Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 14 mars 2008

Till minne av Gandhi

Tänk dig en promenad - på 150 mil. Tvärs genom krigshärjade Afghanistan, med start i Bristol i Storbritannien och med mål i Gandhis hemstad Porbandar i Indien. Dessutom utan ett öre på fickan.

Den vandringen inledde 28-årige före detta internetföretagaren Mark Boyle på Gandhis dödsdag, den 30 januari i år.

- Jag kommer att erbjuda min arbetskraft till folk, förklarar Boyle i en intervju. Får jag mat och husrum i utbyte är det en bonus. Jag hyser stor tilltro till människor.

Hans ryggsäck innehåller bara det mest nödvändiga - kläder, extra skor, solkräm, en kniv och lite bandage.

Mark Boyle, som studerat ekonomi i sex år, gör sin promenad som en manifestation över sin oro för hur vårt samhälle kollapsar under tillväxtoket.

- Kanske når jag aldrig fram till Indien, säger Mark Boyle vidare i intervjun.

- Rent statistiskt är jag troligtvis den mest sannolika personen att dö med tanke på alla situationer som kan dyka upp. Men det mest farliga du kan utsätta dig för är att förbli passiv, att inte göra något alls. Jag dör hellre levande, än i en värld som håller på att begrava den mänskliga gemenskapsandan alltmer för varje dag.

Sådana notiser får vi aldrig höra om i svenska nyheter. Boyle har blivit intervjuad av brittiska BBC, och på internet kan man läsa om hans vandring som kommer att ta två och ett halvt år.

Nej, i svenska notiser nämns bara den undersökning som säger att många människor i Storbrittannien inte kan skilja på verklighet och fantasi utan tvärtom tror att Churchill och Gandhi var sagofigurer.

Varken Boyle eller Gandhi lär bli vår nästa stora tv-stjärna.

Istället jämrar vi oss i kapp över människans dumhet och genuina ondska och sätter oss framför TV:n för att titta på nästa Idol-tävlan.