Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 27 juli 2007

NDU - Nordisk Demokratisk Union

Norden har vi en särskild syn på samhällets roll, på jämställdhet, jämlikhet, demokrati och global och samhällelig solidaritet. Genom att överlåta beslutandemakten i centrala värdefrågor till EU, mister vi möjligheten att själva utforma vårt samhälle och att påverka världen i den riktning som vi menar är den riktiga.

Nordisk Demokratisk Union (NDU) arbetar för en nordisk demokrati. Vi menar att man i Norden har en naturlig värde- och samhällsgemenskap och delar varandras intressen i så hög grad att det är direkt oklokt av oss att inte samla våra resurser. NDU pläderar för bildandet av ett gemensamt nordiskt samhälle. Länderna bör dock behålla nationella symboler som är av känslomässig betydelse för ländernas befolkningar.

Vi vill att Norden ska ingå bilaterala avtal med EU för att säkerställa att vi nordbor får del av den europeiska öppenhet som vi önskar, men inte mer. Alla avtal mellan Norden och EU måste alltid kunna omförhandlas eller uppsägas av båda parter. Som organisation står NDU varken på höger- eller vänsterskalan. Vi ställer upp med separata listor på både höger- och vänstersidan. Traditionellt brukar dock människor som står till vänster om mitten vara mest EU-kritiska, nordenvänliga och demokratiskt sinnade, men det är väljarnas sak. Som organisation positionerar vi oss inte alls på höger-vänster-skalan.

Genom att ställa upp i valet till EU-parlamentet vill NDU väcka den nordiska tanken till liv och starta en samhällsdebatt i alla nordiska länder. Det är inte meningen att påverka EU generellt i någon särskild riktning. Väl på plats i EU-parlamentet kommer vi samlat att arbeta för nordiska värden så länge vi är medlemmar. Ledamöterna kommer i övrigt att rösta som de partier de sympatiserar med (se längre ned).

Det är inte tal om några absoluta värden eller gränser. NDU menar dock att det finns en speciell folklig demokratitradition i Norden. Vi har en särskild relation till natur och miljö, och i modern tid har vi byggt upp ett samhälle som är betydligt mer jämställt och jämlikt än vad länderna på kontinenten är. Dessutom, och detta är inte minst viktigt, så delar vi i Norden en spontan folklig känsla av samhörighet och gemenskap, vars brist på motsvarighet kanske är det allra största problemet för EU-projektet.

Det är viktigt att påverka det man kan och får lov att utöva inflytande över. Men man kan inte påverka allt. Sverige är till exempel inte medlem i NATO, men ingen klagar över att vi inte kan påverka NATO. Det är ett val man gör. Vi ska alltid kunna påverka VÅRA villkor i förhållande till EU. Vi behöver inte påverka EU:s interna förehavanden. Genom våra bilaterala avtal med EU är Nordens relation till EU redan fastställd.

Är det inte osolidariskt att bara dra fördelar av EU utan att aktivt bidra? Så kan man inte se på saken. Relationen till Norden är EU:s viktigaste internationella relation, såväl på grund av den geografiska närheten, som för att Norden är EU:s viktigaste handelspartner. Det finns ingen anledning att avskaffa sin egen demokrati för att det anses vara mer solidariskt att vara medlem av en organisation, snarare än att "bara" ha en ömsesidigt nyttig överenskommelse med samma organisation.

Inom EU utgör de nordiska länderna en liten minoritet. Visserligen kan man i viss mån och i enskilda sakfrågor påverka övriga EU-länder, men den huvudsakliga politiken kommer alltid att föras av någon annan och på någon annans villkor. Värdegemenskapen mellan Norden och EU är för liten för att detta ska vara någon bra lösning för Norden. Det är bättre för oss att behålla vårt eget självstyre och att i stället ingå avtal med EU på de områden där det är till förmån för båda parter. Ett land med en befolkning på 24 miljoner invånare står sig bättre i alla sammanhang än ett land på 9 miljoner. Det gäller inte minst handel och försörjning. Norden är en enhet inom vilket EU-tanken kan förverkligas regionalt och långsiktigt fungera.

Det pågår en regionaliseringsprocess i de nordiska länderna, varigenom makten flyttar närmare folket på flera områden. NDU förordar att den regionala nivån inom Norden stärks på bekostnad av centralmakten. Detta skulle då uppväga det faktum att den centrala nivån omfattar fler medborgare och ett större geografiskt område.

Utgångsläget är något speciellt. Vissa av länderna är i dag medlemmar av EU, andra är det inte. Det sannolikt bästa sättet att uppnå målet på är att arbeta i kombinationer av två parter, precis som EU gör i dag, det vill säga ett land ansöker om medlemskap tills hela Norden är samlat. Eftersom Norge står utanför EU kunde det vara klokt att börja med att låta Sverige söka om upptagelse i Norge. Därefter kan vart och ett av de länder som så önskar komma efter i den takt de önskar. Ett annat alternativ vore att låta processen börja i Öresundsregionen, och där låta Danmark och Sverige bilda en union som övriga Norden sedan kan ansluta sig till i den takt de själva önskar. Unionen skulle då komma att bildas inom ramen för EU till att börja med, något som säkert kan ha både för- och nackdelar. Den exakta modellen och strategin får växa fram allteftersom saken fortskrider.

Huvudstäder, kungahus, flaggor och så vidare kan finnas kvar. Om exempelvis Sverige skulle upptas i Norge så finns det ingen anledning att anta att Norge inte skulle tillåta att svenskarna behöll sina traditionella symboler, utöver dem man delar med norrmännen. Ska Norden vara en republik eller en monarki? Sverige kan vara en monarki men Norden en republik. Monarkin är symbolisk och "kulturell", medan den republikanska styrelseformen (potentiellt) är mer politisk. Det krävs ingen president för att ett land ska vara republik, det räcker att regeringen som kollektiv är statschef, ungefär som i Schweiz i dag.

Hur ska man i Norden hantera språkfrågan? I och med regionaliseringen vore det förnuftigt att i högre grad än i dag använda regionala språk. På så sätt skulle isländska bli ett regionalt språk på Island. Finska å andra sidan bör vara officiellt både i de regioner där det har många talare, samt centralt. Således skulle personer som vill arbeta inom statsförvaltningen kunna både finska och skandinaviska, men det är klart att det skulle ta lite tid innan detta var en realitet. Man får ju vara realist. I parlamentet blir det tolkning. Det finns många parlament i världen som är flerspråkiga.

Om Sverige slår sig samman med Norge så vore det rimligt att det blev en folkomröstning om en gemensam försvarspolitisk modell. Man kan på sikt inte dela en halvö i två olika försvarspolitiska delar. I praktiken skulle Norge och Sverige aldrig kunna verka oberoende av varandra vid en militär konflikt. Man måste alltså välja EN försvarspolitisk modell för hela halvön.

Beroende på vem som styr samhällsdebatten är det nordiska alternativet realistiskt. Objektivt så är det mycket realistiskt, och NDU tror att befolkningen spontant är mycket positiv, men vi är naturligtvis medvetna om att de som i dag sitter vid rodret inte önskar något nordiskt alternativ och att man naturligtvis har ett intresse av att framställa detta som orealistiskt. Så länge det råder demokrati här i landet är det dock självklart att befolkningen/väljarna kan välja en nordisk framtid om det är en nordisk framtid vi önskar.

Nordisk Demokratisk Union (NDU) kommer att ställa upp i EU-parlamentsvalet i Sverige 2009. NDU kommer att ställa upp med tre olika listor, dels en lista med varvade kandidater från de borgerliga riksdagspartierna, dels en socialistisk lista med varvade kandidater från s, v och mp, dels en lista med kandidater utan partifärg. Samtliga kandidater, oavsett partifärg eller listtillhörighet, kommer att förbinda sig dels att aktivt argumentera för en nordisk demokratisk union, dels att inte aktivt agitera för partipolitiska frågor i övrigt. NDU ställer upp i hela landet, men kommer att kraftsamla i utvalda regioner.

Johan Lindblad
Nordisk Demokratisk Union