Ursprungligen publicerad på Debatt i Miljömagasinet 33, 17 Augusti 2012

Sluta se landsbygdens folk som syndabockar

Replik på texten Lantbrukarnas riksförbund försvarar en sjuk sak i MM nr 32

Det är synd att Föreningen Rädda Skogen, som faktiskt är ute i ett lovvärt syfte, inte driver sin kritik mot skogspolitiken på ett bättre sätt. Ty det finns flera infallsvinklar och problem i samhället som skapat nuvarande situation för skogsbruket. Det är inte så svart och vitt som man utmålar läget.

Ett angrepp på LRF är helt meningslös. LRF är en samlingsgrupp av en mängd olika intressen. En byråkratisk koloss som enbart har sin egen överlevnad som motiv. Det är bättre att fundera på vad som skapar nuvarande situation. Varför gör skogsägarna som de gör? Sätt upp skogsägandet i de olika ägargrupper som finns och studera hur dessa grupper fungerar.

Man kan konstatera att bara ungefär hälften av svensk skogsmark är privatägd. Det vill säga att skogsmarken ägs av en fysisk person. Den andra halvan ägs, sedan tiden före Gustav Wasa, främst av tre grupper juridiska "personer", aktiebolag, staten och svenska kyrkan. Norrlands utarmning genom skogsbolagens härjningar på 1800-talet kallades för baggböleri, ett fenomen som globalt kallas för "landgrabbing". Nästan alla politiker i Sverige inbillar sig att Sverige är förskonat från detta, men genom förändringen av jordförvärvslagen 1992, då prövningskrav för fastighetsköp helt togs bort, avgör enbart köparens ekonomi.

Dock måste köparen vara en fysisk person om skogsmarken redan ägs av en fysisk person. Detta är en regel som inte togs bort, ty annars hade skogsägandet i Sverige helt varit i bolagsägande. Sveaskog, statens skogsägare, kan dock sälja till fysiska personer, men det sker oftast som kompletteringsmark till redan befintliga skogsägare. Så det finns en politisk ambition att inte öka bolagsägandet av svensk skogsmark. Det är ändå ett litet ljus i mörkret.

Nästa fråga är då varför enskilda skogsägare avverkar stora områden som då blir hyggen, då man lätt kan räkna ut att det knappast finns något att hämta där de närmaste femtio åren?

Svaret på den frågan är mer komplext, då handlar det om enskilda människors avväganden. Man kan exempelvis spara mycket gammelskog för att vid ett generationsskifte kunna lösa ut syskon utan alltför stor ny belåning av fastigheten. Ett sätt som mindre konservativa bönder ofta använder och som är skattemässigt fördelaktigt. Fördelen blir att skogshyggena blir lika varierade som ägarnas ålder och betydligt mer varierade än med hänsyn till konjunktursmässiga åtgärder.

Ett annat problem för enskilda skogsägare i dag är skattesystemet, som har ändrats till ett modernt redovisningssystem. Ett system som egentligen inte anpassats till naturens produktion, fotosyntesen, utan bygger på vår billiga energi, oljan, som förändrat vår syn på allting. Det innebär att skogen, när oljan börjar stiga i pris, inte längre kan hävda sitt värde på marknaden utan timmerpriset faller i reala termer. Skogens produkter, timmer, har i dag samma nominella värde som för 25 år sedan.

Ska en avverkning gå ihop måste alltså större arealer avverkas samtidigt och det med allt effektivare maskiner. Alternativet är att skogen får stå utan att avverkas. Det kan verka som ett gott alternativ men då kommer en av landets viktigaste inkomstkällor att gå i stå, vilket varken politiken eller landets ekonomiska intressen skulle acceptera!

Så vad göra åt denna moderna form av baggböleri? Denna rovdrift i naturen som initieras av dagens urbana samhälle och dess glupande aptit på all form av ekonomisk plundring av naturen. Och denna oförmåga att se sin egen roll i detta. Mitt råd till Föreningen Rädda Skogen är att bredda sin insikt. Att inse att de människor som lever nära naturen måste kunna existera där! Att det urbana samhället gör sig urarva om man inte slutar se landsbygdens folk som syndabockar för det urbana samhällets nuvarande kris. Vänd på tanken i stället och se möjligheterna för att många ska ha chans att leva nära naturen, i samklang med naturen.

Det finns flera viktiga åtgärder. Ett är skattesystem som gynnar ett liv nära naturen, på ekologisk grund. Något som absolut inte finns i dag! Politiken måste också återta makten över ekonomin, i stället för att låta storkapitalet förskingra allt för folket. I dag betalas samhällets kostnader av de lägsta inkomstgrupperna och inte av dem som plockar hem vinsterna, aktiebolagen och riskkapitalet. Detta innebär en rovdrift på naturen, inte bara i skogen utan överallt.

Thomas Gunnarson
Fotskäl

Insändare: Lantbrukarnas riksförbund försvarar en sjuk sak - Thomas Tidholm och Viktor Säfve

Replik: Sluta se landsbygdens folk som syndabockar - Thomas Gunnarson

Kommentar: Kalhyggesbruket en lekstuga - Barbro Helena Carlman

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share