Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 31 augusti 2007
Flyktingar i sitt eget land
änk dig att inte kunna dammsuga, inte använda diskmaskin eller några andra hushållsmaskiner, säger Kristina som är elöverkänslig.
De sjuka tvingas även leva utan radio, TV och dator, ja även utan elektriskt ljus på flykt i folkhemmet från dect-telefoner (digitala bärbara) och 3G mobilmaster. Ständigt på flykt, jagad av dessa master. Det finns cirka 600 sjuka "elflyktingar" i Sverige.
Många elöverkänsliga utsätter sig för strålning under långa perioder, vilket slutligen kan leda till att de inte ens klarar vanlig hushållsel, säger läkaren Ulrika Åberg.
I natursköna Rämmen, sex kilometer norr om Lesjöfors, har ett antal elöverkänsliga hittat en, åtminstone tillfällig, fristad från strålningens terror. I ett av två stora faluröda före detta arbetarbostäder i Östervik bor åtta elöverkänsliga, med det enda gemensamma att de är el-flyktingar i sitt eget land.
Samhället har vänt dem ryggen, känslan är att de helst inte skulle finnas. Vad hjälper det om läkarna är förstående och sjukskriver, om sedan försäkringskassan ifrågasätter diagnosen, som officiellt inte finns och tvingar dem till ett liv i ekonomisk misär.
- Socialtjänstlagen verkar inte gälla för oss heller, säger Per som en gång var it-ansvarig på ett företag.
- Det värsta är att inte bli trodd, att man insinuerar psykisk sjukdom eller inbillningssjuka, fyller Ethel i. Smärtorna är illa nog som de är.
En kvinna är så dålig att hon tvingas bo i en husvagn på gården.
- Vi är alla olika, vi tillhör de värst drabbade, menar Minna. En del klarar sig hjälpligt om de får sin arbetsplats och bostad elsanerade.
Vad beror det på?P>
- Amalgam, svarar Ulf, jag tror amalgamet kan vara en utlösande faktor.
Någon nämner sångaren Gunnar Wiklund, som var en av de första som gick ut med amalgamproblemet. Symtomen kan vara så intensiva att man gör vad som helst för att komma undan. Det kan vara stickningar, domningar, klåda, värk, koncentrationssvårigheter, hjärtklappning, yrsel, synrubbningar och högt blodtryck.
Enligt läkaren Ulrika Åberg, som har över femton års erfarenhet av att hjälpa patienter som har problem med amalgam och elöverkänslighet, gäller det att ta varningssignalerna på allvar.
Om man får besvär med till exempel en ny dator, eller mobiltelefon, så ska man reagera direkt och undvika kontakt. Då kan det fortfarande finnas en väg tillbaka och man kan få hjälp att modifiera sin bostad eller arbetsplats och förbli besvärsfri.
Många patienter fortsätter att utsätta sig för strålning och blir då allt sjukare. Till slut finns ingen väg tillbaka och man kanske inte ens klarar av vanlig hushållsel, som de sjuka som bor i Rämmen.
Vi sitter utanför det faluröda huset och solen värmer gott en stund på eftermiddagen.
- Alla har olika bakgrund, det är viktigt att veta, säger Ethel. Vi försöker att hitta på saker, roa oss så gott det går, fly från problemet, fortsätter hon.
- Ibland måste vi åka in till tätorten, handla, gå till läkare och apotek till exempel, det är en kalkylerad risk, säger Per. Jag vet att jag får sota för det men ibland måste det bli så. Tänk dig att du dricker för mycket, då vet du att morgondagen kommer att gå till spillo, bakfylla, ont i skallen, torr i mun, obehagskänsla. Så kan det bli för mig när jag åker till Filipstad, säger han, och Ethel håller med.
- Ekonomiskt är det en katastrof, jag tvingas ha flera alternativa bostäder och husvagnar när jag är på flykt. Det kan räcka med att en granne skaffar en dect-telefon så är det bara att flytta, berättar Minna, kvinnan i husvagnen.
- Jag bodde på åtta olika ställen under fem år, till och med under en rotvälta i skogen en period när det var som värst, säger Ethel.
När den trådlösa bredbandsutbyggnaden blev aktuell i början av året, ställde Filipstads kommun upp och bekostade ADSL (i kabel) som är en bra lösning både för elöverkänsliga och andra. Kommunen visar intresse och är villiga att lära sig mer.
Ericsson i Sverige, Nokia i Finland, stora dominerande exportföretag med många anställda. Det är faktiskt så att gränsvärden för skadlig strålning i Sverige är högre än i många andra länder.
- Vi är ett hot mot dem, vi ska helst inte synas eller ens finnas, säger alla. Mönstret går igen, asbest, hormoslyr och DDT. Men problemen växer snabbt och kan snart inte förnekas längre. Det finns duktiga forskare, men de får inga anslag, elöverkänslighet ska tystas ner.
- Vi är inte teknikfientliga, men vi lider av skadlig strålning och vi är oroliga för framtiden, säger Per.
Om problemet erkändes kunde man kanske hitta vägar att minimera riskerna, utan att behöva gå tillbaka till 1800-talet, tycker samtliga i huset.
Per visar en låda han har byggt. I lådan finns en batteridriven cd-spelare. Runt den ett nät av aluminium.
- Det kan vara skönt att höra musik någon gång. Man tröttnar ibland på sin egen sång, fortsätter han.
Ett exempel på teknisk kunskap och uppfinningsrikedom.
Jag som intervjuar slås av kollektivets kunskaper om el och olika apparaters strålning. Man skulle önska att producenter av produkter som strålar kunde ha en dialog om problemen istället för att bara förneka att de existerar. Då kanske det skulle minska lidandet hos de överkänsliga och på sikt kunde de få komma tillbaka till det samhälle som nu stöter ut dem i marginalen.