Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 20 mars 2008
Ekologiskt självförsvar i Hälsingland
Den lilla byn Nianfors, ett par mil sydväst om Hudiksvall i det natursköna Hälsingland, är hotad. Det är uran som lockar gruvbolagen och man tvekar inte att köra över en hel lokalbefolkning.
Mineralbolaget i Stockholm AB heter företaget, som vill borra i Majsaberget, men som fått oväntat starkt motstånd av en landsbygd i uppror. I Nianfors har den lokala befolkningen övergett verkningslösa symbolhandlingar för ett verkligt motstånd, av den enkla anledningen att ett försvar av urberget är lika med självförsvar - ekologiskt självförsvar.
Ingen i Nianfors vill ha med provborrningen att göra och än mindre vill man se en urangruva som framtida granne. Därför har byborna organiserat sig med en inspirerande beslutsamhet.
Boende i Nianfors upprättade i februari ett tältläger på Majsaberget i protest mot de planerade provborrningarna.
- Vi kommer att göra allt i vår makt för att stoppa övergreppet, säger bybornas egen pressansvarige Inge Sylvén. Man har ju sett hur andra folk drabbats vid borrning och brytning av uran och mot den bakgrunden väljer vi självfallet livet.
Statligt stöd
Nianforsborna har belägg för sina farhågor. De provborrningar som Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) gjorde i de jämtska Hotagsfjällen på 1970-talet och där multinationella bolag borrar vidare idag, har drabbat befolkningen allvarligt. Tre samebyar fick missbildade renkalvar åren som följde på borrningarna och SGU varnade för att dricka vattnet eller plocka bär i området. Lokala läkare noterade dessutom en ökning av cancerfall i regionen och enligt Länsstyrelsens undersökningar steg radonhalten markant.
Miljövetaren och aktivisten Louise Ågren som kommer från en av Nianfors grannbyar, Enånger, menar att uranföroreningar i naturen innebär långsiktiga problem och hälsorisker som i princip kan förvärras i all oändlighet. Men trots att konsekvenser och risker är kända och kalla fakta har den statliga gruvmyndigheten Bergsstaten utfärdat över tvåhundra tillstånd för uranprospektering de senaste två åren och man har redan börjat borra på flera platser.
- Det är ofattbart att staten sanktionerar och aktivt samverkar i en dödlig verksamhet som uranindustrin, säger Louise Ågren.
Utnyttjar glesbygden
På grund av att uranbrytning medför omfattande, farliga och svåra problem har den oftast skett i regioner där människor har små möjligheter att protestera och försvara sig, som i glesbygd eller på ursprungsmarker. Förutom radionukleider är utsläpp av tungmetaller, syra och andra typer av grundvattenföroreningar stora problem. Louise Ågren understryker att brytning och anrikning av uran dessutom alltid medför en risk för profilering, alltså spridning av kärnvapen.
- Och provborrningen är i sig alltid ett första steg i en kedja som leder till dessa potentiella skräckscenarier, säger Louise Ågren.
I Stockholms Fria Tidning skriver Thomas Toivoinen att det märkligaste och mest paradoxala argumentet för provborrningar, som myndigheter och borrbolag brukar hävda, är att de inte kommer att leda till någon gruvdrift. Men faktum är att regeringen helt lagenligt kan gå över kommunbeslut och tillåta gruvdrift mot lokalbefolkningens vilja. Och enligt Euroatomfördraget från 1958 är EU ägare till allt klyvbart material inom unionen, något som högst sannolikt kan tillämpas i framtiden
Naturen som livsmiljö
Naturen värderas olika för olika människor och i Nianfors illust-reras konflikten tydligt mellan dem som har en personlig relation till den (byborna) och de som ser den som ett segregerat landskap (Mineralbolaget). Medan naturen är en livsmiljö och rent konkret betyder överlevnad för lokalbefolkningen utgör den enbart en resurs att exploatera och göra profit av för ett företag som Mineralbolaget i Stockholm AB.
I Nianfors kommer mer än 80 procent av matfisken från lokala vatten, och Majsaberget där de ska borra ligger på en halvö i Finnsjön, endast 600 meter från byn. Uranjakten riskerar därmed att förstöra de mest grundläggande av livsförutsättningar, liksom bygdens möjligheter till en framtida självförsörjning. Dessa vattendrag är dessutom kommunens näst största och därför en viktig källa för oerhört många fler än Nianforsborna.
Protestmöte i Nianfors.
Kampen fortsätter
Ingenstans i landet är motståndet till uranborrning så massivt som i Nianfors, där byborna förutom att ha överklagat till myndigheter, informerat och protesterat, dessutom gjort blockader och lovat motstånd efter konstens alla regler.
Men lagen är en kniv som aldrig skär dem som håller den, och trots detta imponerande motstånd har Mineralbolaget fortfarande kvar sitt tillstånd - fast de tills vidare har skjutit upp borrningen. Tills när vill bolagets vd Carl Wiktorsson inte berätta och byborna känner därför att de inte riktigt kan slappna av.
- Vi håller oss på vår vakt och kommer att göra vad som krävs för att försvara oss även framöver, lovar Inge Sylvén. Det här är en fråga på liv på död.
Hälsinglands landsbygdsrebeller har fått en tidsfrist.
- Nu jobbar vi på att förstärka oss, säger Inge Sylvén. Vi ska också hjälpa andra byar att organisera sig.
Och det behövs. För i takt med att oljan sinar och blir dyrare stiger priset och efterfrågan på uran, liksom hotet om klimatförändringar har återuppväckt intresset för kärnkraft.
Skriv på protestlistan på Nianfors-bornas egen hemsida:
www.nianfors.nu
Nej till uranbrytning:
www.nejtilluranbrytning.nu/ntumain.htm