Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 29 februari 2008
Kärnfysiker och politiker
Det är sen måndag kväll. Tåget från Göteborg har just anlänt till Stockholms Central och på perrongen skyndar en liten, snabb och energisk kvinna emot mig. Det är Eva Selin Lindgren som är på väg till sitt jobb i Sveriges riksdag för centerpartiet. Vi har stämt träff för en intervju, så det gäller att hitta en någorlunda lugn vrå.
När många andra går i pension, slår sig till ro och ägnar sig helt åt sitt privatliv, ger du dig in i en ny karriär.
- Jo, jag slank in i riksdagen, men någon ny karriär var det inte. Jag satt i fullmäktige i Göteborg från 1979 till 1994. När jag blev dekan för miljösektionen och byggde upp den och satsade på forskningsgruppen, var det lagom att hoppa av. 2006 deltog jag så i valrörelsen. Vi höll på under året och formulerade oss hur vi ville göra Göteborg grönare och få en nationalstatspark.
- Däremellan höll jag allmänna föredrag. Jag föreläste bland annat på Volvo om miljö för alla volvoanställda. Så jag har inte direkt varit utan kontakt med omvärlden.
Eva Selin Lindgren har länge varit engagerad i frågor som rör miljö, kärnkraft och fred.
Berätta lite om ditt arbete i riksdagen!
- Jag sitter i försvars- och miljöutskottet. Jag lyssnar in mig på områden som är viktiga för mig som till exempel fred, mänskliga rättigheter och demokratifrågor. Sedan är jag förstås intresserad av forskning och utveckling och kopplingen till verksamheter, inte bara näringslivet utan lika mycket arbetslivet.
Den praktiska kunskapen är idag undervärderad. Man har satt handens och hjärtats arbete i strykklass. Det är den sista återstående stora klassklyftan. (Trist efter så många år av socialdemokratiskt styre!).
Din ståndpunkt i kärnkraftsfrågan har ju alltid varit solklar, så hur upplever du energidebatten inom den borgerliga alliansen?
- När jag som ung började läsa kärnfysik förstod jag att man inte kunde hålla sig med ett energisystem där kopplingen till kärnvapen var så tydlig. Det är inget hållbart system
Idag tycker jag att folkpartiets agerande är väldigt sorgligt. Jag har haft kontakt med deras "fredskvinnor" som har kämpat för fred och frihet, och nu tycker jag att man förskingrar deras arv.Inom centerpartiets riksdagsgrupp är man överens om att kärnkraften ska avvecklas. Det råder ingen tvekan om det.
Den 6 april kommer du till Kyrkbacksgården i Västerås för att medverka i seminariet "En säker och hållbar energiförsörjning". I samma sal för snart 30 år sedan hade du en föreläsning om kärnkraft, och då du nu fick välja något som du kände starkt för kom det att handla om terrorism och "fredlig" kärnkraft.
Varför känns just det ämnet så viktigt?
- Man kan ju bara titta på de dagliga nyheterna om "atomdetektiverna" som nu sammanträder i USA. De tar upp samma problem, då de anger att de har observerat 1300 olika incidenter. Naturligtvis är det många fler. Detta är ju bara toppen på isberget.
Redan för 30 år sedan varnade kärnfysikerna i England för faran med att basera samhället på en plutoniumekonomi. Det var alltså de som rekommenderade att man skulle göra sig av med avfallet och inte upparbeta och sprida runt det.
I klartext varnade de för att det är fullt möjligt för en terroristgrupp att tillverka en atombomb, och att det inte är mer avancerad teknik än den som används vid vanlig heroinframställning.
När man ser det i ljuset av att man nu är på väg att få ett plutoniumsamhälle, där plutonium är hårdvaluta, och där man säljer det (eller anrikat uran) svart, då tycker jag att detta är ett stort problem, men ett problem man varken vill se eller prata om.
Från en stark kör av kärnkraftsentusiaster får vi höra att kärnkraften är ren och säker och räddningen ur klimatkrisen.
Vad tror du ligger bakom denna lovsång?
- Man är endimensionell och tittar bara på en faktor och förtränger de andra. Det vanligaste beteendet hos människan är faktiskt förträngning.
En annan förklaring är att man är revirhävdande. Många har en bakgrund som till exempel kärnfysiker och lever på den forskningen, och de är inne i de nätverk där deras kollegor finns. Där har man sin trygghet och sina sociala kontakter.
Detta är mänskligt och det kan man hitta i alla grupper, men att vara part i målet kan i vissa sammanhang vara farligt.
Ett annat problem, som jag ser det, är bristen på kunskap och oförmågan till kritiskt tänkande. Här får skolan ta på sig ett stort ansvar.
På 70-talet upplevde vi en kraftig polarisering mellan de båda lägren - för och emot kärnkraft.
Är det någon skillnad då och nu?
- Jag tror att svängningarna har dämpats och polariseringen är mindre, med undantag av vissa extremer. Man lyssnar mer idag, och skulle man till exempel ta större delen av riksdagen, så är de inte kärnkraftskramare.
Tyvärr verkar många ungdomar nu för tiden väldigt omedvetna. Om man räknar allt i pengar, som den enda dimensionen, och inte räknar med livet - utan får en börda med sjukdomar, förstörd miljö, tvånget att vakta avfallet (om man alls lyckas med det) och terrorhandlingar, då blir det tvärstopp.
Vad upplever du i dagsläget som positivt och som ger hopp om framtiden då det gäller vår energiförsörjning?
- Det råder en allt större samstämmighet om att vi måste satsa på förnybar energi. Alla råvaror är ändliga och oljan tar snart slut.
Forskningen hade säkert fått fart för 30 år sedan om inte locket lagts på i och med resultatet från folkomröstningen 1980. Man kunde fortsätta som vanligt och ingenting hände.
Det är väl ingen tillfällighet att det står danska vindkraftverk runt om i vårt land. Men man får hoppas att kärnkraftsdebatten den här gången inte bromsar upp utvecklingen utan att den förnybara energin får en verklig skjuts framåt.
Om Eva Selin Lindgren
Eva Selin Lindgren är i grunden kärnfysiker. Hennes tidigare anställningar har varit som universitetslärare och professor vid Chalmers, Göteborgs universitet och Högskolan i Borås inom områdena fysik och miljö, med forskningsverksamhet inom bl a spårelement i människa och miljö.
Hon var initiativtagare till tvärvetenskapliga studier av vår inre och yttre miljö och 1990 inrättades den så kallade Miljösektionen vid Chalmers, som blev banbrytande för detta sätt att arbeta på.
Under de senaste 20 åren har hon forskat och undervisat om luftmiljön med fokus på små luftburna partiklar (mikro och nanopartiklar). Hon har samarbetat med europeiska, afrikanska och asiatiska forskare inom detta område.
Ideellt har hon under många år varit aktiv inom miljö- och fredsrörelserna i sin hemstad Göteborg men även på nationell nivå.
Från 2006 är hon riksdagsledamot för Centerpartiet i Göteborg.