Ursprungligen publicerad på Debatt i Miljömagasinet 41, 12 Oktober 2012

Kalhyggesbruket en lekstuga

Kommentar på texten Lantbrukarnas riksförbund försvarar en sjuk sak i MM nr 32

Föreningen Skydda Skogen har hittills skrivit flera bra, klargörande och kritiska insändare om det svenska kalhyggesbruket. Ja, det är nödvändigt att snarast "fasa ut" det legaliserade skövlandet för att i stället använda naturvänliga metoder. Men hur ska vi komma dit?

Myndigheterna tycks mer eller mindre lamslagna inför vissa stora markägares och skogsbolags framfart, då dessutom vägar förstörs.

Man verkar resonera som om det finns en motsättning mellan mänsklighetens behov och naturens. Men vi är en del av naturen, det vill säga allt som existerar i ett ömsesidigt beroende. Av olika anledningar är nu Homo Sapiens med sina tamdjur en art som dominerar ? obalansen skapar allt större problem. Andra arter behandlar vi ofta som råvarutillgångar också i förverkligandet av konstruerade behov.

I svallvågorna av civilisationernas tillväxt med därmed följande befolkningsökning, i en allt vidare ockupation av de vilda markerna, förtrycks och förkvävs flora, fauna och ursprungsfolk. Som kompensation och med hänsyn till vårt ekonomiska beroende av turismen, upprättar vi reservat för det vi tillåter finnas kvar. Därmed blir det vilda kuriosa. Dock, eftersom vi, som allt annat, beror av naturens lungor, dröjer det inte länge förrän också människor blir kuriosa.

Det går inte längre bo permanent på den mark man äger och ha rätt att bruka den ekologiskt. Det ska inte finnas tvång på att slutavverka. Säkert går det att kringgå sådana här bestämmelser, men om det är nödvändigt kan de utökas tills förhoppningsvis en etisk och realistisk medvetenhet får övertaget hos dem som har makten.

Barbro Helena Carlman
Åtvidaberg

Insändare: Lantbrukarnas riksförbund försvarar en sjuk sak - Thomas Tidholm och Viktor Säfve

Replik: Sluta se landsbygdens folk som syndabockar - Thomas Gunnarson

Kommentar: Kalhyggesbruket en lekstuga - Barbro Helena Carlman

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share