Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 24 augusti 2007

Läkemedelsmaffian

ärldens läkemedelsindustri är en profitmaskin som tjänar 3500 miljarder kronor om året. För det skyr den inga medel: mutor, korruption eller brottslighet. Peter Rost skrädde inte orden som sommarpratare i radion. Det larmet från en med djupa insideskunskaper borde samhället ta på lite större allvar än som skett.

Han tvingades bort från sin post som vice VD för Pfizer efter att ha slagit larm om oegentligheter. Om det och läkemedelsindustrins affärsmetoder har han skrivit i boken Sjuka pengar.

I Sverige tjänar läkemedelsindustrin nästan ingenting trots att apoteken säljer för 27 miljarder kronor. Läkemedelspriserna är dubbelt så höga i Sverige som ute i Europa, säger Peter Rost, och att priserna är så höga beror på att en herrklubb genom påtryckningar ser till att ingen priskonkurrerar. Privata och offentliga beslutsfattare ingår i samma nätverk. Därför beivras det inte. Att vinsten är så låg beror på att man sätter höga transferpriser. För läkemedel är vinsten minst 50 procent enligt Peter Rost.

Transferpriser är det pris ett företag betalar för varor och tjänster från ett annat företag i koncernen. Om höga priser sätts på importen via ett lågskatteland trollas vinsten i Sverige bort. Att undvika skatt på det sättet är något som inte bara gäller läkemedelsföretagen, utan alla multinationella företag.

I USA har staten drivit stora processer mot oriktigt satta priser, och vunnit. Men inte i Sverige. Här sätter skattemyndigheterna in sin kraft mot småföretagen, anser Rost. Den dåliga konkurrensen ger ett högt kostnadsläge. Storföretagens skattesmitning gör att småföretagare och löntagare får högre skatter.

Peter Rost uppskattar Sverige för att de anställda fortfarande vågar säga vad de tycker. Kanske därför att det i Sverige inte är lika stor katastrof att förlora arbetet. I USA råder kadaverdisciplin. Få vågar säga annat än vad chefen tycker. Det han inte uppskattar är gubbväldet i Sverige och de starka fördomarna mot kvinnor. Till det kan sägas att med nedmonteringen av social trygghet i Sverige är vi raskt på väg mot en amerikansk situation.

Peter Rost menar att USA inte längre är en demokrati, utan en kleptokrati där girigheten härskar, en stat som ägs av näringslivet, och att det är VD:arna som bestämmer. Han beskriver det i Vargflocken, en thriller om läkemedelsbranschen. Vi är inte så långt efter i Sverige heller. Det visar boken sjuka pengar.

Där beskrivs hur han sattes i karantän i två år utan uppgifter i ett annars tomt kontor, med telefonsamtalen inte framkopplade, med snokande i papper och mail, spioneri och smutskastning. Han hade kommit till Pfizer genom köpet av Pharmacia. Brottet var att han upptäckt hur Pharmacia olagligt sålde Genotropin som ett föryngringsmedel för äldre i stället som tillväxthormon för att hindra dvärgväxt och meddelat det uppåt. Men Pfizer fortsatte olagligheterna. Till yttermera visso fann han att Pfizer blivit lurade av Pharmacia, som hade blåst upp sitt värde genom att sälja till lager. Inte blev det bättre av att det blev offentligt om de svarta lönebetalningar han hade avslöjat hos sin förra arbetsgivare Wyeth. Där hade han blivit omplacerad, stämt företaget och fått en förlikning.

Pfizer kunde inte sparka honom eftersom han väl kände till lagskyddet som förbjuder avskedandet av dem som avslöjar oegentligheter. Han fick gott om tid för att förbereda sitt försvar inför kommande rättegångar, att studera läkemedelsmarknaden i detalj och att driva kampanjer. En kampanj var mot förbudet mot parallellimport av läkemedel som gör att priserna kan hållas konstlat höga, därför att läkemedel då inte kan importeras från ett land där det säljs billigare.

Slutorden är ett utdömande av det amerikanska vårdsystemet för att det är dyrast i världen men ändå lämnar så många utan vård. Han efterlyser en ny amerikansk revolution för att befria företagen från giriga direktörer och politiker som gjort sig beroende av storföretagen.

Med de erfarenheter Peter Rost skaffat sig blir han farlig sanningssägare för storkapitalet. Det behövs fler whistleblowers som han, avslöjare av oegentligheter. Men då borde vi också lyssna och göra något åt rötan, för att den inte skall sprida sig, utarma demokratin och göra politikerna till lakejer till kapitalet. Kanske skulle ideologifokus bytas från egoistisk nyliberalism till gammaldags solidaritet. Kanske är det dags att utforma andra ekonomiska spelregler som kan hindra den multinationella företagsamheten att vara den demokratiförstörande hydra den är.

Hans Sternlycke