledningar för el, vatten och avlopp. Avfall ska hanteras och snö röjas över allt större områden.

När det gäller folkhälsa leder ett ökat bilberoende till problem med fetma och hjärt- och kärlsjukdomar. Buller ger sömnproblem och koncentrationssvårigheter. Utsläpp av partiklar orsakar astma och allergier.

Ekonomiska följder

För individen har utglesningen ekonomiska följder. Kostnaderna för transport ökar. Skatterna måste räcka för finansiering av kontinuerligt utbyggd infrastruktur. Avstånden ökar mellan hem, arbete, skola och rekreation, vilket gör bilen till ett måste för många. Barnen får längre till skolan, skolvägen blir ofta osäker på grund av trafiken och föräldrarna måste agera chaufförer. För unga som saknar körkort, liksom för äldre och handikappade, blir det också allt svårare att ta sig till olika platser.

Utöver dessa effekter tillkommer den estetisk-psykologiska frågan om hur människor påverkas av en desintegrerad, estetiskt splittrad och ofta torftig miljö. Kritiken mot det framväxande stadslandskapet är omfattande idag. Staden faller isär i olika delar, som sovstad, nöjesstad, arbetsstad, köpstad, fattigstad, invandrarstad, villastad och så vidare.

Utglesning är en oerhört komplex fråga som är sammantvinnad med ekonomiska, politiska och demografiska processer. Utan tät befolkning, tillväxt-ideologi och en fri marknad hade fenomenet inte existerat. Utglesning förkroppsligar själva paradoxen med välfärdssamhället. I grunden handlar det om hur kapitalismen kan räddas från sig själv, som finansmannen George Soros uttrycker det.

En underliggande psykologisk drivkraft bakom utglesning är önskan att dra sig tillbaka till ett lugnare, lantligt boende.

Andra faktorer som lockar människor till småhusbebyggelse i periferin är lägre skatt, bra service och skolor.

För företagens del är det billigare och enklare att bygga längs med existerande infrastruktur. Detaljplaner och bygglovsprocesser är mer komplicerade i städerna, då fler aktörer är inblandade. På längre sikt blir dock utglesningen kostsam för samhället, framför allt på grund av olika slags infrastruktur. Byggindustrin är kanske den aktör som tjänar mest på utglesningen, genom försäljning av småhus och tomter samt material, produkter och tjänster som krävs för byggprocesserna.

En anmärkningsvärd faktor som bidrar till utglesning är beskattningen av avdrag som hittills gynnat biltrafiken. Sverige har idag EU:s svagaste vägtrafikbeskattning. Vi har också mycket generösa regler för beskattning av förmån av tjänstebil. Systemet är dessvärre utformat så att det leder till en högre andel stora bränslekrävande bilar. Skatteavdraget för resor till arbetet subventionerar transporter och stimulerar ny bebyggelse på platser med dålig kollektivtrafik. Samtidigt missgynnas mer hållbara transportslag.

Något som tveklöst stimulerat privatbilism och transportsektorn i stort är de stora investeringar Sverige gjort på nya vägar. Bevisligen leder bättre vägar till ökad biltrafik och en allt mindre och allt sämre fungerande kollektivtrafik, enligt Down-Thompsons paradox. Också vatten och avloppsledningar subventioneras i områden som präglas av utglesning, vilket självklart uppmuntrar till fortsatt utglesning.

På politisk nivå återstår mycket att göra om utglesningen ska kunna kontrolleras. För i valet mellan exploatering och ökad sysselsättning får miljöaspekterna oftast stryka på foten; ekonomisk tillväxt förblir det övergripande målet. Dessutom saknas en samordnad regional planering av bebyggelse, handel och transporter, något som kännetecknar många av världens stadsområden.

Tendenser inför framtiden

I Worldwatch Institute´s miljörapport State of the World 2007, konstateras följande:

Om inte den globala utvecklingsagendan omprioriteras kommer mer än hälften av de 1,1 miljarder människor som beräknas flytta in till städerna de närmaste 24 åren att leva i undermåliga slumområden.

Urbaniseringen sker idag i en aldrig tidigare upplevd takt och följderna är svåra att förutsäga. Den oavlåtligt växande globala marknadsekonomin är en av de starkaste faktorerna som påverkar miljön. Den innebär ökad urbanisering med åtföljande tätortsexpansion och massbilism, vilket leder till olika slags habitat-förstörelse och minskad biologisk mångfald. Under 2000-talet kommer över hälften av jordens befolkning att bo i tätorter. De som har råd kommer att fly de allt mer exploaterade miljöerna, vilket innebär en fortsatt social skiktning.

Utglesningen väcker frågor om vad som kännetecknar den goda staden, om hur sann välfärd ser ut, om solidaritet mellan samhällsgrupper och med naturen. Hur mycket är vi beredda att kompromissa med den frihet vi i dag tar för given och som yttrar sig i fria val, fria marknader, frihandel och individens möjligheter att själv välja sitt liv? En anpassning till vad naturen tål medför ofrånkomligen inskränkningar i den frihet och individualism som vi vant oss vid. För att skapa städer med hållbar försörjning krävs dock ett alternativt ekonomiskt paradigm, som ser den fysiska och biologiska miljön som själva förutsättningen för det mänskliga ?livet.

Marianne Strand