|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 31, 3 augusti 2007 Med anledning av LRF:s utspel om jordbrukets påverkan på Östersjön och miljöministerns undfallenhet att beröra temat 8 juli De verkliga hoten mot klimat och Östersjön Lasse Hellander De verkliga hoten mot Östersjön "mörkas" av LRF och Jordbruksverket. Den svenska jordbrukspolitiken har valt fel väg. Stora högintensiva "djurfabriker" för animalieproduktion som köper in foder och kreaturslösa växtproducerande företag som måste köpa in näringen för växterna till företaget. Det politiska motivet har varit att rationalisera jordbruket, intensifiera detsamma för att skapa "billiga" livsmedel. Till viss del har man lyckats hålla nere priserna - men nu börjar sluträkningen synas för miljön och det måste tydliggöras för konsumenterna. Vem ska betala den notan? Utspelet om projektet "Greppa näringen" blir vilseledande information till allmänheten när det presenteras som det gjordes av LRF (Lantbrukarnas Riksförbund)och Jordbruksverket, den 4 juli. Själva projektet "Greppa näringen" är säkert bra som projekt för att åtgärda de värsta "överdoseringarna" av gödning som förekommer i dagens svenska jordbruk. Men det kommer aldrig att lösa de stora problemen - de verkliga hoten. På Jordbruksverkets hemsida kan man enkelt hämta information om omfattningen av försäljningen av mineralgödselmedel och växtnäringsämnen. Mineralgödselmedel kallas också konstgödsel. Jordbrukets utsläpp av kväve har enligt Jordbruksverket minskat med 7000 ton sedan år 2000. För att få någon relation till siffrorna används160000 ton mineralgödselkväve, utöver stallgödseln från alla mjölkkor, köttdjur, grisar, höns, kycklingar, hästar, etc. Man måste alltså skilja på importerad mineralgödsel och stallgödsel från djur. LRF säljer i stort sett alla insatsmedel till jordbruket. Samtidigt ska man verka för att det används så lite som möjligt. LRF framför sin strategi genom "Svenskt Sigill" - "inte spruta mer än nödvändigt"! Syftet är att "spackla över" de verkliga problemen och få LRF att framstå som en miljötänkande organisation, när det i verkligheten är precis tvärtom. De baserar en stor del av sin ekonomi på att sälja lättlöslig mineralgödsel, jordbrukskemikalier och fodermedel. Företagsmässigt vill de naturligtvis öka sin försäljning samtidigt som Östersjön kräver något annat. Totalt säljs 712 000 ton lättlösliga mineralgödselmedel per år i Sverige. Allt detta transporteras också på vägarna. Det blir lågt räknat 14250 långtradare med 50 ton var som åker på vägarna och dricker diesel. Parkerade efter varandra räcker de 34,1 mil. En miljöfråga bara det! LRFs trovärdighet för att genomföra vad som krävs är mycket låg. Eftersom man både vill tjäna mer pengar som företag och måste minska på försäljningsvolymerna. Minskning av försäljningen av mineralgödselmedel, som beskrivs på Jordbruksverkets hemsida, -20%, ska ställas mot att den konventionellt odlade arealen också har minskat med nästan samma siffra. Den ekologiska odlingsarealen har ökat och utgör nästan 20% av Sveriges jordbruksareal. Lättlösliga mineralgödselmedel, kemikalier och importerat kraftfoder är förbjudna i ekologisk odling. Kadmiuminnehållet i fosforgödselmedlen (ingår i mineralgödsel) har däremot ökat. Det är billigare att producera fosforgödsel ur lättlöslig råvara och den innehåller vanligtvis mer kadmium. Till detta kommer en stor del av den "näring" som läcker till grundvattnet, sjöar och Östersjön, från importerade fodermedel. De köps in till djurfabrikerna och återfinns i den stallgödsel som då plötsligt blir ett miljöproblem. Fodermedlen innehåller ofta GMO-produkter (GMO=Gen-modifierade organismer). Soya och andra proteingrödor som ingår i fodret kommer från länder som tex Brasilien. Långa transporter och negativa lokala miljöeffekter för regnskogen. Under de senaste 10 åren har en yta motsvarande hela Frankrike och Portugal tillsammans avverkats i Brasiliens regnskogar för produktion av bl a GMO-soya. GMO-soya är billigare att köpa i Sverige för de svenska grisproducenterna bland andra, genom LRFs organisationer Odal och Lantmännen. Icke GMO-soya är dyrare. Problemen som döljs för allmänheten. Ett problem som döljs för allmänheten utgörs av högintensiva, moderna, rationella "djurfabriker" som finns i Sverige. De har inte tillräckligt med areal att sprida sin produktion av gödsel på. Dessa djurfabriker skapar ett mycket stort överskott av kväve som ska spridas på en mycket begränsad areal, eftersom de köper stora mängder med foder till djuren och inte kan ta sitt miljöansvar vid gödselhanteringen. Ett annat problem är växtodlingen som är beroende av inköp av mineralgödsel. All mineralgödsel och råvarorna till denna är importerad. Det har en stor negativ miljöeffekt med långa transporter och mycket hög energiförbrukning i framställningen av mineralgödseln. Dessa två ovanstående system är skilda från varandra, både som företag och geografiskt. De kan alltså inte balansera varandra. Rationaliseringen och strukturomvandlingen har skapat problemen. Till detta kommer enorma multinationella företags intressen som stödjer dessa systemfel. De säljer nämligen insatsmedel i båda systemen och vill gärna öka sina vinster. Monsanto, som driver införandet GMO-sorter, är det största företaget och den starkaste lobbyisten relativt politikerna. Den ekologiska kretsloppsgården, eller den biodynamiska gården, bygger på idén att recirkulera växtnäringen inom gården och ta till vara på det mesta. Man vill producera eget foder till djuren i mesta möjliga mån och inte importera kraftfoder. Antalet djur i förhållande till arealen är begränsat. Det ger minskat läckage, rätt utfört. Det ger också bättre levnadsförhållanden för djuren och en något mindre produktionsvolym. Men de stora vinsterna, förutom miljöeffekterna, är en minskad energiförbrukning relativt den konventionella maten med 25-30% och bättre näringsinnehåll. I ett ekologiskt kretsloppsjordbrukssystem behövs ingen importerad mineralgödsel om stallgödseln hanterades optimalt. Den svenska konsumenten är "en verklig maktfaktor" för att stimulera utvecklingen av de olika systemen, och vi utnyttjar den situationen - varje dag. Varje köp av en vara är ett aktivt ställningstagande för det system den producerats i. Konsumenten har mer makt än politiker och företag i den här situationen. Efterfrågan på ekologiska produkter ökar ständigt. Men hittills har produktionsökningen mycket skickligt "bromsats" av bland andra LRF och deras företag. De har ju andra intressen! Det är ännu inte för sent med systemförändring. Eftersom vi har skapat det nuvarande systemfelet kan vi också rätta till det. Ska vi lyckas måste politiker och företag, tillsammans med odlarna, gå över till ett kretsloppstänkande system på ekologisk grund. "Kloaken Östersjön" kommer inte att kunna räddas om inte etableringen av djurfabriker och ensidiga spannmålsodlingar stoppas i länderna runt om världens mest förorenade innanhav. Många har lösningar till ett renare hav. En del säger fosfor, andra kväve, en del fokuserar på reningsverk, jordbruket nämns - men inte vad som måste förändras för att åtgärda de grundläggande systemfelen inom dagens konventionella kemikaliejordbruk. Man vågar inte röra detta enorma systemfel, jag kan inte se någon annan anledning. |