Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 43, 26 oktober 2007

Oljekulmen och framtiden, del 1

"Vi kan inte uppfinna oss ur det här"

Det är inte lönlöst att investera i förnyelsebara energislag. Ur ett småskaligt perspektiv är de toppen men de kommer inte att kunna bära dagens infrastruktur och monetära system

Oljepriserna kommer i viss mån att tvinga oss att utveckla alternativ, men problemet är dubbelt.

Dels har vi inga fullskaliga alternativ som är lika energiintensiva, lätta att transportera och ekonomiska som olja. Dels är vi inte motiverade att utnyttja dem på den skala som krävs även om vi hade dem. I oktober 2007 kostar ett fat olja nästan 90 dollar. Den energi som fatet innehåller kostar för närvarande mellan 100 och 250 dollar att utvinna ur förnybara energislag.

Kostnaderna har ingenting med skatter att göra eftersom statliga pålagor vältras över på slutförbrukaren. Inte heller har vi tagit hänsyn till kostnader förknippade med utveckling, masstillverkning och igångsättning av ny energiteknik.

Inte heller vet vi vad det skulle kosta att konvertera jordens infrastruktur, som för närvarande omsätter 45 triljoner dollar, till förnybar energi.

När vi börjar mena allvar med förnybara energislag tar det mellan 25 och 50 år innan de får global effekt. Innan dess måste vi investera ofattbara summor - plus redan befintlig energi och råvaror - som vi inte kommer att ha.

Ett par månader

Det är möjligt att vi bara kommer att ha ett par månader på oss när bestående effekter av Oljekulmen breder ut sig.

"The Lundberg Survey" har kallats "Oljeindustrins Bibel". Dess grundare, Jan Lundberg, påpekade nyligen:

"Det scenario jag förutser är att marknaden råkar i panik och driver upp skyhöga priser på bara några få dagar. Eftersom tillgångarna inte längre kan möta världens dagliga krav på 80 miljoner fat kommer handeln att lamslås eftersom priset kommer att vara för högt för att driva transportmedel och dagligt liv i vårt 'moderna' samhälle. Det kan kanske inträffa något som utlöser den slutliga kollapsen, men den allmänna orsaken kommer att vara det obegränsade utnyttjandet av en begränsad planet.

Långtradare levererar inte längre livsmedel till stormarknader. Containerfartyg som fraktar leksaker och annat från Kina kommer att sakna bränsle. Här och där kommer det att finnas drivmedel, men hamstring och misstro kommer att utlösa våldsgärningar och kaos. Polis och militär kommer bara att kunna upprätthålla ordningen under en kort tid."

Lösningar lamslås

Under sådana omständigheter är en storskalig övergång till förnybara energislag omöjlig. Det finns sex faktorer som lamslår alla marknadsbaserade lösningar:

1. Vi har inga ekonomiskt överkomliga alternativ till olja trots att de tekniska möjligheterna länge har funnits.

2. Vi kommer inte att seriöst motiveras till att använda ekonomiskt överkomliga alternativ innan oljepriset blir skyhögt.

3. När oljepriset väl är skyhögt kommer vår ekonomi att krossas. Vi kan inte bekosta omläggningen till de blygsamma alternativ som eventuellt återstår.

4. Ett mycket strängt sparprogram kan sänka oljepriset. Därigenom försvinner också vår motivering att söka alternativ tills det är för sent.

5. Vi har redan brist på silikon, koppar, platina, silver och andra råvaror som är nödvändiga för att driva många sorters förnybara energislag. Alla försök att kontrollera tillräckligt mycket av dessa råvaror för att göra en storskalig övergång möjlig kommer att möta våldsamt motstånd. Krig kan utbryta mellan energihungriga stater som Kina, Japan och USA.

6. Varje allvarligt menat försök att lägga om till förnybara energislag kommer att få alla intressenter att bjuda över varandra för tillgång till bekvämligheterna. Budgivningen kommer att slå sönder de delar av ekonomin som inte baseras direkt på energi men som är beroende av energibaserad teknologi, som till exempel tillverkning av datorer och bilar.

Slätar över problemet

Av olika skäl kan regeringarna, marknaden och massmedierna inte ringa i varningsklockan utan att skapa panik.

När situationens allvar blir offentlig kännedom kommer marknaden att gripas av vansinne. Korthuset kommer att rasa. Därför kan de stora massmedierna inte visa problemet utan att släta över konsekvenserna för gemene man. När man nämligen konstaterar att vi faktiskt står till halsen i skit kommer ett snabbt och smutsigt krig om resurser att utbryta. Redan nu har vi kalla och varma krig om olja och gas.

Bil- och flygindustrin, dessa livsnerver i den globala ekonomin, kommer att brytas sönder.Det mesta vi kan göra för att skjuta upp det oundvikliga, som att köra mindre, skadar ekonomin. Ett kraftfullt program för att begränsa bensinförbrukningen kommer att minska efterfrågan på nya fordon eftersom folk kommer att förlänga sina fordons livslängd. Det låter som ett förnuftigt steg att ta innan man inser att ungefär vart sjätte arbetstillfälle i Europa och USA är direkt eller indirekt beroende av nytillverkningen av bilar.

När biljättar som GM, Fiat och Ford redan vacklar kommer minskad förbrukning att göra dem bankrutta. Det får förödande effekter på världsekonomin. Man kan inte bortse från möjligheten att extrema politiska rörelser kommer att uppstå, som i 1920-talets Tyskland då Weimarrepublikens ekonomi kollapsade.

Flygindustrin brottas med samma problem. Flyget förbrukar oerhörda mängder olja. Den internationella flygvärlden är en industri som omsätter cirka 400 miljarder dollar vilka i sin tur indirekt ger upphov till ekonomiska aktiviteter på 1,3 triljoner dollar. Den står för 9 procent av världens bruttonationalprodukt. Därför kommer varje försök att angripa flygvärlden att skada världsekonomin, skapa brist på arbetstillfällen, skärpa geopolitiska motsättningar, stöta på aggressivt motstånd från ekonomiska intressen och så vidare.

Alternativ till olja

Många politiker och ekonomer påstår att det finns alternativ till olja och att vi "kan uppfinna oss ur det här". Fysiker och geologer berättar något annat.

Även om det finns alternativ till olja som är tekniskt gångbara finns det inget som kan förse oss med till närmelsevis den nettoenergi som krävs av vårt monetära system och vår infrastruktur.

Folk tror ofta att alternativen till oljan fungerar oberoende av olja. Men det krävs enorma mängder olja och andra begränsade resurser för att lokalisera och utvinna de råvaror (silver, koppar, platina, uran etcetera) som krävs för att bygga solpaneler, vindkraftparker och kärnkraftverk. Det krävs olja för att tillverka utrustningen och distribuera den, för att inte tala om oljekostnaderna för att ställa om vår nuvarande infrastruktur.

De gröna alternativen som sol, vind, vatten och geotermisk energi har fundamentala brister.

De flesta av oss överskattar allvarligt energikoncentrationen och anpassbarheten hos förnybara energislag. Några exempel visar deras begränsade kapacitet i förhållande till de fossila bränslena:

Exempel 1: Det skulle krävas att vart och ett av Europas ungefär 17 000 vindkraftverk samtidigt arbetade med hundra procents effektivitet (vanligen arbetar ett vindkraftverk med cirka 30 procents effektivitet) för att de skulle ge lika mycket elektricitet som ett enda medelstort kolkraftverk.

Exempel 2: Det skulle krävas närmare 220 000 kvadratkilometer solenergipaneler för att tillgodose jordens energibehov. Det kan ju tyckas vara en rimlig yta tills man ser att världens alla solpaneler just nu täcker futtiga tio kvadratkilometer.

Vindturbiner och solceller är inte som en oljekälla, som kan bearbetas dag och natt året om. Det innebär inga större problem om man bara vill decentralisera ekonomin och förse sitt eget hus med lokal energi. Om man däremot vill driva en industriekonomi har man ingen större nytta av sol och vind.

På experimentstadiet

Det arbetas på att finna bot för den osäkra energitillgången, men de flesta landvinningar befinner sig på experiment-?stadiet eller är inlåsta i "giftskåp" hos energibolag som inte vill utnyttja dem eftersom de då skulle få se hur väldiga investeringar i befintlig teknologi plötsligt blev bortkastade innan avskrivningstiden har gått ut. Det är inte sannolikt att några landvinningar kommer att erbjuda kostnadseffektiva, storskaliga lösningar inom det närmaste halvseklet.

I brist på en kostnadseffektiv teknologi som gör det möjligt att lagra energi måste storskalig sol och vind backas upp av fossila bränslen. Därför krävs det ökad konsumtion av fossila bränslen för att bygga ut förnybara energislag.

E.ON - ett av världens största privata energibolag - äger över 40 procent av Tysklands vindkraftkällor. År 2004 konstaterade de att vindenergi kräver 'skuggstationer' för konventionell energi som reservkraft. De skrev att reservkraften måste motsvara 70-80 procent av den totala vindkraftens kapacitet."

För att "skuggstationerna" ska kunna leverera energi när vind och sol inte tjänstgör måste de kontinuerligt matas med fossila bränslen - även när de inte lämnar energi till nätet.

Cirka två tredjedelar av våra oljetillgångar går åt till transporter. Över 90 procent av våra transportbränslen är fossila. Även om man bortser från de problem vi redan diskuterat kan vi inte använda den elektricitet som skapas av solceller eller vindturbiner för att driva våra armador av långtradare, fraktfartyg, flygplan och så vidare.

Sol och vind är värdelösa som transportbränsle om de inte används för att utvinna väte ur vatten via elektrolys. Elektrolysväte är mycket bra för småskaliga förhållanden eller experimentmodeller, men till att driva en märkbar andel av den globala ekonomin duger de inte.

Även om den förnybara energisektorn ser ut att vara i snabb utveckling kommer vår totala produktion av energi från sol och vind inte att öka med mer än någon procent per år.

Trots att andra förnybara energislag, som vågkraft ?och geotermisk energi, är underbara alternativ i sig själva kan de inte tillfredsställa mer än en bråkdel av vårt energibehov av samma orsaker som sol och vind. Vidare har de geografiska begränsningar.

Inte lönlöst

Det är inte lönlöst att investera i dessa energislag. Vi måste bara vara realistiska angående vad de kan göra och inte kan göra. Ur ett småskaligt perspektiv är de mycket lämpliga.

Även om sol, vind och andra gröna alternativ kunde ersätta oljan skulle vi dock fortfarande vara i händerna på den oljebaserade storindustrin. Den största tillverkaren av solpaneler i Storbritannien är British Petroleum, som nafsas i hasorna av Shell. "Svensk vindkraft" är till allt utom namnet en lobbygrupp för de tre stora energiaktörerna i Sverige. Världens andra största tillverkare av vindturbiner är General Electric, som övertog verksamheten från Enron: detta bålverk för solidariskt företagaransvar. Det är bara dumt att tro att kraftbolagen skulle vara rädda för förnybar energi. De äger den redan.

Håkan Larsson

Oljekulmen passerades 2005. Det innebär att oljeflödet i världen minskar. Oljan blir dyrare och mer svåråtkomlig. Resan till jobbet, självklart, men också stolen du sitter på, datorn du använder och det mesta som berör ditt dagliga liv är sprunget ur olja.

Hur allt detta hänger ihop och vad som nu händer när oljan blir allt mer åtråvärd har Håkan Larsson behandlat i serien Resurserna, industrin och oljekulmen (läs mer i arkivet).

Nu blickar han in i framtiden och granskar de alternativ vi utger oss för att ha. Detta är en serie för den som har beredskap nog att ta in en dyster bild av samtiden. Men att göra sitt yttersta för att se verkligheten kan var en början till att förändra den.