Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 15, 9 april 2009 Rösta på oppositionens energipolitik N
u har både alliansregeringen och den rödgröna oppositionen presenterat sin energipolitik. Den avgörande skillnaden mellan regering och opposition är att regeringen vill öppna för nya kärnkraftverk genom att ta bort den lag som förbjuder byggandet av sådana. Förbudslagen var en självklar konsekvens av folkomröstningen 1980, där inget parti förordade att fler kärnkraftverk skulle byggas. Alla lovade att kärnkraften skulle avvecklas. Skillnaden bestod i hur snabbt det skulle ske. Även inför senaste valet lovade alliansen tydligt att de inte skulle öppna för nya kärnkraftverk under mandatperioden. Ändå gjorde den det ! Det är ett solklart brott mot alla löften som gavs i folkomröstningen om kärnkraften 1980 att nu förorda att nya kärnkraftverk ska få byggas i Sverige. Dessutom i en tid när kärnkraften är dyrare än någonsin, farligare än någonsin, onödigare än någonsin på grund av det kommande elöverskottet samt i en tid där de förnybara alternativen och energieffektiviseringar är förmånligare än någonsin. Att det dessutom var så bråttom med ny kärnkraft att vare sig kristdemokraterna eller centern haft tid att förankra sin helomvändning på partiets årsstämmor är obegripligt. Man kan givetvis spekulera i varför alliansregeringen fattat sitt vansinniga beslut om ny kärnkraft. Jag avstår här från sådana spekulationer. Istället vill jag ägna mig åt att analysera oppositionens energipolitik, som ju livligt debatterats inom miljösvängen. Utgångspunkten är att den rödgröna energipolitiken är ett av två energipolitiska alternativ som finns att välja på i nästa val, 2010. Därför borde valet vara ganska enkelt om vi överhuvudtaget tycker att det är meningsfullt att delta i demokratiska val. Den rödgröna oppositionen öppnar inte för nya kärnkraftverk. De vill ha större satsningar på förnybar energi och energieffektiviseringar. Det ligger i sakens natur att en trepartikompromiss ibland blir luddigt skriven. Ingen inbillar sig väl heller att socialdemokraterna skulle svälja miljöpartiets eller vänsterpartiets energipolitik med hull och hår? Däremot är det inte helt orealistiskt att socialdemokraterna i en bred överenskommelse över blockgränserna skulle kunna göra upp med några av allianspartierna om kärnkraften och lämna miljöpartiet och vänsterpartiet i öknen. Det vore det sämsta som kunde ha skett med tanke på regeringens politik. Nu har istället socialdemokraterna valt att luta sig mot de två partier i riksdagen som har den bästa miljöpolitiken. Det borde vi vara glada för och tacka miljöpartiets och vänsterpartiets ledning för. Den rödgröna energipolitiken lägger nämligen grunden för en fortsatt avveckling av kärnkraften. Linje tre liksom FmKK förordar en avveckling av kärnkraften på tio år, i dagens läge år 2020. Det finns faktiskt ingenting i den rödgröna energipolitiken som hindrar detta. Det beror mycket på oss, hur bra vi kan argumentera för att ersätta kärnkraften med andra miljövänliga alternativ. Och jag ser inget problem i sak att ersätta de 60 TWh kärnkraft som nu produceras fram till 2020. Vi kan energieffektivisera cirka 50 TWh fram till 2020, vi kan bygga 30 TWh vindkraft och tio TWh ytterligare biokraft. Dessutom kommer solel att inom de närmaste två till tre åren att få sitt kommersiella genombrott enligt branschens ledande företag, First Solar Inc., och därmed inte vara dyrare än annan konventionell elkraft. Det borde alltså gå att bygga ut minst fem TWh solel i Sverige fram till 2020. Dessutom tillkommer vågkraft, lite vattenkraft mm. Sammantaget är det alltså ganska lätt att ersätta kärnkraften fram till 2020 om man vill. Detta även om det blir en kraftig övergång till idag dyra och inte särskilt funktionella elbilar. Argumenten för att avveckla kärnkraften har aldrig varit starkare än nu så det gäller för antikärnkraftsrörelsen att föreslå styrmedel till den rödgröna oppositionen som förverkligar vår politik. Det är ju faktiskt så att elförbrukningen i Sverige stadigt sjunkit under 2000-talet och nu sjunker mer än någonsin på grund av lågkonjunkturen. I ett sådant läge blir ny kärnkraft en blockering för förnybara alternativ. Det har ju nyligen framkommit i England där de franska kärnkraftsbolagen nu kräver att engelska regeringen stoppar sin planerade vindkraftssatsning. Annars vill inte Areva och Electricité de France bygga de nya kärnkraftverk i England som man tidigare argumenterat för. |