• Den internationella klimatpanelen Intergovernmental Panel on Climate Change (IPPC) bildas. Bred enighet råder om att mänskliga aktiviteter påverkar klimatet.

• Miljö- och utvecklingskonferens i Rio de Janeiro (UNCED). Enighet om att det krävs en stabilisering av växthusgaserna i atmosfären. Klimatkonventionen antas. (Trädde i kraft 1994).

• IPPC läger fram sin andra rapport. Där bekräftas att mänskliga aktiviteter påverkar klimatet. Risken för klimatförändringar bedöms så stor att det rättfärdigar förebyggande åtgärder.

• Det första s k partssammanträdet, Conference of parties (COP 1) i Berlin. Mötet enas om en budget, ett sekretariat och institutionella mekanismer. En första ”pilotfas” av åtgärder för att bromsa växthusgaserna inleds. Enighet om en speciell tidtabell för industriländernas minskning av växthusgaser.

• Det andra partssammanträdet (COP 2) i Genéve. Klimatpanelens (IPPC:s) andra rapport och det första partsmötets överenskommelser antas. USA tillkännager att man är beredd att underkasta sig en bindande tidtabell (för minskning växthusgaser) med ”flexibilitet” när det gäller genomförandet. De oljeproducerande staternas organisation OPEC ger upp sitt motstånd mot bestämda mål för minskade utsläpp (av växthusgaser).

• Det tredje partssammanträdet (COP 3) äger rum i Kyoto, Japan. Enighet om det så kallade Kyotoprotokollet med fastställda mål för industriländerna.

• Det fjärde partsammanträdet (COP 4) i Buenos Aires, Argentina. Enighet om aktionsplan för att följa upp Kyotoprotokollet inklusive åtgärder för att stimulera teknologiöverföring.

• Det femte partssammanträdet (COP 5) för att implementera Kyotoprotokollet.

• Det sjätte partssammanträdet i Haag (COP 6) den 13 – 24 november.

David Dahmén

Ingen uppgörelse i Haag om världens utsläpp

EU tuffare än USA i klimatfrågan