Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 27 juli 2007

När är barn skolmogna?

Inför Norges övergång till skolstart vid sex års ålder skrev en av världens ledande experter på skolmognadsfrågor, Dr James Upphoff:

"Ni ska veta att många av oss ständigt framhåller de skandinaviska länderna som exempel på de goda verkningar som uppnås genom att uppskjuta den egentliga undervisningen till sjuårsåldern. Det är vår förhoppning att detta inte kommer att sättas på spel genom en förhastad reform."

Dr James Upphoff är redaktör för Early Childhood Education Network och har utgivit flera böcker. Han har sedan 1969 tillhört Wright State University's College of Education and Human Services, där han är ledare av Office of Laboratory Experiences in Education.

Skolstart vid 6 års ålder för också med sig att barn som fyller sent på hösten börjar skolan redan som femåringar. Om man har kunskap om barns utveckling vet man att sexårsåldern är en känslig och oberäknelig ålder där önskan att känna sig stor och behovet att sitta i knä och vara liten omväxlar. Barnet behöver tid att växa in i en ny fas i sitt liv, skolmognaden. I skolan krävs förmåga att kunna sitta still och lyssna i grupp, ta emot kollektiva anvisningar, social förmåga. Men en femåring, sexåring, behöver leka och röra sig, utveckla sin vighet, rörelseförmåga i grovmotorik och finmotorik efter att armar och ben har vuxit till just i sexårsåldern. Bl a därför är sjuårsåldern mer lämpad för skolstart om man vill utgå från barnets behov.

Även hjärnforskare som forskat i övergången mellan sex och sju års ålder, som Matti Bergström, vet detta. Han är medlem i Vetenskapsakademien i Helsingfors och stred i debatten om sexåringars skolstart i Norge 1995. Han stred för barns rätt att vara barn. Vill man att de som vuxna ska lyckas ha sin kreativitet i behåll ska man inte störa barnhjärnans viktiga mognadsprocess med tidigareläggande av skolstarten, manade han.

Har undervisningen på lärarhögskolan gått in på vad som händer just mellan sex och sju år i barnets utveckling? Sexåringens fantasifulla, nyckfulla och impulsiva sätt att vara? Och den mogna sjuåringens avklarnade, förväntansfulla framtoning? På förskoleseminariet får man lära sig om alla utvecklingssteg fram till skolstarten i sjuårsåldern. Är det någon som särskilt intresserar sig för skillnaden mellan sexåringar och sjuåringar? Jag misstänker att så inte är fallet.

Ett barn i "O-klass" gick ut från skolgården och slog ut en ruta i en lärares bil. Modern var beredd att betala, men när hon kom hem vände hon sig till Länstidningen: Ska jag inte kunna lita på att man har mitt barn under uppsikt? Han kunde ju ha blivit överkörd när han gick ut på gatan." En journalist på tidningen vände sig till biträdande rektor, som yttrade: "Jag utgår ifrån att barnen inte går utanför skolgården."

Ja, just det! Det kan man med en skolmogen sjuåring, men inte med en nyckfull sexåring. Ett sexårigt barn måste få vara barn! Det borde inte vara näringslivets påtryckningar eller ekonomiska intressen som ska styra hur vi uppfostrar våra barn, utan kunskaper om barns utvecklingsbehov. Föräldrar som känner sina barn bäst ska inte tvingas att sätta sina barn i skolan före sjuårsåldern.

En upplyst samhällsdebatt där också psykologer, förskolelärare och hjärnforskare kan komma till tals borde föregå skolministerns och riksdagens ställningstagande.