Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 50, 14 december 2007
Gräsrot på Bali för uthålligt jordbruk
Vid sidan om klimatkonferensen på Bali har det pågått möten för enskilda organisationer och gräsrotsrörelser som den internationella bonderörelsen, La Via Campesina. Hans Röös är på plats som representant för svenska föreningen Nordbruk.
I söndags steg vi upp klockan fem för att åka med La Via Campesina (LVC) på utflykt till terrassodlingar i ett bergsområde några mil från huvudorten på Bali, Denpasar. Sista delen av resan fick vi byta bussarna mot lastbilar och for på fullpackade lastbilsflak uppför (och nedför - jag hisnar vid bara tanken) slingriga serpentinvägar. Mycket intressant utflykt till jordbruk i verkligt kretslopp, med risodlingar som bearbetas för hand och där man skär riset med skära. Än har jag inte sett en enda traktor här på Bali, allt jordbruksarbete ser ut att ske för hand. I just det område vi besökte finns det, enligt uppgift, cirka 300 hektar odlad mark och ungefär 600 bönder som odlar jorden.
Med anledning av själva klimatkonferensen här på Bali finns det tre olika aktivitetsområden, den stora FN-konferensen vid BICC (Bali International Convention Center), FN:s aktivitetsområde för "vanliga" NGO:s vid Grand Hyatt och gräsrotsrörelsers aktivitetsområden, typ LVC:s Solidarity Village.
Avslutande gatuteater
Eftersom resorna mellan olika ställen hotellet inräknat tar mellan 40 och 60 minuter med taxi och än mer med buss, så hinner man inte var dag koppla upp sig på det öppna nätverket vid FN-konferensens presscenter. Särskilt inte när man samtidigt har en skyldighet att som europeisk LVC-representant (NOrdBruk) vara på plats vid Solidarity Village och aktiviteterna där, med tillhörande utvärderingsmöten sent om kvällarna - och sent menas verkligen sent.
Inga traktorer i sikte på Bali. Riset skördas för hand. (Foto: Leif Björklund)
Bland ganska få (som jag träffat) svenska journalister vid konferensen finns förre redaktören för P1:s Lantbruksnytt Leif Björklund, som med sitt givna intresse för jordbruk varit närvarande vid en stor del av LVC:s aktiviteter och gjort många bandade intervjuer och tagit mängder av fina foton.
Den 10 december var det avslutning med Solidarity Village, med demonstration och gatuteater där jag fick spela rollen som företrädare för "växtförändringsföretaget" Syngenta. Då Syngenta har sina rötter i det svenska Astra Zeneca så var den rollen självklart vikt för mig, liksom en ekologisk mjölkbonde från Australien fick representera Nestlé, som har stora intressen i mejeriindustrin där.
Om jag hade framgång som Syngenta-företrädare så var det däremot inte lika uppskattat att jag saknade föreningsflagga/banderoll vid demonstrationen och den svenska flagga jag investerat 119 kronor i fick inte godkänt, den verkar andra krafter ha lagt beslag på.
Väntan och förvirring
Efter avslutningen vid Solidarity Village for vi (LVC-folket) under eftermiddagen ut till hotellet för utvärdering, men den rann ut i sanden då det var många som redan var på väg hem och det skulle fixas med reseersättningar och liknande. Och vi slösade bort eftermiddagen, men ändå inte, då en gammal bekant som satt med i ATTAC Sveriges GA (motsvarande styrelse) samtidigt som jag dök upp vid LVC-hotellet - numera journalist på tidningen Arbetaren.
Annars må man väl erkänna att det tidvis varit ganska rörigt med dagordningen och långa tider har förflutit av väntan och förvirring kring vad som ska hända härnäst. Det har varit mycket av "ad hocande".
Efter en timmes taxiresa från LVC-hotellet var jag på kvällen på FN-konferensen och deltog i en "closed briefing" (bara för svenskar) med den svenska förhandlingsdelegationen, där jag hälsade på en del i miljösammanhang kända svenskar. Hem till hotellet - och åter har man svettat sig igenom en överhettad och fuktmättad dag.