Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 17, 25 april 2008

Finns en grön ideologi?

ar ett helgrönt parti något existensberättigande nu när alla partier kallar sig för gröna? Mitt svar är att det finns ett embryo till en grön ideologi, och detta embryo är tydligt skilt från de traditionella ideologierna liberalism, socialism, konservatism och anarkism. Det gröna embryot består av en icke-människocentrerad etik, en slags anti-egoism, som är kärnan i vad som skapar åtskillnad gentemot de traditionella ideologierna. De tar ju i regel sin utgångspunkt i den nu levande människans intressen.

Att det finns gröna "varianter" inom de traditionella ideologierna innebär att det på ytan kan verka som om ett grönt parti inte längre behövs. Men skillnaden mellan grön ideologi och till exempel grön socialliberalism eller en grön vänster ligger sålunda i synen på människans relation till allt levande.

Den gröna, det vill säga den anti-egoistiska synen, innebär att djur, natur, ekologiska system och kommande generationer tillsammans med nu levande människor på hela jorden ska vara utgångspunkt för samhällsetiken. Djur och natur har ett värde i sig och inte enbart beroende på deras nytta för människan. Människor i framtiden har lika stor rätt till en god livsmiljö som vi som lever nu, oavsett var på jorden vi bor. Allt ska räknas, för all tid.

Den rådande synen på människans relation till naturen utgår från den bibliska synen på människan som härskare över djur och natur, och denna hierarkiska syn finns också i relationen mellan män och kvinnor och mellan olika etniciteter.

Hos de gröna finns ett avståndstagande mot denna "dominans-ideologi". Det synsättet ger människan rätt att härska över naturen, männen får möjlighet att dominera över kvinnorna, "vita" tillåts att dominera över andra etniciteter och den rika världen kan dominera över mindre privilegierade länder.

Utifrån en helhetssyn på människan och naturen knyter de gröna an till värderingar som återfinns i andra ideologier. Här skapas ett lapptäcke av grönt tänkande som omfattar feminism, pacifism, antirasism, frihets- och jämlikhetsideal, djurrätt, deltagande demokrati, queerteori med mera.

Men varför då inte slå fast att det finns en grön ideologi? Det står ju helt klart att det finns gröna idéer, och miljöpartiet är ett idéburet parti. Men vanligtvis krävs det ett relativt komplext idésystem, för att något ska kunna kvalificera sig som en ideologi. Fyra olika områden berörs:

1. En verklighetsbeskrivning: en uppfattning om vilka problem som ska lösas 2. En historiesyn: en uppfattning om orsakerna till problemen 3. En vision: en uppfattning om målet 4. En strategi: en uppfattning om vilka medel som krävs för att nå målen.

Om en komplett ideologi skulle motsvaras av ett 20-bitars pussel, så har den gröna rörelsen i Sverige pusslat några bitar inom varje område, men pusslet är långt från färdiglagt. Vad som håller ihop de spridda pusselbitarna är en systemkritik av samhällsbygget som riktas i huvudsak mot två företeelser med vida konsekvenser för människa, djur och natur, nämligen ekonomins tillväxtideologi och samhällets demokratiska underskott.

Tillväxtideologin kan förstås som den konsumtionshets som präglar människors vardagliga liv och det samhälle som bygger på att produktionen av varor och tjänster måste öka från år till år. Människa, djur och natur värderas i första hand utifrån sin nytta i produktionen och hur mycket tillväxt de skapar. Det i sin tur medför att människa, djur och natur utarmas av konkurrensens hårda villkor. Deltagandet i demokratin och omsorgen om medmänniskor blir en bristvara eftersom det kräver tid. Tid som den "moderna" människan inte har. Dessutom, som de flesta idag har insett, så får tillväxtekonomin katastrofala följder på grund av växthuseffekten.

Det som skiljer miljöpartiet från andra partier, utifrån den anti-egoistiska grunden, är således strävan efter kretsloppsekonomi istället för tillväxtekonomi, så att mänsklig konsumtion sker i harmoni med de gränser naturen sätter och så att livskvalité och rättvisa för alla kännande varelser värderas högre än materiellt överflöd för ett antal privilegierade.

När andra partier kallar sig för gröna står det visserligen för en ökad medvetenhet om miljöhoten, men i tron att allt kan åtgärdas med tekniska lösningar och att konsumtionen kan fortsätta öka. Om de andra partierna idag har blivit ytligt gröna, så representerar embryot till grön ideologi djupt gröna idéer, som handlar om att förändra vår livsstil från grunden.

För att embryot till grön ideologi ska kunna växa har den några målkonflikter att ta itu med. En sådan målkonflikt är devisen "varken höger eller vänster utan rakt fram". I ivern att markera att miljöpartiet beaktar så mycket mer än höger-vänster-frågor, underskattas de konflikter som höger-vänster-frågorna utgör, såväl inom den gröna rörelsen som när väljarna kräver besked om var partiet står.

Eftersom det inte är möjligt att undvika frågor om sociala och ekonomiska klyftor mellan människor, så tar ett grönt parti naturligtvis ställning på höger-vänster-skalan. Ofta uppstår en målkonflikt mellan idealet om individens valfrihet och önskan om att klyftor mellan grupper ska minska. Denna målkonflikt löses olika i olika situationer, (oftast?) beroende på vilka uppgörelser som är möjliga att göra med de andra partierna. Kanske kan det gröna partiet överleva genom att växelvis erkänna att samhällsklass har betydelse för en människas valfrihet, växelvis företräda mer borgerliga intressen. Men för att det gröna embryot till grön ideologi ska kunna växa krävs en mer stabil och beständig solidarisk värdegrund.

Angela Aylward
Styrelseledamot i Cogito

Sänt 7 april i Obs i radions P1.