Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 14 mars 2008

Satsa på biogas i Afrika

frika behöver satsningar som löser deras egna problem och i första hand garanterar tillgången på mat, vatten och sanitet. De agrobränslesatsningar (storskalig odling av energigrödor) som planeras syftar till att göra Afrika till en leverantör av etanol till sprittörstiga bilar i Nord som kommer att förvärra misären på en kontinent som redan är hårdast drabbad av alla.

Fristående organisationer från hela Afrika har nyligen utlyst moratorium mot nya agrobränslesatsningar. Man kräver ett totalstopp tills dess att konsekvenserna utretts såväl ekonomiskt, som socialt och miljömässigt.

Utgångspunkten är att man valt att skilja på biobränslen och agrobränslen. Agrobränslen odlas storskaligt av utländska företag med huvudsyftet att tillfredställa bränslemarknaden i Nord. Biobränslen utgörs av ved, samt bränslen som produceras småskaligt för lokal konsumtion, företrädelsevis ur organiska avfall. Biogasteknik är ett exempel, som är småskaligt till sin natur och vars huvudprodukt är växtnäringen som kan ersätta handelsgödsel och recirkuleras till åkermark. Samtidigt produceras biogas som kan ersätta vedanvändningen vid matlagning. Biogas är också ett mycket miljövänligare fordonsbränsle än etanol och kan även med fördel användas för lokal elproduktion.

Agrobränslesatsningarna i Afrika har lett till övergrepp mot lokalbefolkningen som körs iväg från sina odlingar och marker som använts för betesdjur, vilket minskar deras möjligheter att tillgodose sina matbehov. Vattenkonflikter som redan existerar har förvärrats av bland annat sockerrörsodlingar som är oerhört vattenkrävande. För att producera ett ton sockerrör krävs cirka 700 m³ vatten.

I Tanzania planerar bland annat det svenska företaget SEKAB sockerrörsodlingar på 400 000 hektar som kommer att påverka vattentillgången negativt och innebära stora omförflyttningar av den infödda befolkningen, ett flagrant brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nederbörden som krävs för sockerrörsodlingar är normalt mellan 1 100 och 2 000 mm. Den normala nederbörden i större delen av Tanzania varierar mellan 400 och 1 000 mm. De planerade odlingarna kommer därför att kräva omfattande konstbevattning som kommer att förvärra vattenbristen i landet. Vidare kommer skog och mark att skövlas vilket leder till större koldioxidläckage än innan tack vare att ungefär 2/3 av kolet är bundet i växter och träd som finns under marken. Odling av stora monokulturer går hand i hand med användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel som sänker kolhalten i marken och bidrar till ökade koldioxidutsläpp.

Vidare konstaterar man att agrobränslesatsningen är ett slag i luften när det gäller att minska den globala uppvärmningen. Forskare på Princeton universitetet i USA bekräftar detta i en nyligen utgiven rapport som lyfter fram misstaget man gjort i tidigare rapporter när det gäller att ta hänsyn till bland annat ovan nämnda markbundna koldioxidutsläpp.

En av orsakerna till agrobränsleboomen är att konsekvenserna av den globala uppvärmningen samt sinande oljetillgångar har satt tryck på världens regeringar att ersätta bensin och diesel med förnybara alternativ. Omfattande subsidiesystem har därför utvecklats som gynnar etanol och biodiesel. Enbart i Europa subventioneras varje liter etanol i genomsnitt med 7 kr per liter, och biodieseln med cirka 4 kr. Årligen subventionerar EU etanolproduktionen med cirka 4 miljarder Euro och i USA uppgår subventionerna för etanolproduktionen till 6 miljarder US-dollar per år. Ett samarbete mellan transnationella företagsjättar inom bioteknik, fordonsbränsle och jordbruksbranschen har banat vägen för en ruschartad satsning på agrobränslen som saknar motstycke i historien.

Det gäller att komma till skott så fort som möjligt för att få del av subsidiekakan innan proteststormarna fått fart. Bristfälliga utredningar med svindlande allokeringsakrobatik och fagra löften om biobränslenas möjligheter har skapat de nödvändiga förutsättningarna för de agrobränslesatsningar som nu sveper som en löpeld över världen.

De företag som säljer genmodifierade grödor (GM) ser biobränsleboomen som sin stora chans att övervinna motståndet mot GM-grödor och även GM-träd. Afrika är annars en kontinent som har stora förutsättningar att stå emot trycket från GM-grödor och istället gå i frontlinjen för ett hållbart jordbruk med ekologisk odling som ledstjärna, eftersom de flesta afrikanska nationerna, Sydafrika undantaget, är oerhört skeptiska till GM.

Några av anledningarna är att de förlorar rätten till sitt utsäde och blir beroende av inköp av bekämpningsmedel. Brasilien köper exempelvis bekämpningsmedel för 3,3 miljarder US-dollar i år för användning till sina gigantiska monokulturer med framför allt sojabönor och sockerrör. Årligen använder Brasilien cirka 20 000 ton bekämpningsmedel för odling av sockerrör som bidrar till förgiftning av grundvatten och sprids med vindarna över hela världen. Tusentals människor skadas av gifterna varje år och många dör enligt National poisoning information system, SINITOX. Brasilien är världsledande när det gäller användning av kemiska bekämpningsmedel.

Även en del fristående organisationer har fallit för agrobränslejättarnas marknadsföring.

Kooperation utan gränser är ett exempel som i sin rapport med utveckling i tanken uppmanar till en satsning på agrobränslen i Afrika. Rapporten som presenterades i Stockholm den 28 januari i år, ansågs inte helt oväntat som både nyanserad och balanserad av de båda deltagarna i debattpanelen, Per Carstedt på SEKAB och Bengt Westerberg, SPI, trots att den inte nämnde biogastekniken som en alternativ biobränslesatsning överhuvudtaget, utan bara nämnde agrobränslena, etanol och biodiesel.

Vidare undvek man i rapporten att ta upp några av Afrikas viktigaste verkliga problem nämligen hälsoproblemen orsakade av läckande pit latrines, tilltagande jorderosion på grund av vedanvändningen och överbetning. Biogastekniken bidrar till att lösa samtliga dessa problem och är därför den teknik som Afrika så väl behöver. Många av de kritiska röster som rests av alla de organisationer som står bakom moratoriet mot agrobränslen i Afrika nämns inte heller i rapporten som, när det gäller underlag för strategisk planering angående kommande biobränslesatsningar, därför har sin givna plats - i papperskorgen.

Biogasteknik är ett av de bästa exemplen på tillämpning av Biomimicry - Lär av naturen!

Samspelet bland bakterierna i en rötkammare har utvecklats under mer än tre miljarder år vilket bidragit till att göra biogastekniken oerhört energieffektiv. Bakterierna i en biogasanläggning klarar av att bryta ner alla typer av organiskt material om de får tid att anpassa sig.

Energiutbytet för exempelvis vallrötning är 2,7 gånger större än energiinsatsen, utan att tillgodoräkna värdet av rötresten samt biogasbaserad elproduktion med 33 procent verkningsgrad. Produktion av biometan ur biomassa ger dessutom större energiutbyte än agrobränslealternativen. Råvarupotentialen när det gäller biometan är därför mycket större än för alla de andra biobränslena sammantagna. Speciellt med tanke på att huvudprodukten från en biogasanläggning är och förblir rötresten och inte biogasen.

Hälften av inkommande råmaterial blir växtnäring, biogödsel, som kan ersätta handelsgödsel. NPK-kvoten kan styras genom val av lämpliga råvaror. Näringsvärdet kan därför anpassas till odling av olika typer av grödor. Rötresten kan därför ersätta handelsgödsel fullt ut.

Recirkulationen av växtnäring skapar också förutsättningar för att återge eroderad mark sin bördighet vilket gör biogastekniken till ett kraftfullt verktyg för att bekämpa ökenutbredningen och således utvidga den odlingsbara arealen och skapa nya koldioxidsänkor. Biogastekniken kan visa vägen för skapandet av cirkulära flöden för växtnäring, en hörnsten för hållbar utveckling till skillnad från samtliga övriga fordonsbränslen.

Linjära flöden när det gäller växtnäring är ohållbart i längden speciellt när det gäller brytning av råfosfat som ingår i handelsgödsel. De kommersiellt tillgängliga råfosfattillgångarna förväntas räcka cirka 50 år och tar alltså slut långt innan oljan De bidrar också till såväl övergödningsproblem som bottendöd och utarmning av fiskbestånden. Frågan är därför inte om vi skall satsa på biogastekniken, utan när!

Agrobränslesatsningarna kan annars bli embryot till en ny kolonial epok, skrämmande lik slaveritidens misär och mänskliga övergrepp. Det är dags att tänka efter före och ge biogastekniken den chans den förtjänar.

Björn Martén