Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 28 mars 2008

Skogspolitik som skadar klimatet

örra veckan lämnade regeringen sin proposition: En skogspolitik i takt med tiden. Jordbruksminister Eskil Erlandsson tror med stöd av Maggi Mikaelssons skogsutredning att skogen kan växa 25-50 procent mer än dagens hundra miljoner kubikmeter per år, och han säger att klimatförändringen medför ett ökat behov av biobränslen från skogen. Men sättet på vilket tillväxten skall öka förvärrar klimathotet, och det är förödande för faunans och florans mångfald. Ändå påstås miljömålen för skogen vara jämställda med produktionsmålen i propositionen.

Regeringen vill utreda intensivodling av skog och hänvisar till 400 000 hektar oanvänd jordbruksmark och till skog med låga naturvärden. Där kan hänsynen till natur- och kulturvärden begränsas. Man vill se fler främmande trädslag och ökad skogsförädling (som nu görs med genmodifiering).

Man vill se ökad markberedning, dikning, gödsling och ökat uttag av stubbar och grot (förkortning av grenar och toppar). Allt detta ger ökad förbränning av mull och därmed avgång av koldioxid, samtidigt som tillförsel av organiskt avfall som kan bilda ny mull minskar.

Det tar 30 år innan förlusterna av koldioxid från ett kalhygge kompenseras av de nyplanterade träden. Bättre vore att ersätta dagens kalhyggesskogsbruk med ett mer kontinuerligt skogsbruk, med träd i olika åldrar där bara de mogna avverkas. Enligt Anders Lindroth vid institutionen för naturgeografi och ekosystem-analys i Lund kunde då dubbelt så mycket koldioxid bindas som nu, och mer än vi släpper ut med fossila bränslen.?/P>

Mats Hagner (som utarbetat naturkulturmetoden) säger att ett sådant skogsbruk har lika god tillväxt, men genom att grövre dimensioner avverkas, ger det ändå trots en större arbetsinsats ett fördubblat rotnetto, det vill säga vad skogsägaren får över av avverkningen när kostnaderna är betalda. Med sådan skogsskötsel får vi en mer naturlig skog, som ger större biologisk mångfald och trevligare strövområden än hyggesskogsbruk.

Den tillväxtökning konstgödsling ger blir inte bestående. Den ger försämrat markliv och slår mot de svampar som träden lever i symbios med. Den forcerade tillväxten med bara kväve gör träden känsligare för angrepp och ger ett sämre och sprödare virke. Sällsynta växter trängs undan och vattendragen blir övergödda. Med oljans slut kommer vi inte att ha energi för att framställa konstkväve, och det ger utsläpp av lustgas, en tre hundra gånger kraftfullare växthusgas än koldioxid.

Eskil Erlandsson säger att i stället för att bygga i stål och betong, som kräver mycket energi och ger stora koldioxidutsläpp, kunde vi bygga i trä, som binder in den uppsamlade koldioxiden under husets livslängd. Men då måste vi ha virke som duger att bygga med. Skogspropositionen prioriterar kvantitet före kvalitet, som ger ett virke som mest bara passar för den överetablerade massaindustrin, och där de grova träden blir sällsynta.

Det är inte på massaved som svensk skog bäst kan konkurrera. Bättre än att plantera igen åker med snabbväxande gran vore att odla grödor där, till exempel hampa, som kan ge energi och massaråvara. Dessutom kommer vi att behöva den oanvända åkermark, som inte ens ligger för fäfot, till att producera livsmedel. Efter oljans slut kan vi inte längre utifrån hämta billig konstgödslad mat eller foder till djuren.

Propositionen föreslår sanktionsavgift mot den som bryter mot skogsvårdslagen, men de sanktionerna skall inte gälla brott mot reglerna om hänsyn till rennäring och naturvård. Det ger ännu större makt åt Skogsstyrelsen, som är låst i sitt tänkande. Med stöd av ett yttrande därifrån dömdes en skogsägare till kalhyggesskogsbruk. Med naturskogsbruk påstods föryngringen bli svårare. Ändå vet vi att en mängd kalhyggen på ett otal liknande höjdlägen förblivit kala, därför att plantorna inte klarat sig.

Genomförs propositionens förslag till skogspolitik hotar den än mer gammalskog, våtmark och fjäll, rara växter, sällsynta fåglar och arter som behöver död ved. Den ökar klimathotet samtidigt som den ger en skog som sämre klarar klimatförändringen. Den ger inte tillräckligt med bra virke att bygga hus med, och inkomsterna blir sämre för skogsägarna. Den svenska skogen har sin största konkurrenskraft som råvara för virke inte för massa, bränsle eller etanol.

Hans Sternlycke