|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 10 augusti 2007 Ett annat Europa F
örslaget att skapa en mittskandinavisk fjällkommun av de norska kommunerna Lierne och Röyrvik och kommundelarna Hotagen och Frostviken i norra Jämtland tvärs över nations- och EU-gräns ställer intressanta frågor över vilken roll nationer och EU skall ha i framtiden. Det skulle öka den lokala demokratin, men hur skall man sammanjämka olika skatter och olika lagar? Vad får det för politiska kosekvenser? Kommer det att stärka eller försvaga EU respektive nationerna? Bidrar det till att suga in Norge i EU, eller blir det EU som mjukas upp? Det blir ingen stor kommun, tretusen invånare, men förslaget har mötts med stor entusiasm. Man känner att man på ett annat sätt kan ta ansvar för sin egen situation, och att man har mer gemensamt med varandra än med centralorter längre bort. Man tror att det skulle skapa en identitet utåt som skulle locka dit nya företag och turister. Inåt skulle självförtroendet stärkas. Förhoppningen är att samverkan skulle bidra till bättre kommunikationer över gränsen, både kollektivtrafik och informationsutbyte. Det kunde ge bättre distriktsjukvård och göra det lättare att få läkare. Man kunde ha gemensam utbildning i skolan. Man kunde ta tag i sin bostadssituation. Företagen som redan finns i området har svårt att få tag i bostäder till sina anställda, därför att många ägs av utombys. Kyrkan är också intresserad av ett samarbete med ett gemensamt pastorat. Ett problem är att norska kyrkan är en statskyrka, men inte den svenska. Det finns många administrativa hinder att övervinna. Det är inte första gången samarbetsidéerna dykt upp. Man har haft gemensam distriktsläkare. En gemensam lokalradio har upphört av byråkratiska besvär. Nu är samkommunen tänkt att drivas som ett interregprojekt för att kunna få dispens från nationella regler och man hoppas på stöd av Nordiska rådet. Man vill ha norsk arbetsgivaravgift för glesbygd, fem procent, i stället för svenska 32 procent. Norska vattenkraftskommuner får ekonomisk kompensation, men svenska får inget. Det är inte bara här som tanken på gränsöverskridande samarbete väckts. Tornio och Haparanda vill bygga ett gemensamt stadscentrum. Ute i Europa är exemplen många, men då är det inte bara fråga om kommuner utan om stora regioner. Fast orsaken är ofta densamma. Nationsgränser som dragits rakt över trakter med tidigare täta kontakter, gjort dem till periferi och dragit resurser till centra långt bort. Nationens intressen står här mot lokalsamhällets behov. Lokal demokrati mot nationell. EU har uppmuntrat bildningar av regioner. Många ser det som försvagning av nationerna och förstärkning av EU. Nationerna kommer nog att försvagas oavsett det så länge som EU har den ideologi och den författning den har. Enda möjligheten att undvika dess ökade maktcentralisering är att lämna EU. EU är redan superstaten som sätter in trupper på andra kontinenter till skydd för sina egna och USA:s intressen, som gör ekonomisk blockad mot demokratiskt valda regeringar i andra länder, som tillåter uppställandet av robotramper mot Ryssland i trots av alla avrustningsavtal i stället för att bjuda in till samverkan. EU är inte ett fredens Europa med öppna gränser mot omvärlden. EU är inte en folkens fria samverkan. Nationerna har redan blivit delstater. Naturresurserna är redan underställda EU. Skogar fiskevatten och gruvor. Lokalsamhället har än mer mist makten över sina livsvillkor. Makthavarna har än mer anonymiserats och flyttat sig än längre bort från demokratisk påverkan. Nu skall det ytterligare stadfästas genom att den EU-konstitution som förkastades i flera folkomröstningar skall drivas igenom 2009 omdöpt till reformfördrag och utan nationella symboler men likafullt en författning för en överstat och med den ekonomiska politik som skall föras inskriven och omöjlig att ändra utan enighet. Nyliberalismens mantra om den fria konkurrensen till storkapitalets fromma. Svenska folkets urgamla rätt att sig själv styra gäller inte. Våra folkvalda är rädda för folkmakt. Borgare och socialdemokrater vill inte ha folkomröstning om författningen. Miljöpartiet och vänstern säger att de vill ha det. Men de avstod av valtaktiska skäl att ta upp EU i riksdagsvalet, den enda möjliga tidpunkt då frågan var möjlig att lyfta till allmänheten, trots att planerna för genomdrivandet av EU-konstitutionen redan då var fullt klara. När skall kampen |