Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 1, 4 januari 2008

Nyliberalismen, tredje fanatismen

v och till har knäppskallar fått för stort inflytande. Nazismen. Stalinismen. Frågan är om inte nyliberalismen i historiens ljus kommer att betraktas som en fanatism i klass med dem, och med konsekvenser väl så stora i förstörelsegrad och antal döda. Men om detta kommer inte Forum för levande historia att berätta. För det är en pågående fanatism.

Genom nedskärning, avreglering och privatisering skall frihet skapas. Att skära i skola och vård och vägunderhåll. Att avskaffa marknadsreglering och miljö- och arbetarskydd. Att privatisera allt i effektivitetens namn, också sådant som fångvård och krig.

Milton Friedman blev professor i Chicago 1948, men förblev tämligen isolerad tills militärkuppen i Chile 1973 gjorde det möjligt att låta hans "Chicago-boys" omforma det ekonomiska systemet där. Amerikanskt bistånd hade bekostat deras utbildning i USA och uppbyggnaden av en filial i Chile. Resultatet blev inte det av Friedman påstådda, utan arbetslösheten mångdubblades, som på andra ställen där idéerna förverkligades. Ändå spreds den nyliberala ekonomin med kupper till flertalet latinamerikanska länder.

Att Milton Friedman utsågs till nobelpristagare i ekonomi 1976 är en skam för Sverige och för Assar Lindbeck, som med makten över de privata och statliga forskningsstiftelserna kunde stoppa alla doktorander med olämpliga åsikter. På gamla dar har han bytt åsikt till keynesianism igen.

En liten knäpp på näsan var att Norge året efter gav fredspriset till Amnesty International för avslöjade brott i Chile och Argentina. Pengar till rapporten hade kommit från Fordstiftelsen, kanske för att tvätta bort att den varit en av de drivande för Chile-kuppen. Att brotten beskrevs som något oförklarligt i rapporten, utan att visa den nära samverkan med ekonomin de hade, beror kanske på det.

Friedmans ekonomiska teorier skulle inte kommit längre än till Latinamerika, om det inte varit för kriget om Falkland 1982, som Argentina startade för att vinna prestige hos sina invånare, och som gav Margaret Thatcher sådan auktoritet att hon kunde krossa gruvarbetarfacket och inleda thatcherismen. Hennes nyorientering gav ytterligare ökad prestige för Friedmans idéer.

Världsbanken och Internationella valutafonden hade infiltrerats av nyliberala ekonomer. Det gav rikliga tillfällen ställa kraven på nedskärning, avreglering och privatisering för att bevilja lån till skuldavskrivning åt länder som haft diktatorer som fått stora lån från Väst, eller åt länder som drabbats av kommunismens sammanbrott och ekonomernas vansinnesråd. Det ekonomiska kaos som skapades i Sydostasien slog dock mot sunda ekonomier som drabbats av en valutamarknadsbubbla. Men Väst såg chansen att "öppna upp marknaden" där och att ta över stora sydostasiatiska företag.

Nyliberalismen, denna samverkan mellan stat och kapital för att gynna företagens vinster, i synnerhet den mellan USA:s militärapparat och dess multinationella företag, är för extrem för att kunna spridas genom normal demokrati. Därför behövs militärkupper eller ekonomiska kriser som ger en chock som tillfälligt kan sänka motståndet mot den. Det är huvuddoktrinen i Naomi Kleins bok Chockdoktrinen, katastrofkapitalismens genombrott.

Hon har rikligt med exempel. Massakern på Himmelska fridens torg som var nödvändig för att kunna genomföra nyliberalismen i Kina. Solidaritet som måste överge all solidaritet i Polen. Ryssland som genomförde nyliberalism för utlovad skuldsanering, som aldrig kom. Sydafrika som måste överge sina ideal från befrielsetiden. Mandela frigavs men medellivslängden sjönk tio år.

Mot det kan man invända att det räcker att ta kontrollen över tanken. Välmående ekonomier som inte är i kris kan erövras. Skakande är hennes skildring av hur den amerikanska staten ätits upp inifrån av de privata företagen. Hur de disponerar över 40 procent av statens fria medel för att utföra statliga uppgifter, och hur de tillsatts utan upphandling för löpande räkning, utan kostnadskontroll, men med garanterad vinst. De gjorde slut på biståndspengarna till Irak utan att ha byggt upp något och utan att ha gett några jobb till irakier. Vilken rätt hade en av USA tillsatt regering att skänka bort landets oljetillgångar?

Man kan med Naomi Klein se hoppfulla tecken i att u-länderna sammansluter sig och i att Latin-amerika inte längre lånar från Valutafonden utan från Venezuela, som inte ställer krav. Nyliberalerna har med USA:s stöd fortfarande en enorm övermakt och behärskar alla ekonomiska institutioner. Sverige borde inte bidra till det genom att vara med i Världshandelsorganisationen, Internationella Valutafonden och Världsbanken, så som röstreglerna ser ut. Sverige borde gå ur ett EU med nyliberalism inskriven i sina stadgar, och som genom att genomföra dem som grundlag utan folkomröstning vill göra det omöjligt att ändra politik i EU och mot omvärlden. Svenskarna borde lyssna med lite mer misstro på sina politiker och den nyliberala tilltro till kartan framför verkligheten som de framför.

Hans Sternlycke