Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 29 februari 2008

Svenska hyckleriet har en gräns

Inför 60-årsdagen av Mohandas Gandhis död den 30 januari marknadsfördes en biografi på svenska om Indiens frihetskämpe. Tusentals om inte miljoner texter har sammanställts om Gandhi, men i Sverige verkar inte något vara på riktigt förrän det får en svensk anknytning.

Vår svenska kulturelit har flitigt och kollegialt recenserat författaren Zac O'Yeahs verk, och lika enigt förbryllats över orientalen Gandhis "egensinnighet".

"Mahatma! Eller konsten att vända världen upp och ner" heter boken.

Hederstiteln mahatma (maha: stor, atma: själ) är vanligt förekommande i Indien, men Mohandas Gandhi avskydde den. Han mål var snarare att försöka vända Indien och världen på rätt köl igen.

Eller vill Zac O'Yeah med sin titel påstå att världen i dag är den bästa av världar?

Våra svenska recensenter avfärdar Gandhi som en egensinnig pr-makare och hycklare. Det är magstarkt, men samtidigt förutsägbart.

"Det är ytterst sällan vi finner personer som argumenterar emot sig själva", konstaterade Gandhi i sin kritik av västerlandet redan 1909. "Och därför kritiserar de som är berusade av den moderna civilisationen den knappast. Deras strävan består i att leta fakta och argument som kan stödja den, vilket de gör omedvetet i tron på att detta är sant. Det vi vanligtvis läser är produkterna av den moderna civilisationens försvarare."

Därför kan vår svenska kulturelit och politiska etablissemang utan närmare betänkligheter kalla Gandhi för hycklare, samtidigt med vackert formulerade och till intet förpliktande slagord och debattartiklar om den pågående massutvisningen till krigets helvete i Afghanistan och Irak och den svenska asylpolitikens död.

Irakier och afghaner riskerar sina liv på grund av svensk vapenexport och anpassning till Nato och USA.

Vad riskerar den svenska eliten?